Ikväll viskade änglarna till oss;
Vänd ditt ansikte emot ljuset, där finns inget mörker. Känner du dig förvirrad, ledsen, besviken, arg, upprörd, orättvist behandlad, sårad, frustrerad? Vänd då ditt ansikte emot ljuset och fokusera på det, där finns värme, kärlek, förståelse och helande.
Tack alla som var med under kvällens deeksha på distans. Tillsammans hjälper vi varandra att höja de fina energierna. Tack ♥
Vilken oas vi har här runt knuten, eller uppe på toppen, av Borlänge. Jag skäms att bekänna att det är första gången vi åker utför i Romme Alpin och att vi enbart varit där en gång förut när barnen var små och då hängde vi i pulkabacken. Men nu har vi upptäckt pärlan alla talar om, bättre sent än aldrig får vi väl hosta fram, host host!
Oscar hade för första gången ett par slalomskidor på fötterna men Maya var förstås världsvan efter sin premiärtur med kompisen Irma förra helgen. De åkte med glädje och lätthet nerför och tog sig vartefter högre och högre upp. Solen sken ikapp med alla människor, precis som det gör i paradiset.
Med hopp om ett snabbt återseende, tack för en härlig dag kära Solklinten!
Vi var tre stycken som åkte ner till Flowering i Stockholm igår för att delta på en kväll med Anette Carlström. Kvällen bjöd på satsang, mantrasång och OM (Oneness Meditation). Jag kände för några dagar sedan att jag ville åka, att det var meningen att jag skulle åka. Karin och Camilla ville följa med, så det gav än mer glädje till resan, sällskap och några att dela upplevelsen med.
Jag såg framemot att lyssna till Anette eftersom hennes livsväg följt Oneness så många år nu och givetvis att få uppleva en OM i verkligheten. Och det som överraskade mig mest var min glädje när vi sjöng mantran. Hela kroppen reste sig upp och dansade med. Det var så vackert och livfullt. Jag kände kärlek till mantrasångerna i hela mitt hjärta.
Jag har börjat införa mantran till mina yogaklasser och har även anmält mig till en kurs i mantrasång. Måste helt ärligt säga att förut var jag hämmad att sjunga. Det skar inom mig. Min självkänsla var låg och ängslig inför tonerna som kom ut och sinnet skyddade sig med att det här var minsann soooooo boooooring! Det här var inget för mig (sa sinnet) och gav upp.
Tänk så fel jag hade, tänk vad mycket i sinnet jag var. Att sjunga mantran är att öppna hjärtat för livskraften, att möta själen. Hela min kropp älskar det. Den vaggar sakta med eller som igår reser sig upp och dansar. Tonerna strömmar och leendet brett från kind till kind. Jag känner hur tonerna egentligen är vibrationer. Vibrationer som är i full samklang med livet, självaste kärnan. Eller som Anette beskriver det, närvaron. Närvaron som vi alla har inom oss och när vi släpper fram den och låter den expandera och flöda som den vill, då börjar äntligen livet levas till fullo och vi känner sann glädje.
Tack Anette för en vacker kväll!
Namaste Savita
Givetvis släcks Solduva ner ikväll 20:30 när vi deltar på Earth hour. Ett fint tillfälle att tala med barnen om miljön och om hur människor levde förr utan elektricitet och hur miljoner lever utan det idag i t ex Indien.
You who bring it light will come to see the light more sure.
Lesson 157
A course in miracles
Jag närmar mig lite vemodigt… även om min kropp redan för länge sedan visat tydligt vad den vill äta för kost. Min kropp mår som allra bäst när jag äter mycket frukt och grönt, sådant som pulserar av livsenergi. Den visar mig att det är så enkelt som att äta frukt, grönt, bär, ägg, nötter och en dos nyttig olja (typ linfrö) och massa vatten. Thats it!
Kuggen ligger i att jag behöver välja bort framför allt sockret, brödet, köttet (vilket inte är något problem, det är lätt för mig att vara vegetarian, har varit det i över 2 år nu) och kaffet. Där ligger den största utmaningen, att ta bort sockret känns hur enkelt som helst i jämförelse med kaffet. Jag är säker på att jag skulle må bra av att undvika mjölkprodukter också.
Sockret har jag minskat rejält på de senaste åren och efter min förra resa till Oneness University så försvann suget efter choklad till och med. Enkelt och lätt! Nu ber jag om själslig hjälp med att sluta med kaffet också. Det allra bästa vore att jag slutade tycka om det helt. När jag varit gravid har kroppen automatiskt valt bort kaffet, det blev så naturligt bannlyst att jag mådde illa av bara lukten.
Jag märker när jag är utan kaffe, till exempel under mina dagar i Indien så försvinner svullnaden i kroppen. Jag tonas in, känner mig slankare och smärtare. Och fram blommar en frisk glädje. Livsenergin börjar pulsera.
Nu har jag funnit en bok som inspirerar mig och talar om det som min kropp försökt säga mig hela tiden. Boken heter 10 år yngre på 10 veckor och är skriven av en ursnygg kvinna, som är strax över 50 år och fött tre barn – Thorbjörg Hafsteindottir. Här kan du läsa lite om vad boken förespråkar.
Oneness Blessing
Söndag 24 mars kl 21.30-21.40
Skärtorsdag 28 mars kl 21.30-21.40
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.30-21.40. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (gärna innan kl 21.00, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
sms: 070-559 29 50
It is quite possible to reach God.
In fact it is very easy, because it is the most natural thing in the world.
Lesson 41
A course in miracles
Allt är omhändertaget!
Om vi verkligen tänker (känner) efter så kan vi inte annat än lita på att det är så. Livet är så mycket större, oändligare och intelligentare än vi någonsin kan ana och förstå. Ta bara den lilla människokroppen som skapar sig inom livmodern. Och kvinnans kropp som vet hur att bära det lilla livet och att föda det. Maten som passerar genom kroppen var dag och finner sin väg och andetagen som lyckas ge oss liv var eviga minut. Syret som tillhandahålls oavsett vart i världen vi befinner oss. Solen som ger liv till hela jorden, inte bara oss utan all växtlighet och alla djuren. När vi tänker stort så vet vi att intelligensen i livet är mycket större och komplexare än något mänskligt sinne någonsin kommer att förstå. Och det kanske inte är meningen att vi ska förstå det. Det är liksom tillgodosett så att vi inte ska behöva uppehålla vårt lilla sinne vid så stora tankar. Det är mest troligt så att allt redan är tillrätta lagt in i minsta perfektion och detalj just för att vi ska vara befriade från sådana stora frågor och istället ges möjligheten att helt fullt kasta oss ut som nyfikna små själar och upptäcka livet och allt det vill ge oss.
Om nu allt det stora redan fungerar, jag tänker på solen som lyser, jorden som roterar och planeterna som är placerade där de ska, varför då oro sig över om hur livet ter sig för oss. Om vi släpper taget och bara vilar i att allt är som det ska och allt är omhändertaget så upptäcker vi att det faktiskt är så, att livet för oss fram och tillgodoser alla våra behov – automatiskt. Helt utan ansträngning. Det krävs ingen ansträngning för en frisk kropp att föra syre till lungorna eller att smälta maten, det sköter sig automatiskt.
Det vi har trasslat in oss i är vårt lilla ego som gärna vill vara herre över världen vi lever i, inte bara vårt eget liv utan allra helst alla andras också. Det är en liten fluglort i förhållande till det stora livet (guds plan, universum, det högre medvetandet), skulle jag vilja säga. Och trots att det är en liten fluglort så ägnar vi dagligen oerhört med energi till att inte bara lyssna till dess tjatter utan också springa som en tok på dess begäran. Vi springer och springer dess ärenden och för varje steg så tappar vi kontakten med livets gåva. Nämligen att allt redan är omhändertaget och allt är som det ska. Vi kan (och bör nog) enbart följa med och ta emot. Vi kommer inte bara upptäcka massor av gåvor som ges oss utan också vad vi vill ge tillbaka. Ett givande som väcks ur passion, kärlek och glädje och det ges helt ansträningslöst, eftersom det inte är sinnet som ger, utan det är livet självt som strömmar genom personen.
Sättet för att leva i full tillit till livet är att hoppa ner från sinnets höga pedistal (och ja, man får lätt lite skrubbsår i fallet, iallafall om man hissat upp sig själv högt) och luta sig tillbaka från allt görande och enbart ägna sig åt att upptäcka varandet. Det är just i varandet man ser livets mirakler, de sker varje dag och blickar du inåt så ser du tusentals av mirakler som pågår just nu i din kropp. Livet är magiskt, och du kan upptäcka det. Sinnet lär aldrig upptäcka det eftersom det ser sig självt som största miraklet. Men när du vilar i varandet och i tilliten till att allt är omhändertaget så inser du att sinnet självt var en illusion och att livets magi är på riktigt.
