Största rikedomen

2013-12-28

Att bara göra det vi gillar är att hantera sinnet.
Att gilla vad vi än gör är frihet.

Sri AmmaBhagavan

Hur mycket jag än drömmer så är det så här jag känner mig, nöjd med det som är. Passionen och lusten bubblar men jag är också tillfreds med att det livet är som det är – precis som det ska. Mitt tidigare karriärsdriv förde ofta ett missnöje med sig att vara hemma och att vara hemma med barnen gjorde mig rädd att missa allt, slira av karriärsvägen och tappa drivet. Jag var helt besatt (åtminstone förblindad) av arbete och uppdrag.

Jag vet att jag skrivit om det här förut, stressen att jaga titel, pengar, karriär och alltså bekräftelse men jag känner att det kan vara viktigt att dela med sig av igen, då jag tycker mig se många som är där och rusar på den förslitande workroad. Många kvinnor upplever jag att det är också, som precis som jag såg det att jobben och uppdragen kommer först, sen kan jag ta hand om mig själv och barnen.

Tappar orienteringen av vad som är viktigt, ser inte skogen för alla träden. Glömmer att stanna och andas, för nu är livet, precis just nu. Jagar vidare, rusar på.. i hopp om att en dag blir en annan dag och då…

För min egen del kom som tur var insikten när barnen var ganska små, Maya var tre om jag minns rätt. Då hade jag alltså missat fem år av Oscars första år och tre år av Mayas. Jag hade dem med på både jobbmöten, affärsresor, mina utbildningar och telefonen ringde hela tiden då jag var hemma med dem så nog för att jag var fysiskt där med dem men absolut inte närvarande och sällan mötte jag dem på deras villkor utan de fick oftast anpassa sig efter mina, så därför säger jag att jag missat deras första år.

Jag insåg inte alls vikten av anknytning på det sättet som jag ser det nu, att de första åren är så viktiga för ett barns grundtrygghet och att den tryggheten behöver jag ge, givetvis inget jag kan förvänta mig av förskolan. Jag behöver stanna och förankra mina fötter, ta de där andetagen och komma till ro med vem jag är och vart jag är, alltså mamma och hemma, för att barnen ska ges en möjlighet att finna sina rötter och trygghet genom mig – och till livet.

När man sitter vid någons dödsbädd så förstår man vad livet verkligen handlar om – relationer. Nära och kära. Min mamma sa att hon var rik, hon var rik på just relationer och kärleken ifrån dessa. Att lära utav andra är väl den finaste gåvan. Själv behövde jag lära av mina tidigare felsteg, och allra helst när någon nära påtalar dem. Minns än idag då min vändning började, då jag valde en annan väg att den med rusningstrafik och letade mig fram längs grusvägarna i skogen istället, det var Maya som väckte upp mig ur yrseln i ekorrhjulet då hon lekte mamma och gick med en telefon vid örat. Där och då, började jag att välja vilken sorts mamma jag skulle vara, välja för min och barnens skull inte för storleken på plånboken och höjden på karriärstegen.

Jag väljer fortfarande, påminner mig allra bäst (inte alltid) dagligen om att vara här, vara närvarande och möta mina barn. Tiden går fort och snart är de inte barn nå längre, jag vill vara med dem då de växer upp – det är den största rikedomen och som jag är säker på ger avkastning ända till min dödsbädd.

There is a voice

2013-12-27

Själslig närvaro

2013-12-26

Mitt skrivande pockar på, jag ställde mig frågorna som jag la ut på bloggen igår och på frågan vad jag skulle göra med mitt liv om jag visste att jag hade tre månader kvar att leva så insåg jag såklart att jag skulle vara så mycket som möjligt med min familj, kvalitetsumgås med barnen, hänga med Nogge på kvällarna och skriva som attan på nätterna, med ambitionen att efterlämna mig en bok som berättar om det jag så innerligt tror på att själen lever förevigt och det är alltså detsamma som att jag kommer leva förevigt, den boken skulle jag vilja efterlämna till barnen… och världen. Den boken vill jag skriva nu, den som handlar om den själsliga närvaron i livet, i synnerhet detta liv men även den själsliga närvaron efter detta.

Jag fångar stunderna när dom kommer, även om de är korta och få mitt i vardagslivet med tre barn. Kroppen och livspulsen har länge erbjudit annan skrivartid, nämligen senare kvällar och tidiga mornar. Min kvällströtthet har de senaste åren övergått till energi och morgonpiggheten visar sig än tidigare, framåt fyra och oftast vid fem är jag alltid pigg och alert, även om jag gärna latar mig och slumrar på. Känns som det är dags att trotsa såhärbordedetvaratankarna och istället fånga stunderna som ges – dom känns kreativa och lustfyllda måste jag medge.

Create it!

2013-12-26

You will find meaning in life only if you create it.
It is not lying there somewhere behind the bushes,
so you can go and you search a little bit and find it.
It is not there like a rock that you will find.

It is a Poetry to be composed.
It is a Song to be sung,
it is a Dance to be Danced…

Osho

What is your calling?

2013-12-25

Inför det nya året så kanske du som jag vill ställa dig några få men väl så viktiga frågor. Jag kände direkt mina svar, de bara poppade upp som sanningar, vissa obehagligt ärliga… men ack så välmenade.

Ex på frågor som Steven Pressfield och Oprah ställer är;

What is your calling?
What would you do if fear was not a factor?
What would you do if money was not a factor?
What would you do if you knew that you gonna die in three months?

You have to be aware of it… 
Get up earlier and earlier and get stronger and stronger… in manifesting your dream.

Oprah

The birth of love

2013-12-25

All of us are in spiritual labor, seeking to give birth to our higher selves.
Tonight we honor the birth of love, through us, into the world.

Marianne Williamson

Jul, jul strålande jul

2013-12-23

Julefriden ligger skön och jag känner mig belåten med dagen och förväntansfull för kommande.
Önskar er alla en strålande jul med mycket värme och omtanke.

Jul, jul, strålande jul,
glans över vita skogar,
himmelens kronor med gnistrande ljus,
glimmande bågar i alla Guds hus,
psalm som är sjungen från tid till tid,
eviga längtan till ljus och frid!
Jul, jul, strålande jul,
glans över vita skogar!

Kom, kom, signade jul!
Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten som gå till ro,
över de ungas dagande bo!
Kom, kom, signade jul,
sänk dina vita vingar.

Tanke för julen

2013-12-23

The art is not to love…
but to stay in the feeling (energy) of Love – no matter what happens! 

Sanna Anandala Ehdin

F.L.Y.

2013-12-23

Min närvaro

2013-12-22

Jag känner mig lugn och förberedd inför julen. Inte alls så att kylskåpet är välfyllt med egeninlagd sill och hemgjord rödbetssallad, utan det är mer på ett själsligt plan. Jag känner att jag verkligen kommit långt i min andliga utveckling, jag är trygg med det som är. Jag har skalat av kraven på mig själv, ett efter ett. Good enough, känns som bra uttryck för hur jag ser på mig själv. Jag förstår att hur andra mår har inget med mig att göra, och att hur jag mår har bara med mig att göra, i synnerhet om jag mår dåligt av en fylld diskho, trafikstockning och gråregnig jul. Den smärttröskel jag förr brukade snubbla på kliver jag nu över med lätthet. Jag vet att det är för att jag med flitighet jobbat med mitt inre mående och att jag fördjupat mig i mig själv – det är det som nu visar resultat. Det ser inte alltid så självklart ut, för vissa dagar funderar jag om jag någonsin kommit någon vart. Men ser jag till sånt jag går igenom och på vilket sätt jag möter livet (i synnerhet det inre livet i mig) så måste jag medge, att jag kommit en bit. Kommit närmare kärnan. Stormens öga, där det är lugnt oavsett vad som sker omkring.

Att vistas där är ett dagligt val, en färskvara. Jag behöver välja att var medveten om vad som händer. Jag måste ha modet att uppleva vad som pågår i mitt inre och att stanna kvar med det. Inte agera ut det, utan möta det i mig själv. Ju mer jag möter, det som kommer och går, desto mer upptäcker jag vad som består. Tankar, känslor, personligheter, kroppen är allt föränderligt – det förändras exakt hela tiden. Jag kan stanna kvar och se förändringen som automatiskt sker, och jag kan fråga mig vem är det som betraktar allt detta. Om jag inte är allt som förändras, utan den som består, vem är jag då?

Jag kan inte veta nu hur julen kommer att bli men jag har bestämt mig, som alla andra dagar, att möta det som sker med så mycket närvaro jag förmår. Och den närvaron börjar på en enda plats, i centrum av mitt inre. Jag hoppas så innerligt att jag ska vara fullt närvarande med Nogge och barnen i jul men först börjar det med att jag närvarar med mig – inom mig.