Gudomliga viljan
Den Uppvaknade följer den Gudomliga viljan.
Den ouppvaknade följer sin egen vilja.
Sri AmmaBhagavan
Bokmässan
Känslan efter att ha sparkat av sig skorna och sjunkit ner i hotellsängen efter en heldag på bokmässan!
Så himla glad över vår dag, min och Ylvas. Och till det glädjen att även få umgås en stund med min kusin Marianne (vi har inte setts på 10 år) och hennes fina dotter Elin. Träffat förlag. Sett på ”riktiga” författare. Minglat. Strosat. Vilat. Packningen blev tyngre och stegen släpande.
Dagens shoppingfynd var Louise L. Hay – Jag kan det, Cajsa Tengblad – 5 minuters paus, Magdalena Mecweld – Vila dig i form med Yinyoga och en bok om Astrid Lindgren och en om Carl Von Linne och så fem egna (läs: tomma) skrivböcker.
Allt är bra
Äntligen, så åker jag till bokmässan! Under flera år har jag önskat att en dag kunna besöka den, givetvis drömmer jag fortfarande om den dagen jag själv står där som författare tillsammans med ett förlag, men just nu i livet känner jag mig som en vinnare av att bara ha skickat iväg några av mina manus och att få mingla avslappnat som besökare.
Jag vet att allt är som det ska, jag känner sådan oerhörd tillit till livet. Det är inte livet självt som hindrar mig, inte alls, det står där med stora öppna famnen för att upplevas, det som hämmat mig är gamla rädslor. De är de som det tagit tid att frigöra sig ifrån. Men det är också som det ska. Vi har våra livsläxor att lära. Det hör liksom till. Men den största läxan (för mig) är nog att ge mig själv tillstånd att leva livet, lära mig att njuta av det och inte bara det utan att bli en mästare på att glädjas åt det. Glädjas var dag. Glädjas med gamla rädslor eller världens flyt. Glädjas i gråmulna dagar och solsken. Låta allt vara som det är och bara åka med, glädjas åt färden.
Gods residence
By understanding that God resides in our hearts,
we acknowledge that this divine consciousness already knows what we need.
James Van Praagh
As they are
If you understand… things are just as they are.
And if you don’t understand… things are still just as they are.
Zen Wisdom
Staying
Staying with what is… där är jag även idag. Det är mycket som pågår i mitt inre, i djupet. Som om det tumlar runt massa skräp på väg ut. Jag förstår att allt är som det ska, som alltid, även om känslorna som virvlar och det fysiska måendet inte är så ljuvt att känna alla gånger. Men jag har både modet och förståndet att stanna med det som är. Vet att allt är föränderligt. Även – och i synnerhet – utan min inblandning. Jag stannar och låter det som är vara som det är. Jag stryker min gamla agenda om att förändra själv och göra nått åt saken. Jag stannar och accepterar…
Muren föll
Det händer mycket nu, hela kroppen vänds ut och in känns det som. Fysiskt som något som bränner från insidan. Förstår att jag frigjort något gigantiskt när jag skickade iväg mina manus, något jag burit länge länge. En rädsla att ta ton, göra mig hörd, visa vem jag är. Även om du som känner mig eller läser min blogg säkert upplever att det är det jag gör dagligen så kan jag bara säga att jag ännu inte vågat visa allt, säga allt jag vill säga och visa hela mig. Jag är inte bara rädd att visa min sårbarhet och utan även mitt ljus. Jag är fortfarande rädd att visa vem jag är, utan masker och utan roller. Visa mig helt utan skydd.
Rädd att inte vara älskad för den jag är.
Det är skydden som rasar av nu. Ett stor mur jag bar omkring mig föll när manusen damp ner i botten på den gula lådan. Jag släpper kontrollen. Jag gör mig fri. Fri och lätt. Faller som ett höstlöv ner mot marken och låter livet föra mig vidare. Tack gode Gud att jag har tillit till Livet självt. Att jag vet att allt är omhändertaget… av något större än mig själv. Idag bäddar jag ner mig på soffan (när tillfälle ges) och bara är med det som bränner på insidan.
Jag svek mig själv.
Såg inte att jag –
även jag –
var vacker.
Såg inte att jag –
även jag –
var en del av skapelsens under.
Att
även jag –
var en del av
det allomfattande,
ofattbara,
oändliga.
Jag såg bara muren.
Catharina Liebenholtz