Sommarlovet har börjat efter en regnig skolavslutning. Det känns inte så annorlunda ännu, varken för mig eller barnen tror jag. Maya avslutar två dagar till på Scen och Showskolan och Oscars Fotbollsskola är till veckan. Men sen så, sen kommer det nog vara lovdagar på riktigt.
Jag känner mig i allafall landad, jordad och klar. Förut när semester eller ledighet började så tog det ett tag att komma ner i varv, komma till ro. Nu är jag rofylld för det mesta, förutom sista timmen när hela familjen skulle stylas och iväg på avslutning då, samtidigt med frukost och morogonbestyr, sånt kan stressa mig otroligt än. Kroppen och humöret drar liksom igång per automatik. Men sveper bort lika fort när jag väl låser dörren och vi är iväg. Kanske något att lära sig leva med, acceptera fullt ut. Acceptens brukar kunna trolla bort det mesta har jag märkt.
Oscar har sovit hos kompisar, han hängde med dem hela dagen igår och var bara hem och packade om ryggsäcken från badkläder till sovsaker. Han börjar bli så stor.. och cool. Mayas kompis sover här hos oss, de bäddade i teverummet och hade det så mysigt.
Snigelmammelycka
Varje dag tänker jag anknytning med barnen och framför allt till Izabelle. Jag ber om kraft och hjälp att vara en närvarande mamma och förstår att det här med anknytning är oroligt viktigt och är något att bygga på… tårarna rann när jag såg det här klippet, det satte ord på det jag hela tiden instinktivt har känt är viktigt. Jag fick genast sådant förtroende för psykologen Egil Linge.
Jag vill tipsa alla er (småbarns)föräldrar om att se detta klippet från Efter tio med Malou.
Och här är fler klipp från programmet med Egil Linge.
To love yourself fully, you must focus on a new dimension of You.
You must focus on the presence inside of You.
That presence is the perfection of You.
That presence is the real You.
As you focus on that presence, as you feel, love, and praise that presence,
you will love yourself fully, quite possibly for the first time in your life.
The Secret
You are the flower that never fades -who everyone can smell but no one can touch, no one can possess…
Whose fragrance is peace and joy, silence and space.
Mooji ॐ
Från djupet flyter jag upp till ytan…
Planerar skolavslutning för barnen, Maya går ur första klass och Oscar är så stor så han avslutar trean. Jisses, vad åren går! Det är kläder och hår som diskuteras, Maya planerar mest måste jag säga. Jag ber mitt ego lägga sig åt sidan och att hon får bestämma själv hur hon vill klä sig och vara i håret. Nya kläder är inköpta, Oscar brydde sig inte om att följa med, bestäm nått till mig du, sa han. Men ingen skjorta!
Izabelle är glad åt vad som, hon speglar sig med avundsvärt självförtroende oavsett om vi klippt luggen, hon provar någon ny klänning eller fått på sig Oscars fotbollskläder. Hon älskar verkligen vad hon ser!
Jag är fylld av tacksamhet över denna somriga vår och ännu ett sommarlov med barnen. Låt solen skina över oss alla, den är värmer gott…
Det är mycket djup just nu. Det är mycket som sker runt omkring mig, inte personliga händelser på det viset men tragiska händelser omkring som gör att jag också stannar upp och ser ner under ytan. Jag ser att det virvlar, så så gott jag förmår står jag med rötterna nere, sträcker ut en hand öppnar mitt hjärta och är där. Så gott jag förmår med hänsyn till min egen hälsa och min familj.
Om människor drunkar se till att ta dig i land och kasta ut livbojen eller ro ut med livbåten, du är inte till hjälp om du själv håller på att drunkna, minns jag att min yogalärare sa.
Jag känner mig samtidigt självklar i en sorgeprocess, jag märker hur jag rent instinktivt kliver fram istället för att kliva åt sidan. Det är absolut inte jag själv styr över, det känns väglett. Jag har liksom inget val. Jag är trygg i att möta människor i sorg, jag vågar lyssna, jag vågar vara intill… hålla om. Det sker ansträngningslöst och naturligt för mig. Jag tror att det är präglat av min uppväxt och min starka tro. Det känns som en fin egenskap att värna om, jag förstår att det inte är lika tryggt för alla, och jag inser än en gång gåvan att vi alla är olika. Att vi alla har olika gåvor att lyfta fram. Vi är alla skapta till perfektion för det här livet, egenskaperna och personligheten/erna vi besitter är som de ska, det finns inget att ändra på. Allt är bra.
People want you to be happy.
Don’t keep serving them your pain!
If you could untie your wings
and free your soul of jealousy,
you and everyone around you
would fly up like doves.
Rumi