Inget slöseri
När du är i nuet, finns det ingen konflikt eller slöseri av energi;
energin blir då kärlek, medkänsla och glädje.
Sri AmmaBhagavan
Närvaron
Vi är många som har närvaron vid våra tankar. Vi tänker och konstruerar, rekonstruerar, justerar, rättar, dömer, berömmer, drömmer genom tankarna och alltså sinnet. Vår närvaro styrs som oftast genom sinnet, filtreras av tankarna och alltså av just sinnet. Det krävs oerhörd energi att föra närvaron i sinnets och tankarnas omloppsbana och cirkus, det är oftast ett virrvarr av tankar som för med sig känslor som far upp och ner i värsta bergodalbaneåket. För att inte tala om in i framtiden och tillbaka till… dåtiden. Aldrig i nuet, sinnet är aldrig i nuet.
I jämförelse så skulle få av oss komma på tanken att föra vår närvaro med det vi just ätit och genom matsmältningen, in i magsäcken och ner i tarmarna. Varför skulle vi ens komma på tanken att behöva engagera oss i matsmältningen, den sköter sig av sig självt. Oavsett vad vi stoppat i oss så klarar den sig alldeles utmärkt utan vår närvaro. Visst, har vi ätit något olämpligt så kanske vi får magsmärtor en stund, men vi har tillit till att kroppen sköter det där på egen hand, inget vi behöver lägga oss i förutom kanske genom att lägga oss en stund och vila till den värsta smärtan lagt sig då. Men vi vet att den går över och alltid gör det utan vår inverkan. Det sköter sig automatiskt.
Det är samma sak med tankarna. Jag lovar, de sköter sig automatiskt. Det kanske ibland ger visst obehag, det kanske smärtar precis som vid intaget av olämplig föda att gjort ett intag av olämpliga tankar men det sköter sinnet av sig självt. Ingen sk olämplig tanke (som kanske resulterat i oönskad känsla) kommer att stanna, det är helt omöjligt, sinnet sköter transporten utav sig självt, precis som matsmältningen så sker det per automatik, vi är liksom konstruerade så. Det ser ut att flöda in och det kommer garanterat att flöda ut när vi tillåter det att vara som det ska vara. När vi låter det som tänks vara där (det som är passerar matsmältningen vara där), när vi tillåter det som känns att kännas (magsmärta eller vemod) så vet vi att det kommer inte alltid att vara där, det är helt omöjligt, det går emot hela vårt kroppsliga och psykiska system, det är byggt för passage och flöde. Det sker naturligt. Ansträngningslöst, alltså med väldigt lite energi. Det sker lätt och smidigt. Tvärtemot vad som sker om jag med min (sinnets) vilja vill styra bort något ur tankarna eller fortgå processen, det kräver ändlöst med energi och det sker oftast av resultatet att det jag önskar bort stannar längre. Det jag gör motstånd emot har en tendens att göra så, uppehålla sig kvar.
Det är alltså inte meningen att vi ska ’messa’ med matsmältningen, eller andningen, eller blodomloppet, eller tankarna och sinnet, vi bör låta det vara – precis som det är. Då ges vi energi till att uppleva det som är, nuet. Precis den stunden vi har här just nu. Att uppleva den. Och nu uppleva denna stund. Och nu uppleva denna stund. Och nu uppleva denna stund. Det är vårt naturligaste sätt att leva, det är att leva i kontakt med själen istället för genom filtret av sinnet. Det är att leva i samklang med hela livet. Det är att leva i samklang med varandra. Det finns ingen dåtid eller framtid som hindrar mitt möte med mig själv, som jag är just nu. Det finns ingen dåtid eller framtid, inget dömande, inga rädslor som står i vägen med mitt möte med dig. Vi är i nuet, både du och jag. Vi möts för första gången på riktigt. Precis som vi är. Utan ansträngning. Utan fokus på sinnet. Helt i närvarande av nuet, som det ges oss. Vi möts i hjärtat. Vi är närvarande. Vara nära.
Log Out
Nu tänker jag logga ut några dagar här över helgen från bloggen. Solen strålar redan i denna morgonstund och sägs göra så några dagar till. Oscar önskade vara hemma från skolan idag eftersom han har ont i huvudet. Så jag ämnar fånga upp honom med, anar en viss mammasjuka som behöver bli ompysslad och sedd, ges näring.
Mitt skrivande kliar i fingrarna, så det ska få tömmas i rätt forum, dvs in i boken och inte som rastlös försummelse på Facebook. Så står lite egenboost på programmet också, imorgon tar jag en liten dalaroadtrip med Gunilla – mys. Sen blir dagarna fyllda med barn, familjeliv och kanske lite städning både inne och ute… bara kanske. Har blivit bra (ja, iaf bättre) på att välja bort det som kan vänta och fånga det som är i nuet, det som förgås om det inte upplevs, såsom mammasjuka barn, soliga septemberdagar och orden som strömmar i huvudet. Det är dagssländor att njuta av.
Önskar dig en strålande helg, full av liv och näring.
Passar på att redan nu meddela att på onsdag ges deeksha på distans och söndag 15 september är det Onenesskväll i Borlänge. Välkommen att vara med.
Namaste
Deeksha på distans
Onsdag 11 sep kl 21.50-22.00
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Robin Sharma
Ikväll boostar jag inspiration vid youtube…
Låter ibland när han talar som han varit på Oneness University och fått visdom.
What makes us happy?
Meditation, vägen till lycka?
Fastnade främst för Matthieu Ricard, The habits of happiness.
Tillfreds i Ditt
Vila tillfreds i Ditt eget Själv.
Som en full ocean förbli i ett expansivt tillstånd i Självet.
Gläds åt Självet genom Självet, som fullmånens saliga strålar.
Yoga Vasishtha
Den klassiska vägledningen vid gränsen till upplysning
Blessing
Tack för Din närvaro. Det känns som det verkar ännu, jag ska dra mig undan och vara i energin en stund till.
Kände starkt under kvällen att just det här var budskapet till kvällens Oneness Blessing, deeksha på distans.
En kurs i mirakler, lektion 59.
Gud går med mig vart jag än går.
Gud är min styrka. Sant seende är hans gåva.
Gud är min källa. Jag kan inte se åtskild från honom.
Gud är ljuset i vilket jag ser.
Gud är sinnet vilket jag tänker.
Oprah.com
A course in miracles, lesson 59
Skamfylld
Förut har jag skrivit om lill-Fia, den lilla rädda ensamma tösen inom mig. Hon som är både rädd, ensam och faktiskt fylld av skam. Henne möter jag lite då och då, mer ju mer medveten jag väljer att vara om henne. Det är ju ingen annan än jag som ska rädda henne, eller jag behöver inte ens rädda henne, jag behöver bara vara med henne. Omfamna henne och stanna med henne. Kanske bromsa mig själv när jag vill rädda (och se) andra, och först se inåt vad hon är i för tillstånd, se om det är något hon är i behov av först – innan jag ger till andra. Jag ska inte välja bort andra, men jag ska välja henne först. Vi ska liksom möta andra tillsammans, hon och jag. Möta andra som en helhet och inte som en del av lill-Fia och en del av den vuxna Sofia. Nej, som ett. Oneness även här. Utan Oneness och mitt möte med själen, det gudomliga inom så hade jag inte vågat träda inåt och öppna dörren till Lill-Fia, jag är helt säker på det. Jag har varit där och gluttat förut, gläntat på dörren. Men jag har inte klivit in helt (stannat) i hennes värld, det hon känner, det hon är. Det vågar jag nu. Det vill jag nu. Det möter jag nu. Det är helt fantastiskt. Fullt av sorger, gråt, övergivenhet, uppgivenhet, rädsla, massor av det – men fantastiskt. Jag är inte rädd för känslor, det är bara känslor. Då när de lagrades var det hennes överlevnadsstrategi att bevara dem, stoppa undan dem och stänga dörren. Då, eftersom hon inte visste bättre, då när hon var ett litet litet barn. Nu känner jag mig modig, nu känner jag mig hoppfull, nu vågar jag känna även det begravda.
Och nu är min plan att när vi släppt ut och torkat alla tårar, ska ta henne i handen och gå ut ur den där gömman. Jag ska frigöra henne känslomässigt genom att känna det hon känner och sen ska jag visa henne allt hon inte sett. Vi ska se världen med nya ögon. Jag ska gå med henne genom rädsla, sorg och framför allt skam och få henne att känna sig stolt över vem hon här. Jag ska ta henne runt i världen och visa henne världen men även visa henne för världen. Jag ska ge henne stoltheten till sig själv och jag ska ge henne glädje till livet. Jag ska ge henne ett fullvärdigt värde. Ett liv utanför dörren. Ge henne frihet att vara den hon är. Vi är på god väg… vi är på väg.