Vilken inspirationskälla! Oavsett om du är intresserad av författarskap, livet eller döden så kan jag rekommendera detta klipp, en intervju med Barbor Lindgren. Och här kan du läsa brevet som Astrid Lindgren skrev till Barbro efter att mottagit hennes manus.
Klart som korvspad att livet är fyllt av mening. Även om det kan vara svårt att se när det är nattsvart (eller tomt) och då är det så vackert när vi visar ljuset för varandra. Gud är ju trots allt ingen gubbe bland molnen som hoohoo’ar ner från himlen med sina budskap. Nej, dem har han utrustat oss med, för att ge varandra. Vi är alla guds avbild och vi är alla guds budbärare – vi är gudomliga.
Det är inte alltid lätt att se gudomligheten i sig själv, men är man lyhörd och klarseende så upptäcker man gudomligheten i andra. Den finns där. Vi bär alla gudomliga budskap. Hela tiden. Vi är sända att hjälpa varandra växa – tills den stunden då vi blir (läs: inser att vi är) ett.
Lättast för mig att känna mening är återigen ställa mig frågan what is the moment asking for eller fråga mig vad har jag att ge? Där och då, här och nu, i nuet vet jag vad livet har för plan för mig. Inte förr. Och inte i sinnets tankesmedja – utan i nuet. Det är där jag lyssnar, det är där jag ser, det är där jag upplever – livets mening.
När jag möter min sorg, som jag gjorde i helgen så hamnar jag ofta i ett stort tomrum. Det blir så urbota tomt, det ekar ödsligt och både hopp och närvaro bleknar bort. Processen var dock vacker, mjuk och innerlig, där jag satt i mitt tomrum. Vet att jag inte skulle vågat sitta kvar i det förut, så som jag törs nu. Det gör inte ont, det är bara TOM…T.
Jag fick rådet att fylla det med mening. Och jag förstår så väl rådet men när det känns tomt är det konstigt nog svårt, helt omöjligt, att fylla. Fylla det med mening, orden har upprepats i mitt inre. Jag förstår att motsatsen till tomrum kan kanske vara just mening. Men när jag öppnat upp och klivit in i mitt eget sorgerum – tomrummet så känns det så oändligt omöjligt.
Så ikväll efter den djupgående Yogan och OM (Oneness Meditation) – mitt i min sårbarhet – så blinkar ett nytt meddelande på Facebook. Och när jag läser det så börjar tårarna rulla, hjärtat öppnas och jag känner mening. Så mycket mening. Jag känner mig meningsfull.
Tacksam till Dig Du vackra gudsängel som sände mig detta, så tacksam.
”Vill tacka dig för det ljus du sprider!
Jag har haft det tufft ett tag efter separationer, ångest o annat…
Din meditation mot ångest har räddat mig många kvällar o nätter!
TACK!”
Söndag 30 mars 21.50-22.00
Förbered Dig 5-10 min innan genom att sätta Dig skönt tillrätta, Du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om Du önskar ber Du i Ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan, alltså inget Du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i Ditt hjärta.
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med Dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
The gift of work
The gift of money
The gift of friends
The gift of learning
The gift of problems
The gift of family
The gift of laughter
The gift of dreams
The gift of giving
The gift of gratitude
The gift of a day
The gift of love
Känner mig öppen och skör. Dock inte sårbar, enbart fylld av känslan av sår som väckts inom mig i helgen. Jag har påbörjat läkningen av gamla sorger. Jag känner mig ren och sann och väldigt förvirrad. Men jag vet att det finns inga beslut att ta, min uppgift är att leva i nuet och var sann med mig själv och det jag känner – i mitt nu. Stanna med det som är. Let go – let God.
Jag är så tacksam för att jag lär mig stanna med det som är. Och att vara sann med mig själv, våga stanna, våga känna, våga vara, våga se. Modet att vara medveten. Jag känner mig väldigt medveten. Och medvetenheten gör mig medveten om hur lite jag vet, typ ingenting. För att leva behöver jag lär mig att släppa taget, i varje nu, ge mig hän och uppleva. Uppleva. Jag vill uppleva. Jag vill leva. Jag tror de ligger väldigt väldigt nära varann… uppleva och leva. Kanske blir jag medveten om att de är detsamma.
Jag kan inte minnas en dag som jag längtat så starkt som idag efter Kyrkan och att rulla ut yogamattan och omfamnas av alla yogisar – Lovely Mondays. Lovely Yoga. Lovely Life!
”I let my true love die” Lykke Li, No rest for the wicked
Happiness cannot be traveled to, owned, earned, or worn.
It is the spiritual experience of living every minute with love, grace and gratitude.
Unknown
”I Spirit inspireras koreograferna av säsongens tema Mind & Spirit
där GöteborgsOperans Danskompani utforskar vårt medvetande och dess möjligheter.
Sinne och själ, kropp och energi förenas och tvingar oss till nya upptäckter.”
Sorgebearbetningskursen är i full gång, jag gick dit med lätta steg och glad i sinnet och funderade på vad som skulle komma. Hann knappt börja innan tårar började rinna, jag gick djupt i min egen sorg, sorgen över mamma och andra förluster i livet, och i synnerhet sorgen över att som liten förlorat mig själv – mitt lilla jag. Fransisko Condro är en trygg och ärlig kursledare, han speglar oss i det vi behöver möta. Han benämner uttrycket sorgen är glädjens moder och jag tänker att sorgen över mamma fick mig att åka hit och tackar henne innerligt, hon fortsätter och ge mig gåvor.
På tal om gåvor, jag blev medbjuden att gå med Fransisko och Hasse på Göteborgs Operan och se dansföreställningen Spirit. Det var en fantastisk kväll, jag satt andaktsfullt och kände hur Spirit väckte känslorna i mig, i en böljande våg fick jag känna sorg, längtan, glädje, spänning, oro, passion – det var magsikt, kändes som tiden stannade. Efteråt tog vi färjan över till mitt hotell och de vandrade vidare hem till sitt. Jag gosade ner mig i hotellsängen, fylld, glad och tacksam över min storslagna dag. Tack mamma ♡