Balans

2013-08-05

Jag färdas genom en djup inre resa (process), den belyser sånt som jag inte mäktat med att se förut. Den visar mig egots uppbygga murar och rädsla som gömmer sig där innanför. Jag är inte rädd att se rädslan. Jag är inte rädd att se vad som gömmer sig. Jag vet att det är inte själva gömman som är grejen (tänkte skriva problemet men det finns inga problem, det har varit min räddning och lösning under en tid) utan murarna som är uppresta, igenbommade och förseglade med en enda uppgift att dölja det som är inom.

Jag spränger murar. Jag frigör mig. Jag börjar andas annorlunda. Jag börjar leva… i medkänsla till rädslan som jag bär inom mig och i mer och mer i förståelse till styrkan jag besitter, den som byggt och nu även sprängt murar… den styrkan tar nu rädslan i hand och går ut i ljuset. Vilken perfektion med balans…

Det som finns och det som inte finns frambringar varandra
Svårt och lätt kompletterar varandra
Lång och kort formar varandra
Hög och låg vilar på varandra
Röst och ton klingar med varandra 
Först och sist följer varandra

Tao te ching