Jag har valt att sända deeksha på distans under inledningen av Sommarsolståndet. Jag själv kommer (om det inte regnar, då är jag inne) att sätta mig utomhus i skenet av soluppgången för att ge Oneness Blessing och ta emot solens kraftfulla energi.
Om du önskar vara med så förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, gärna utomhus på någon rofylld plats i soluppgången. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta). Be också att få ta emot solens energier.
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 05.00-05.10. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla, sänd tacksamhet till Solen ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (OBS kvällen innan senast kl 22.00 behöver jag ta emot meddelande om ditt deltagande) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
Vi behöver alla förstå och inse att andlighet inte existerar på det sätt som vi kanske föreställer oss. Andlighet innebär inte en alternativ typ av livsstil, att leva ditt liv på ett särskilt sätt gör dig inte andlig. Om du väljer att leva ditt liv på ett annorlunda sätt, har du valt en annorlunda livsstil, det är allt. En livsstil med färre behov, färre önskningar, färre bekvämligheter, färre njutningar, det gör det inte mer andligt. Det är helt enkelt en annan livsstil.
Andlighet är inte en alternativ livsstil, utan att leva i sig. Om du upplever livet är du andlig. Om du kan relatera till andra människor är du andlig. Om du kan känna samhörighet med andra människor är du andlig. Om det finns frihet i dina relationer är du andlig. Om du kan acceptera dig själv som du är. Om du är bekväm med dig själv och vad du är. Om du väljer att leva en annorlunda slags livsstil, är det helt OK. Ett liv i tystnad, enkelhet och med färre önskningar och behov. Men om du inte kan relatera till andra, känna samhörighet med andra, om du inte kan acceptera dig själv för vad du är, är du definitivt inte andlig. Du kan vara väldigt påläst i andlighet och filosofi. Du kan be och meditera regelbundet. Du kan leva väldigt strikt. Det gör dig inte andlig. Det handlar inte om vad för slags liv du väljer att leva, utan hur du är. Du kan vara en affärsman, en miljardär. Du kan vara en skådespelare i Hollywood, en atlet, du kan vara en lärare, en dansör, en konstnär, du kan vara vadsomhelst.
En gång fick Bhagavan frågan av en sökare, ”Vad anser du, Bhagavan, vara ett av de viktigaste koncepten med Oneness?”, även om det inte är ett koncept, men det var så han formulerade frågan. Bhagavan sa, ”Jag skulle säga att det viktigaste är att vara sig själv”. Det kan låta väldigt simpelt eller obetydligt jämfört med att bli upplyst, eller upptäcka din sanna gudomliga natur, eller att veta att du är den eviga anden. Det kan låta väldigt vardagligt jämfört med alla dessa uttalanden. Men det är egentligen allt vad det är. Om du är dig själv, finns det inget bättre än det. Det är då som världen omkring dig är säker. Det är då som du inte utgör något hot för någon annan, när du är dig själv. När du är dig själv slutar du att klaga. När du försöker att bli något som du inte är, kommer du att döma dig själv och världen.
Haft ett fantastiskt frukostmöte på Scandic med Jenny. Hon är präst i Falun och vi har på omvägar hört talas om varandra, jag har hört så gott om henne från några vänner och hon har i sin tur blivit rekommenderad mig och min yoga. Zonta förde oss till slut samman och nu möttes vi så på tu man hand.
Tiden var inte tillräcklig bara, två timmar försvann i djupet av vårt samtal och vi bestämde givetvis för att ses snart igen, inget som behövdes bestämmas egentligen, det var en självklarhet, som första gången jag såg henne då det kändes som att återförenas med en gammal vän.
Tacksam för alla själsliga systrar jag får möta i det här livet, de (ni) förgyller verkligen min livsväg. Utan dem (er) skulle jag inte hitta livsvägen ens. Vi vandrar alla tillsammans.
Nu har jag gjort ett stopp i solen medans Izabelle sover, Maya och hennes kompis väntar ivrigt på att hon skall vakna så att det kan hoppa i poolen. De stimmar så glatt och dant att jag bett dem vänta tills hon sovit klart. Ibland kan väntan vara lång, men det som väntar på nått gott…
Det är väl nått jag lärt mig de här senaste åren med min tro och min livssituation, att vänta – fast nu kallar jag det vara. För det finns kanske inte ens något att vänta på, livet är ju nu. Och vem är lilla jag (läs: sinnet) att veta att det finns något att vänta på och att det är en väntan. Det i sig tar mig ju ändå bara från stunden. Livet självt väntar inte, det finns ingen väntan, det finns bara nu även om det står helt stilla eller rör sig forcerande så finns det bara nu. Jag har liksom ingenstans att gå, vart är jag på väg. Allt jag önskar finns ju här, precis just nu. Bara jag ställer mig mitt i cirkeln (lånar Jennys uttryck), alltså är tillfreds med det som är och med insikten att allt är som det ska.
Så fort jag är kraftlös, missmodig, väntasfull, otålig så vet jag ju att jag är i sinnet. Själen skulle aldrig känna något sådant, den är fullt nöjd med det som är, oavsett vad det är. Den har ingen agenda. Vad finns det egentligen att vänta på?
Tag dig sju minuter så fort du bara kan och se på det här klippet med Anthony Robbins. Eller rättare sagt deltatillsammans med de andra, däribland Oprah. Du kommer inte att ångra dig, det kommer fylla dig med energi som varar veckan ut…
If you want happiness for an hour – take a nap.
If you want happiness for a day – go fishing.
If you want happiness for a month – get married.
If you want happiness for a year – inherit a fortune.
If you want happiness for a lifetime – help someone else.
Första dagen på sommarlovet dimper Books & Dreams ner i postlådan. Vilken lycka! Fast den räcker inte länge, jag lusläser den med detsamma. Inspirationen flödar och jag drömmer om ett författarliv. Inte för att jag identifierar mig som en författare, mer som en andliglärare eller budbärare. Läran om livet är det jag vill dela med andra… och lära mer för egen del. Livet är väl ett enda långt lärande. Bäst att se till att njuta av det. Fånga glädjen i livsläxorna.
Har skrivit mer på min egen bok idag, det flödar alltid lätt och ansträningslöst när jag väl tar mig den långa vägen från cyperspace och in i dokumentet. Det sitter inte fast, orden strömmar.
Har som mål att skicka in manus snart. Mycket snart.
