2013-08-19
Helgens Vedic Art har öppnat inspirationen till mitt skrivande. Idag passade jag på när Izabelle sov middag och barnen var i skolan, vände blicken från Facebook (läs: slog av internet) och satte mig för att skriva. Ner flödade en helt ny barnsaga, från början till slut. Kände världens motstånd när texten började bli klar, men skrev mig bokstavligt ord för ord igenom tröttheten som brände. Och när jag satte punkt, alltså en riktig slutpunkt, så däckade jag ner på gräset och somnade en stund. Utmattad men stolt. I did it!!!!!
Skrivarlycka!
2013-08-19
Every moment is a golden one for him who has the vision to recognize it as such.
Henry Miller
2013-08-18
… vid Svabensverk på vägen hem från Vedic Art-kursen i Järvsö. Köper mig en kaffe på Pannkakscaféet och frågar om kyrkan är öppen. Nej, det var nyss andakt säger den rara damen, men här får du nyckeln, gå in och sätt dig en stund du.
Jag går upp mot den vita lilla kyrkan på höjden. Den stora nyckeln i handen. Andan i halsen. Magiskt, att få nyckeln till kyrkan. Det känns stort, allra helst eftersom jag målat många kors den här helgen och rösten i mitt hjärta för mig närmare Gud.
Faller ner på knä i altargången. Sitter stilla. Hör bilar passerar utanför. Vinden i de långa tallarna. Kyrkporten som står och slår (vågade visst inte stänga den (helt) om mig). Spända andetag. Knäppta händer. Slutna ögon. Kaffet kallnar…
2013-08-17
Morgonens Tarotkort jag drog var Lustan. Och eftersom jag var tokless igår så hade jag föga hopp om dagen. Givetvis fullt medveten om att det uppgivna och motståndet till målandet hörde processen till.
Plötsligt händer det, mitt i all acceptans av mitt motstånd märker jag hur kroppen reser sig upp, går iväg och plockar fram penslar, färg, papper… med glädje!
Jag målar och skapar, vissa målningar hamnar direkt i soppåsen och faktiskt några läggs undan med lite förnöjdsamhet – minsann. Vart dom än hamnar så känner jag mig tillfreds. Dagen går fort och när vi ombeds Go All In efter lunch så hoppar jag raskt ur sandalerna och rollar på svartfärg på mina fötter och dansar vilt på det stora arket. Kastar på grus, färg och häller till och med på en hink med vatten. Spränger mina gränser och känner mig totalt fri och vild – levande!
Nu känns det bra. Riktigt bra. Jag finner källan till kreativitet, till livet och jag hör orden bubblar. Skrivandet vill flöda fram här via Vedic Arten. Lycka!
2013-08-17
Konst och liv är så intimt förknippade att det går knappast att skilja åt.
Det heter ju konsten att leva.
Curt Källman
2013-08-16
Och nog hör jag vad det sjunger om allt… jag hör vad som pockar på, det är liksom än tydligare nu. Guess what!
Skrivande
Yoga
Andlighet
Det är bara det som rör sig runt, runt i huvudet. Det är det som hugger i hjärtat. Flödar i kroppen. Det är det som vill uttrycka sig. Jag kan inte få tydligare signaler, hela jag är som ett enda stort ostämt signalhorn. Jag börjar minsann tro att den här målarhelgen kan få just skrivandet och yogan att ljuda riktigt fint. Jag tror faktiskt det… honk honk!
Det ljudar redan fint, jag hör det själv. Jag njuter av det själv, det är inte det. Men jag menar att jag tror faktiskt den här helgen öppnar upp mig mer för det. Fler toner kanske. Högre stämma.
2013-08-16
Hur är det för dig frågar en kurskamrat efter dagens slut. Det känns inge bra, jag känner mig så less, svarar jag. Ja, jag såg att du satte dig på en målning, säger hon.
Jag vek ihop den först för säkerhetsskull, men sen satte jag ner rumpan med en suck och tog mig en kopp kaffe. Ingen så där less, less suck mer ett konstaterande att det här är inget för mig. Givetvis njuter jag. Det är fantastiska kursledare och underbara kvinnor i gruppen (alla är underbara), morgonyogan är ljuvlig, Viks gamla skola (Järvsö) är rogivande, maten är Blessed from God, men mitt målande – alltså, det funkar inte. Det skär sig inom mig när jag ser på det jag skapar. Det gnisslar och väcker obehag. Huuuuvaligen, som vi säger i Norrland.
Men men, jag vet att det tillhör min process. Det är inte målandet som gnisslar och skapar obehag. Det är annat jag ska se inom mig själv. Det är hur jag ser på mig själv. Jag är nära kärnan nu och egots röst är skärrad, tar till sina knep.
Målandet är inte själva grejen, jag vill möta mig själv med snäll röst, med medkänsla, ömhet och kärlek. Jag stannar och njuter hela helgen. Inte en endaste målning ska få jaga bort mötet med själen, tvärtom vet jag att just målandet stödjer mig i processen oavsett hur less egot känner sig så öppnar sig hjärtat. Det må inte sjunga för målning men jag kommer garanterat höra mer om vad det sjunger om.
2013-08-16
Light shall be my guide today.
I will follow it where it leads me, and I will look only on what it shows me.
A course in miracles
