At peace
Stillhet
Den Uppvaknade upplever stillhet i energin.
Den ouppvaknade upplever slöseri av energi.
Onenesslära
Sri AmmaBhagavan
Sri AmmaBhagavan
Finna skatten
Oneness handlar för mig om att leva i kontakt med min själ. Inom Oneness säger vi det gudomlig inom eller det högre medvetandet. Det handlar om att leva i samklang med själen (hjärtat).
Jag ser det som att många av oss lever allra mest i sinnet, är fånge av våra tankar och känslor och personligheter det väcker. Vi har upprepande tankar, ofta destruktiva och nedlåtande för oss själva. Fyllda med oro, ängslan eller tankar och mönster som driver oss mot stress och jagar bekräftelse. Det tär. Det är ett evigt jagande, en törst som aldrig blir släckt. Det är inte sinnet det är fel på. Det är konstruerat så, det livnär sig på gamla minnen och har en stadig längtan framåt till något annat. Det som är tokigt är att vi har låtit sinnets skådespel bli vår egen sanning och verklighet. Vi refererar det mest till sinnet och så kanske vi har blivit så pass medvetna att vi även börjat lyssna till kroppen. Men oftast är kroppen också fånge av sinnets konstruktioner, lagar och begär. När fick kroppen komma till tals sist? Får den leva i harmoni på sitt eget vis utan kontroll av fångvaktaren sinnet?
Och så den stora frågan som vi frågar oss inom Oneness. Vart är min själ? Hur yttrar sig den? Hur skulle livet se ut om den fick mer utrymme i mitt liv?
Om vår verklighet är hjärnspöken som som sagt matar oss med dåtid eller framtid så missar vi livet som pågår nu. När vi är nuet, fullt ut i nuet det är då vi är i kontakt med själen. Själen sveper om all oro, all ängslan och all stress som en moderlig famn. Den låter veta att allt är bra. Du har inget att oroa dig över. Allt är omhändertaget. Livet är serverat. Genom kontakten med själen kan du också uppleva det fullt ut. Endast då, i kontakt med själen. Inte annars. Om sinnet säger att du kan det så är det falskt, det är en illusion.
Oneness har hjälpt mig att finna min själ. Det var den jag letade efter med ljus och lykta i alla böcker, under alla resor och i mina relationer. Min egen själ. Jag som medium kunde tala med andra själar, anhöriga från när och fjärran men jag ägnade ingen tid åt att fundera vart min egen själ var gömd någonstans. Och den var inte ens gömd, den var här, det var jag som var för mycket i sinnet så jag inte fann den. Jag var liksom på fel våningsplan och härjade. Jag behövde bara ta hissen ner. Ta ett djupt andetag och andas. Och upptäcka att den var jag. Jag var här. Tomrummet var för alltid borta och livet kunde äntligen börja levas.
Det är det jag vill förmedla med mina Oneness Awakeningkurser. Det är en gåva som jag funnit, den vackraste gåvan av alla, sanningen om mig själv. Givetvis är det oerhört fint om jag även kan hjälpa andra finna sin skatt. Vi har alla en egen skatt som väntar på att bli funnen, den ligger en våning ner i ditt hjärta.
Fridfullt sinne
Innan givandet, är givarens sinne lyckligt;
under givandet är givarens sinne fridfullt;
och av att ha gett, har givarens sinne blivit upplyft.
Buddha
Sätra Brunn
Nu är jag på plats vid Sätra Brunn. Jag blev så glatt överraskad och förtjust i Tysta Rummet, gamla gymnastiksalen, där vi kommer att hålla till under helgens Oneness Awakeningkurs. Rummet är ljust och fint och fönstren så vackra. Utanför ligger Brunnskyrkan och klockstapeln. Kände med en gång att här är det fina energier. Här kommer vi att må gott.
Vi bor på det gamla Lasarettet och jag måste erkänna att jag kände stor tacksamhet att några till checkar in här i kväll. Även om jag är medial (eller kanske just för att jag är medial) så är jag inte så kaxig att ligga själv en natt på ett gammalt lasarett från 1700 (eller 1800) -talet. Det känns tydligt i att vi inte är ensamma. Det är ingen läskig känsla (i alla fall inte nu när tjejerna ligger i rummen intill) utan den är lugn och trygg. Känns mer som att vi kommer få hjälp med den läkning vi behöver. Känns som helgen är gudomligt vägledd. Vi är ju trots allt inhysta på en kurort som har tradition att bringa hälsa till dem som är här för att dricka brunn. Så redan nu ber jag om ursäkt att jag så drumligt beställde Ramlösa till middagen. Ja, det är hur pinsamt som helst! Pinsamt och oartigt. Servitrisen höll dock god min och undrade lite ödmjukt om jag inte ville dricka det hälsobringande lokala vattnet istället.
Frisläppt
Spirar av glädje i kroppen, ikväll åker jag till Sätra Brunn och förbereder inför helgen Oneness Awakeningkurs som börjar imorgonbitti. Jag känner mig som en frisläppt häst som galopperar med manen fladdrande, kanske för att jag tänker på de två lyckliga hästarna jag mötte på gatan en tidig gryning för något år sedan när jag gick min morgonpromenad. De galopperade glatt i byn, in total bliss (lycksalighet) över att tagit sig ut på egen hand ur hagen. De utstrålade sådan glädje att det kändes lite vemodigt att knacka på ägarens dörr och avslöja dem.
Jag har ju blivit en liten hemmaråtta, hasar runt mellan köket och lekparken. Sitter på altangolvet insvept i en filt och fångar vårsolen när tillfälle ges. Jag myser och jag trivs. Likväl inser jag hur mycket jag älskar att vara ’ute’ och träffa människor, ute i den andra verkligheten och få vara en del i dess sammanhang och inte bara mötas på nätet. Igår hade jag glädjen att rulla ut yogamattan i Borlänges gamla Tingshus och dela yogan med herrklubben Round Table, sånt tycker jag om. Det ger mig också mening.
Jag inser att jag är en perfekt blandning av Snigelmamma och Businesswoman. Jag trivs som allra bäst när jag blandar dem samman. Och framför allt när jag släpper tanken och föreställningen om att jag måste välja eller tror som jag trodde förr att de skär sig tillsammans. Det är inte sant. De blir en perfekt harmoni, de kan inte bli bättre, jag älskar ju dem båda.
Svävande
Jag svävar runt bland mina olika projekt, planering av Oneness Awakeningkursen vid Sätra Brunn i helgen, skrivandet på boken (håller mig mest till skrivandet av den ena av dem alla), vara närvarande mamma, alá Snigelmamma och Yogan, ikväll kommer jag att få dela min Yoga med en herrklubb. Som tur var gör mitt svävande inte så mycket eftersom jag känner att rötterna härstammar ur samma kärna (hjärtat) och att det jag vill dela med barnen, i skrivandet och yogan är liksom samesame.
Och så ber jag om att resan till Indien och Universal Peacecenter jag planerar ihop med en resebyrå ska få sväva iväg till verklighet. Det vore helt underbart att få erbjuda en retreat där i byn Lachipur hos Umasankar, min mästare. Här ser du bilder från min resa dit 2010.
Jag har även bjudit hit (till Dalarna) Kerstin Rikardson för att hålla en Awakening Art kurs i sommar. Vi fann varandra vid Onenesstemplet i Indien och där blommade längtan upp att mötas igen och nu ser det ut att bli en kombo av min längtan att måla. Jipiii!
Och så fick jag inbjudan till Kundalini Yogalärarutbildning igår från Mangalam och vännerna Emma, Annki och Klas. Jag har längtat något år efter att gå den här utbildningen men det har liksom inte varit dags ännu för mig. Vi får se om det känns rätt i år, annars väntar jag lite till. Den som väntar på nått gott…
Även om det ser ut som det händer mycket, vilket det gör också, så vilar jag i att allt är som det ska. Det som är lätt är rätt. Dörrar som öppnas kliver jag in i (om det känns bra för mig förstås) och dörrar som ännu hålls stängda låter jag vara. Allt har sin tid. Och vem är jag att veta vart jag ska. Jag låter livet självt guida mig. Jag vill faktiskt inte själv styra nå längre, jag har gjort det och det gick inte alltid så bra. Jag öppnar mig hellre för att ta emot det som ges till mig och fånga tillfällena när de kommer. Jag har tillit till att allt som ges till mig är bra. Det är för mitt bästa. Livet vill bara gott.
Levande
Jag känner en dragning att välja att äta det som lever. För mig är frukt, bär, grönsaker, rotfukter, levande. De har fyllts av energi från både solen och jorden. De är fyllda med näring och livsenergi. Fyllda med glädje, kraft och vitalitet. Det är det min kropp vill ha. Jag ser livsenergin i det jag äter och jag äter automatisk mindre och mindre av de livsmedel som känns livlösa, t ex ost, corn osv. (kött, bröd, socker har ju redan fallit bort).
Jag har ingen plan, det känns mer som att jag leds in i detta. Leds rätt (rätt för mig). Och jag har ju äntligen förstått vikten av att kapitulera inför mitt eget tyckande (och tänkande) och istället följa den guidning som själen och kroppen visar mig. Äntligen lever jag mer och mer som jag är ämnad att leva. Livet pulserar i varje cell och jag börjar faktiskt känna det. Det känns magiskt!
Drog ett insiktskort igår som sammanfattar hur jag väljer att leva i stort just nu…
När jag har kontakt med min själ,
fungerar allt i mitt liv.
Själens skönhet är så fantastisk att jag endast i fragmentariska ögonblick har upplevt hela dess väsen. Jag är nu villig att öppna mig för denna skönhet, bli ett med den hela tiden och låta den leva genom mig i allt jag gör och allt jag är i varje ögonblick.
Kristina Wennergren