Allt som görs med total uppmärksamhet är en andlig handling.
Sri Bhagavathi Bhagavan
Du frågar vad du skall göra? Undrar vilken väg att gå? Vilken destination att nå?
Livet är mer än så. Du får inga svar, livet ligger i dina steg. Ett steg efter ett annat. Du kan först skönja riktningen när du tittar bakåt, inte framåt. Din livsväg ligger i pulsen – i nuet. Det finns inget att hoppa till, Du kan inte forcera. Du kan sia men all ansträngning leder Dig bara bort ifrån Dig själv och pulsen i nuet. Pulsen i nuet kräver ingen kraft, enbart en iakttagelse av vad som sker och är – just nu. Pulsen i nuet kräver inget av Dig mer än Din varsamhet till Livet – precis här… just nu. Pulsen i nuet ger Dig val, vart Du vill sätta ned foten härnäst, men bara ett steg i taget… var dag. Var dag. Ett steg per dag.
Savita
En halvdag i skolan, det är mammalycka för mig… att få se Mayas utveckling, lära känna hennes klasskamrater mer, hoppa långrep så knäna skramlar och äta pannkakor.
Pannkakor är en stor frestelse för mig, ända sedan jag som liten med glutenintolerans oftast fick tråkmat (grå korv och torr potatis) medans de andra barnen fick pannkakor har det varit så. Så jag passar alltid på när chansen ges även om jag äter rent just nu. Jag får helt enkelt låta det vara ett glatt och medvetet snedsteg, pannkakorna idag, och nu återgå till den gröna och fruktiga livsstilen. Den är så sund så den berättigar till lite onyttigheter då och då… vid väl valda tillfällen.
Det är en stor omställning i mitt liv just nu, på alla plan. Livet ställs på sin spets. Som om någon knackar på vår/min dörr och säger: nu eller aldrig? Eller kanske snarare puttar mig ut och säger: NU!!!
Lyssnade till Alexandra Charles härom dagen när hon berättade om sitt liv som b la nattklubbsdrottning. Hon sammanfattade sitt liv som ett liv med mycket avslut och omstarter. Så känns det för mig nu, avslut och omstart. Ut med det gamla in med det nya. Nu är det dags att vädra ut rädslorna och låta kärleken få komma in.
Fråga: Vad är meningen med skapelsen?
Ja, vi kunde svara på det ur olika sammanhang. När du blir upplyst, inser du att det inte finns någon mening med denna skapelse. Det är bara där. Det är bara där för att det finns så mycket glädje i skapandet och glädjen uttrycker sig i alla dessa former. Det finns ingen mening. Det är därför jag ofta ger ett exempel på människor som går till en cricketmatch. De ser någon som slår en stor sexa och du ser människor som hoppar upp och skriker. Det finns ingen mening med det. Du kan inte fråga vad är meningen med att hoppa och skrika. De hoppade upp och skrek för att det var så mycket glädje. Hela skapelsen är en utflöde av glädje. När du blir upplyst, ser du att det finns inget annat än glädje. Det finns bara kärlek.
Bhagavan
Översättning Pia Shoshanna Anderberg
Respiro Retreat – är namnet på resorna jag arrangerar.
Indien
Till hösten (okt/nov) 2014 planeras en Yogaretreat hos min vän och läromästare Umasankar och ashramet Universal Peacecenter i Lachipur, Indien. Vi går djupt in i oss själva, låter kroppen slappna av och själen blomma genom Yoga, Onenessprocesser, Sunyoga och meditation. I samband med retreaten på ashramet kommer vi också att tillbringa några dagar i Kolkata (Calcutta) för shopping och sightseeing. Mer information kommer inom kort (maj/juni).
Är du intresserad av att följa med på denna oförglömliga resa så kan du maila mig din intresseanmälan. mail@sofianorgren.se
Portugal
Maj 2015 kommer jag att arrangera en Onenessretreat i en bergsby i Portugal. Det blir dagar med Onenessprocesser, yoga, meditation och souldance. Mer information kommer under hösten 2014.
Du kan maila mig din intresseanmälan. mail@sofianorgren.se
Forget safety.
Live where you fear to live.
Destroy your reputation.
Be notorious.
Rumi
När mörkret hopar sig och motståndet växer, när separationen ökar, ensamheten ekar, rädslan flämtar… det är då, om inte förr, det är bra att välja tacksamhet. När det upplevda ser ut som hinder och hot, och världen tycks vara en skrämmande plats då kan jag vara säker på att jag förirrat och nålat fast mig själv i sinnet (läs: egot). När meningslösheten kommer hand i hand med hopplösheten, då är man vilse.
Jag är vilse i mig själv ibland. Jag blir både skärrad och stel av mina egna tankefaror som lurar. Är jag inte uppmärksam så lockas jag lömskt längre in i egots snåriga labyrint. Det är inte mycket som luckrar upp mörkret, förutom kärleken då förstås. Men jag kan ha svårt att finna enhet när jag känner separation, likväl som att vila i tillit när jag är rädd. Kärleken är alltid det självklart bästa valet men är jag förstelnad i mig själv så är det inte alltid enkelt att öppna upp – för kärleken, även om den är inom.
Jag har lärt mig två knep som lurar egot, men de kräver ju att jag först själv listar ut att jag blivit bortförd av det. Men kommer jag på mig själv, vilsen där i labyrinten av oro och ångest, då har jag två vägar att välja (finns säkert fler, men de här två funkar bra för mig). Den ena praktiserar jag ofta, ”stay with what is”, jag stannar med det som är. Jag stannar och genomskådar, betraktar och går djupt i det jag känner. Vad som, jag låter den känsla jag känner vara och jag möter till och med upp den, dränker mig i den. Det är magi, jag lovar… känslan transformeras när den får vara precis så djup, smärtsam och eländig som den är. Den transformeras till det motsatta, rädsla (egots essens) transformeras till kärlek (själens närvaro).
Och det andra tricket jag har, en aning angenämare kanske, är att se åt det andra hållet. När eländet är allt jag inventerar så vänder jag blicken och börjar ”count my blessings”. Räkna mina små och stora under istället. Jag tackar. Jag väljer tacksamhet. Inom mig söker jag upp människor, händelser, kroppsdelar, väder, djur, saker, pengar, mat, vatten, hälsa… att tacka för. Tacksamhet är kärlek. Kärlek är ljus. Och i ljus transformeras mörker… snabbt som attan dessutom.
Poängen är att låta transformation flöda. Egot är själva låsningen. Rädsla är en blockering. Den förstenar. Medans den gudomliga närvaron är flöde, transformation och förändring – i all evighet.
Amen