Yoga is a dance
Yoga is a dance within…
and then something inside you grows so big, it spills out like champagne,
that’s when you dance on the outside.
Tao Porchon-Lynch
The World´s oldest Yogateacher
Min dag
Solen är på väg ner och jag ska precis sätta mig och göra lite Sunyoga innan skrivstunden till kvällen. Morgonen bjöd också på några minuter Sunyoga, jag är inspirerad av länken jag la ut igår, periodare som jag är.
Dagen har varit helt ljuvlig, vi har varit hemma och stökat som min kära far skulle sagt, alltså städat och pysslat. Tvättat två maskiner fotbollströjor, städat huset och bilen. Klippt gräset. Dukat och fejjat. Haft 8-årskalas för Maya. Och hunnit varit på två cykelturer. Alltså en dag fullproppad men ändå känner jag mig fulltankad med värme och glädje – jag är fylld av tacksamhet till vårt hem, min underbara familj och några alldeles underbara människor som finns i vår närhet. Tacksam över mitt nu.
Man skulle haft längre helger.
Det ska jag ta upp med klassrådet.
Maya 8 år
Vem är jag
Precis som alla andra livsformer i universum är vi manifestationer av Livet självt som förökar sig och ständigt skapar nya former. Så nästa gång tanken: ”Vem är jag som tror att jag ska skriva eller komponera eller dansa?” hindrar dig från att komma i gång kan du pröva att kontra med: ”Vem är jag som tror att jag skulle kunna avstå från att skapa? Skulle jag undertrycka livets kreativa impuls så som den kommer till uttryck just i min mänskliga form?”
Oriah Mountain Dreamer
Längtans vingar
Sunyoga
Sunyogi Umasankar
Jag kände det direkt, att jag måste åka till Indien och delta på hans kurs i Sunyoga. Det här var maj 2010 och jag hade ungefär fem veckor tills kursen skulle hållas i Ghatal och Lachipur (en stad och en liten by) några timmar inåt landet från Calcutta. Jag gick emot alla rädslor, sinnet vek sig av utmattning när själen tog över och styrde allt från visumansökan, mailkontakt och några veckor senare satte mig på planet till solen – till Indien.
Hela resan var gudomligt vägledd, jag kände att det fanns inget att frukta. Jag hade inte ens något val. Tänker på det Byron Katie säger, att det finns inga beslut att ta. Precis så var det, jag hade inget beslut att ta, beslutet var redan taget, långt bortom min kontroll, allt verkade arrangerat från ett högre plan, kartlagt och ombesörjt. Jag behövde bara åka med, åka dit. Det var min uppgift och inte ens den gick att resonera med, jag styrdes inifrån (uppifrån) som en autopilot.
Nu åker jag dit igen, med en grupp människor på en yogaretreat. I november återvänder jag till byn Lachipur som fick mitt hjärta att smälta, inte bara av värmen utan i synnerhet av alla människorna. Om resan blir av eller inte är inte för mig att bekymra mig med. Det finns inga beslut att ta. Även denna gång är allting väglett. Som allt här i livet. Om jag åker så är det gudomligt arrangerat och blir det för få bokningar och jag blir kvar hemma så är det också gudomligt planerat. Allt är som det ska. Men i mitt hjärta vet jag att jag återvänder en dag… autopiloten viskar så.
Här kan du läsa mer om Sunyoga och Sungazing (vilket är samma sak, att meditera genom att se på solen).
Och här finner du all information om Yogaretreaten.
Ödla
Vår gammelkatt Morris, han som är så gammal att vi tappat räkningen kom invaggandes lite trött och nonchalant i köket idag och jag stelnade till direkt, kände ingen hans speciella fångststil och såg att det vickade en svans i mungipan på honom – Huuuuu!!!
Rusade ut på framsidan, greppade mina träskor (kändes bra som skydd) och gick runt huset och upp på altanen för att kika in i köket. Där ligger kattskrä… slött medans en ödla försöker smita undan. Morris gjorde sig inget besvär mer, så jag fick stappla in och vispa ut ödlan med hjälp av ett kuvert.
Jisses, vad rädd jag varit för de mesta djur och insekter förut, när jag var yngre och mer i sinnet. Nu hajjade jag till, så pass att jag sprang runt. Men jag gick ändå tillbaka in och hjälpte ödlan ut. Det skulle varit helt omöjligt för några år sedan. Och härom dagen så bar jag ut en spindel i handen. Det är magi. Jag är så tacksam, det ger mig sådan frihet att frigöras från rädslorna.
Och nog hade ödlan ett fint budskap med sig, med budbäraren Morris.
Planera, ta tid på Dig.
Känn efter vad du vill, därefter kan du handla.
Din gåva är att göra saker med lätthet.
Ödlan anstränger sig inte i onödan, den agerar endast när den behöver agera.
Genom att spara på sin energi och agera endast när den är helt i balans,
så uträttar den allt den behöver med ett minimum av energi.
Djurens språk – Solöga
Stilla tid
Upptäckte i spegeln att håret äntligen börjar bli långt. Det har tagit sin tid med målmedvetenhet och fullständig tillit och evigt tååååålamod att få håret friskt efter mina missödes blekningar/slingor/färgningar 2010. Då med löftet till mig själv att Go naturell, välja ekologiskt och snälla produkter till håret. Det funkar, men det är inte gjort i en handvändning. Det mesta jag vill åtstadkomma i livet verkar ge mig prövning i tålamod. Det måste vara en av mina stora livsläxor, snabb och kvick som jag är så är det bra segt ibland att stanna upp, invänta och bara vara i varandet. Booooring, skulle jag tyckt förr men ganska förnöjsamt skulle jag säga nu. Nu kan jag (oftast) vila i det. Känslan av att det händer ingenting. Det är stopp i flödet känslan, bring me some action, knäpp knäpp med fingrarna. Nu vågar jag stanna där och oftast upptäcker att det visst är action här, det finns ett livsflöde som bär allting och stannar jag tillräckligt stilla kanske jag till och med kan känna jorden rotera runt sin axel – vem vet.
Under Vedic Art kursen i helgen så hade Renée Brieg (läraren) med sig lite böcker att kika och läsa i, de låg tillhands under frukosten och hämtaandanpauser och så, jag hittade en bok som jag skrev av titeln på – Inbjudan till ett möte, men av en händelse så fann jag istället boken (av samma författare) Längtans Vingar av Oriah Mountain Dreamer (så vackert namn) när jag skulle beställa den på nätet. Och som alltid när jag känner mig guidad eller dragen till nått så funderar jag inte, utan jag litar på livsenergin och följer den – så jag beställde alltså boken Längtans Vingar istället för Inbjudan till ett möte, utan att ha en aning om vad den handlade om.
Guess what! Den handlar om skrivprocessen och kreativitet!
Jag är helt förälskad i boken, så där kär att jag inte ens har överstrykningspennan aktiv, jag är så begeistrad i boken att jag håller den helig. Jag känner att just den här boken, hennes sätt att berätta och dela med sig är som gjord för mig. Det verkar som ”någon” scannat av mina brister och gjort en facitmall. Någon har gått före och jag får ta rygg. Inte bara får ta rygg, jag har funnit någon som jag vill ta rygg på. Hennes skrivprocess är andlig, den är nära, den är innerlig och den är i kontakt med Gud (den gudomliga själen inom oss), den är underbar. Den känns rätt. Den känns lätt.
Och hon skriver om att stanna, stilla sig, avsätta helig tid (helger, helg-dagar = heliga dagar) till att just inte göra någonting. Bara vara i tomrummet, ge sig tomtid, tomma dagar för att det är just i den stunden av ingenting som kreativiteten flödar.
Och det har alltid varit en stor rädsla för mig, det där tomrummet av ingenting. Det är ju det jag sprungit ifrån hela livet och som jag nu på senare år börjat uppskatta och faktiskt njuta av. Och tänk att det är där i det tomrummet jag finner skrivandet (kreativiteten). Jag vet att det är så, för när jag mediterar och promenerar, slår av på takten och går inåt, det är då jag vill skynda mig hem att skriva, det är då orden börjar flöda…
Beyond control
When one sees life is beyond one’s control,
surrender to the divine with acceptance would be wisdom.
Sri Bhagavan