True
Above all, be true to yourself,
and if you cannot put your heart in it,
take yourself out of it.
Unknown
Above all, be true to yourself,
and if you cannot put your heart in it,
take yourself out of it.
Unknown
Du behöver inte söka någonstans efter Gud. Allt du behöver göra är att titta på ditt eget liv och du skulle se Honom. Genom hela ditt liv har en Gudomlig hand hjälpt och väglett dig. Du är bara inte medveten om det. Om du skulle kontemplera på ditt liv, skulle du upptäcka en högre intelligens, en högre energi, som har varit där med dig hela tiden. När du ser denna sanning, upptäcker du närvaron av Gud i ditt liv.
Sri Amma Bhagavan
Åkte till min vän Malin och Mindhouse Park idag för att vara med på en yogaworkshop med läraren Caroline. Det är så oerhört närande att få vara elev på mattan ibland, jag inspireras och lär utav alla yogalärare och former. Det vi möter på yogamattan är det vi möter ute i livet och just yogan hjälper mig att leva livet mer livfullt, rikare, fylligare, färggladare… mer närvarande.
Ensam i bilen på vägen upp till Tällberg imorse så grät jag, längtar så efter mamma ibland. Jag grät och pratade med henne, med Gud.. med nått. Bad om jag skulle känna mig älskad trots att hon inte är kvar, bad om att något större på något sätt skulle fylla tomrummet jag känner när jag tänker på att hon inte är här – i mitt liv. Kanske blir tomrummet för alltid kvar… men jag tror (hoppas) att det kan fyllas med den gudomliga närvaron.
Bara en timme senare fick jag världens påhälsning av henne – mamma. Världens! Det var ett mirakel och det kom direkt in i min mobiltelefon!!!
Jag vet ju, egentligen, att de är kvar med oss – alltid, de som har lämnat jordelivet och inträtt andelivet. Det vet jag. Det har jag så många gånger fått erfara som medium. Men ändå, när jag står där på klippkanten och kikar ner i mitt eget bottenlösa tomrum av saknad så är det svårt att resonera mellan känslan och intuitionen (själens röst). Känslan är så stark, den känner sorg. Medans intuitionen, min inre sanningen vet även om egot tjattrar tvivel.
Det är väl så livet är. Känslorna tar oss med på sin egen resa. Sinnet (egot) har en helt egen diktatur. Och själen vet alltid vägen och sanningen. Ibland får själen stå tillbaka för det andra som har greppet om kroppen men det spelar ingen roll, själen har ingen att övertyga, inget att bevisa – ingen agenda. Den bara är. Och det varandet är det som är det eviga. Det eviga i mamma som kommincerade med mig idag.
Ikväll somnar jag förundrad och med känslan och vetskapen att jag är älskad ♡
Då och då snubblar människan över sanningen,
men för det mesta reser hon sig bara upp och rusar vidare
som om ingenting hade hänt.
Winston Churchill
Fastan igår gick galant, jag klarade mig också över mina kritiska timmar på förmiddagen då jag oftast släntrar iväg till nötpåsen eller frökexen och snack’sar i mig. Magen sjönk ihop och fick frid, energin ökade och humöret var glatt – hungern försvann. Magi! Känns som en bra hälsoboost att fasta en dag eller två i veckan, det passar mig och min livsstil.
Idag återgår jag till min normala livsstil, den är ju trots allt väldigt hälsosam redan om jag bortser från när suget lockar mig till att okynnes äta. Allt begär är egentligen behovet av kärlek i mitt liv – kärleken till mig själv och det gudomliga inom, så ser jag det. Så när suget knackar på gör jag mig medveten om vad det jag egentligen längtar efter och behöver. Väljer jag min medvetenhet så gör jag något kreativt av känslan istället, skriver, mediterar, läser, umgås och väljer jag att gömma mig bakom min omedvetenhet så slinker handen ner i nötpåsen.
Fann ett recept på Havrekakor hos Hälsosmarta Josefi och Ulrika, så dessa bakade jag imorse. De var enkla att göra och supergoda – även barnen älskade dessa nyttiga kakor. Fast nästa gång skippar jag sötningen och förlitar mig helt på jordnötssmöret. (Bajs, säger Izabelle och pekar på fotot av mina kakor)
Jag har kommit fram till att människor är ungefär
så lyckliga som de har bestämt sig för att vara.
Abraham Lincoln
Jag har aldrig lyckats fasta förut, enbart snubblat på startlinjen. Fallit för begäret att tugga någonting, vad som helst ostskiva, frökex, banan, halstabletter… och så har jag varit igång igen i gamla gängor och ätit som jag brukar äta alla andra dagar.
Men nu gör jag det igen, ger mig in i fastan. Fast bara för en dag… eller åtminstone till kvällen. Jag tror på fastan, jag tror på att vila en dag, låta kroppen få vila på insidan. Jag tror givetvis på reningen och energihöjningen jag förväntas känna. Att medveten fasta då och då ökar min hälsa och mitt välmående är jag säker på. Och att det även ökar min intuitiva känsla och själsliga närvaro.
Jag har inte köpt mig något fastepaket, utan satsar på rena juicer, färska frukter och gröna grönsaker som jag kör i min NutriBullet. De vitaliserande drinkarna dricker jag till frukost, lunch, middag däremellan dricker jag vatten och silverthé. Lyxar till det med någon kopp Yogithé (lakrits) när suget är som störst.
Just nu (när jag skriver inlägget) så har det gått 12 timmar sedan jag åt (tuggade) sist. Huvudvärken ligger tät, tänker att det är nog inte så mycket kroppen som skriker efter något just nu mer än mer vatten isåfall men mest troligt är det så att sinnet spökar och försöker häva mitt stundande energipåslag med huvudvärk i ett hopp om att jag ska ge vika och falla tillbaka i gamla mönster igen.
För mig är det så tydligt att kroppen har inga som helst problem med detta, känner jag efter riktigt noga så märker jag att den njuter och vitaliseras. Jag förstår väl vart motståndet ligger, det är i sinnet (egot) som inget annat önskar än att hålla mig fången i det gamla, vad det än må vara.
Jag har lärt mig nu efter alla dessa år i min inre resa att ju större kaos och uppror i sinnet desto själsligare väg har jag styrt in på. Så jag fortsätter, om så bara för en dag…
Find your joy and happiness
listen to your laughter
and heading towards it!
Savita
Give thanks to the divine grace
not only in the nature and words from others
but more important start to feel it inside yourself
begin to see it in your own eyes
Let the divine express itself fully through your body, actions and words.
You don´t have to be the light
just see the light that you already are – your true nature
You are divine grace
Savita