2013-12-18
Jag har träffat många genom åren som förvirrat sig bort ifrån sig själva. Osäkra på sin livsväg, sitt kall och sin riktning. Själv är jag där och irrar titt som tätt också, ställer mig frågorna: Vem är jag? Vad är mitt syfte? Vart är jag på väg?
När jag kommer på det…. så vet jag att jag behöver börja med en sak för att finna svaren till dessa frågor och det är att skala av, alltså helt och finito ta bort sådant som inte gynnar mig nå längre, sådant som släcker den lilla glöden jag tycks ha tänt. Det är jobb, sysselsättningar, åtaganden, relationer, teveprogram – what ever. Bort med det som jag inte mår bra av, det är mitt första led för att någonsin kunna upptäcka vad jag mår bra av. Det bör inte vara fullbokat i livet om jag vill komma i kontakt med livspulsen, den som vibrerar i mitt inre. Jag kan inte gång på gång, bedöva, släcka, hämma den med annat – jag behöver ge den space att ta vid, få liv.
Just nu är jag i en fas att jag känner den, den är vid liv och den börjar ta sig… livsbrasan. Så jag fortsätter att ge den utrymme, jag tänker inte plocka upp all tomtar ur kartongen, städa ur skåpen och baka egna lussekatter innan jul. Nej, jag ska vara. Bara vara. För med närvaron så blommar den, passionen för livet. Och i närvaron så blommar relationerna, dem jag har valt att ha kvar. Jag fortsätter att skala av även där, återfallsperson som jag är, skalar jag igen..
Livet är kort, kanske för kort, för att jag ska fylla det med annat än det som är gott. Så vad är gott nog för mig? Jo, att jag får vara jag, i min vildaste renaste form. Så där har jag svaret på min första inledande fråga. Den andra, vad är mitt syfte? Att fylla mig liv med så mycket glädje, kärlek, mening och passion jag bara förmår – för jag tror fullt och bestämt att mitt syfte med livet är att leva det så bra som jag har möjlighet till. Så vart är jag på väg? Jag är på väg hem i mig själv, där elden brinner och värmen är som skönast – där finner jag min (jule)frid och passionerade låga.
I am at home. Fear is the stranger here.
A course in miracles
Lesson 160
2013-12-18
Until you’ve found pain you won’t reach the cure
until you’ve given up life
you won’t unite with the supreme soul
until you’ve found fire inside yourself
you won’t reach the spring of life.
Rumi
2013-12-17
Först gick jag runt helt omedveten om mina sidor och rädslor. Jag gömde mina väl för mig själv i alla fall. Att gå fort och se glad ut, lurade åtminstone mig att jag inte hade något tungt bagage. Det var först när jag stannade upp och hasade av mig ryggsäcken jag började inse att jag burit den ganska länge och att det faktiskt fanns en ryggsäck där bak.
För mig kom sen en fight or flight period i processen, då jag inte ville acceptera det jag gick och bar. Försökte med all min kraft gömma det eller springa ifrån det. Coachade mig själv att nu minsann skulle det gamla bort, puts väck, jag skulle bli fri. Bort ifrån mig, inget jag ville veta av.
Oneness och yogan har visat mig ett annat förhållningssätt där jag varken springer eller slåss utan stannar med det som är. Och först när jag stannade ville jag själv fortsätta fly (omedvetet) till kaffemaskinen och chokladkakan eller så ville jag ändå fightas genom att totalt leva ut det som var. Agera ut hela skit…
Nu stannar jag med det som är. Det betyder att jag inte behöver slösa min energi, eller vara på min vakt, utan jag omfamnar det som jag möter (i mig själv). Är jag rädd så tillåter jag mig att vara rädd, även om mitt sinne mal på att jag är löjlig. Blommar en mindre vacker sida upp så låter jag även den ges kärlek och omvårdnad. Jag stannar med mig själv oavsett vad för egenskaper jag är i, känslor som svallar, rädslor som skräms – jag stannar. Jag sviker inte mig själv. Att stanna är att acceptera. När jag accepterar mig själv så börjar jag älska mig själv, på riktigt, inte bara den bilden jag vill se, utan hela mig, hela paketet. När jag accepterar och älskar mig själv så kan jag även göra detsamma med dig. Jag börja acceptera och älska livet. Och när jag blir vän med mig själv och livet så börjar mer vänlighet visa sig i mitt liv. Jag behöver varken beskydd eller kämpakrafter, för när allt accepteras och tillåts vara som det är så skänker det sinnesro i mig… och i mitt liv. Jag tillåter dig vara som du är, jag tillåter mig vara som jag är, jag ser vad jag är rädd för och jag kan välja (och även tillåta mig) andra vägar i livet och andra människor att omge mig med – men rädslan den omfamnar jag med kärlek och tar med mig så länge den är kvar.
2013-12-17
When I was 5 years old, my mother always told me that happiness was the key to life. When I went to school, they asked me what I wanted to be when I grew up. I wrote down ‘happy’. They told me I didn’t understand the assignment, and I told them they didn’t understand life.
John Lennon
2013-12-16
Vintersolståndet
Lördag 21 december kl 21.50-22.00
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
2013-12-16
Be comfortable with your own comfort, your own peace… just be yourself.
Mooji
2013-12-16
Andlighet handlar inte om att ge upp saker,
utan om att inte vara fäst vid saker.
Sri AmmaBhagavan
2013-12-15
Valde att tillbringa resten av helgen soft och stilla, igår var vi på julmarknad i Rättvik och strosade runt. Hyrde sen en film till kvällen och kurade tillsammans i soffan. Stillhet och närvaro känns viktigt, att låta allt falla på plats i sin egen takt. Bara vara…
Idag blev det en varm soulsisterdate och på eftermiddagen fann vi Tomten i Gagnef och barnen fick lämna in sina önskelistor, även Izabelle såklart men hon ville prompt inte vara med på bild, ”Om inte!” som hon säger.
2013-12-15
I have no cause for anger or for fear,
For You surround me.
And in every need that I perceive,
Your grace suffices me.
A course in miracles
Lesson 348
