Inser att jag inte har så mycket vettigt att dela här på bloggen just nu, samlar fokus till packningen med allt vad det innebär, har fortfarande lite fix kvar inför resan till Oneness University. Det pirrar skönt i magen när jag tänker på det… både med glädje att återvända och fördjupa min inre resa men också lite pirr att lämna familjen såklart, att vara utan barnen så länge (16 dgr).
Mitt gamla mönster (prägling) säger att mammor är hemma, åtminstone tills barnen flyttat hemifrån av sig själva. Sen om inte man behövs så intensivt så kan man säkert göra lite kortare resor då fast allra helst ska man stå standby ifall uti även när de blivit vuxna.
Jisses, jag skrattar nu åt min illusion. Herrejösses vad den präglingen har format mig, tack och lov att jag nu genomskådat eländet. Jag kan inte förändra det, det är gamla tankemönster som mal och mal. Jag bara vet nu (har alltid vetat i mitt hjärta) att de tankarna inte är sanna. De är inte ens mina. Vi är inte våra tankar. Vi är bortom dessa. Vi kan välja om vi vill falla till föga för dem eller bara betrakta dem eller så kan man göra som jag, låta dem surra och ta med dem på resan till Indien ihopp om att vi skiljs åt där. Men det är inget jag kan göra nått åt. De är kvar så länge de vill surra på. Jag tänker åtminstone njuta av mitt liv ändå och låta det formas av annat än gammal skåpmat som jag ätit mig mätt på.
Vägen till Oneness är att upptäcka vem vi är. Genom att vara sann, med alla våra sidor, personligheter sk tillkortakommanden och utöva inre integritet. Genom att acceptera oss själva precis som vi är så lever vi i kärlek. Omfamnar oss själva och släpper alla försök att ändra oss. Så när vi sitter där med allt detta i famnen så kan vi fråga oss: Who am I?
I’m selfish, impatient and a little insecure. I make mistakes, I am out of control and at times hard to handle. But if you can’t handle me at my worst, then you sure as hell don’t deserve me at my best.
”Alla dina tankar, det du säger, det du gör, händer automatiskt. Du är inte alls inblandad. Det är en illusion att tro att du är inblandad. Det är en illusion att tro att du är den som gör nånting, att du tänker, att du talar, att du agerar. Allt händer automatiskt. Att det finns någon som gör något är en illusion.”
Upphöj ditt medvetande och inse att JAG ÄR inom dig, att denna helhet finns här inom dig och att ingenting förmår skilja dig från dess under, förutom ditt eget begränsade medvetande.
Var till Leo Hirvelä på hypnos igår. Har tänkt länge att jag skulle gå till honom för en hypnossession men det har inte känts aktuellt förrens nu. Något gammalt har svept upp till ytan och jag har känt av det starkare den senaste veckan, så nu var det läge.
Hypnosen var jättefin, jag kom lätt ner i tillståndet och Leo var trygg och lugn. Efter en timme var jag klar och den timmen bjöd på en fantastisk resa med minnesbilder och fysiska och känslomässiga spänningar som frilöstes. Jag for hem i ett helt annat tillstånd än när jag kom. Fri. Säkerligen därför jag slocknade som en stock i soffan. Både jag och Maya somnade i famn på varandra under melodifestivalen igår.
Om vi har tur så har magsjukan lämnat huset och vi kan låta oss smittas av Kickan Karlssons Kraftkort Glädjesmitta istället. Nog för att det går att vara smittad av dessa samtidigt men krafterna är liksom inte de samma i en magsjuk kropp.
Tänkte bara sticka in här på bloggen och säga att allt är som det ska, även (som oftast) när det inte är som jag tänkt. Den inre processen inför Indienresan nästa vecka gör mig lite avtrubbad från omvärlden, avtrubbningen från yttre intryck gör att jag blir än mer observant och skärpt för den inre, så det är där jag är och iakttar just nu, i mitt inre.
Magsjukan har svept in i familjen också. I allafall var den i Maya igår och nu känner vi oss lite klena både jag och Nogge, så rent fysiskt känner jag mig offside också.
Helt säker på att allt är som det ska med mig, jag ska tydligen dra mig och undan och vara för mig själv, vara med familjen. Processen är i gång. Jag känner tillit till att krafterna samlas någon dag så jag kan fixa iordning allt inför resan och att jag kommer vara frisk innan jag beger mig iväg.
Your work is not to drag the world kicking and screaming into new awareness.
Your job is simply to do your work… Sacredly, Secretly, and Silently…
and those with ’eyes to see and ears to hear’, will respond.
Jag är fri att leva mitt liv, precis så som jag vill ha det.
Att vara precis den jag vill vara.
Att uttrycka mig på det sätt som jag känner.
Att följa mina drömmar.
Jag ger även mina nära friheten att leva sina liv.
Jag uppskattar att våra liv går in i varandra medan vi ändå alltid är fria att göra våra egna val.
Mitt liv är vidd, frihet, känsla, andning, harmoni –
med mig själv, med min omgivning, med min själ.
Kreativ Insikt
Känner sådan tacksamhet och glädje att få dela Oneness Blessing med er alla, tack för att just Du var med ♥
Det här var orden som följde oss genom kvällens deekshan.
In the stillness of your presence, you can feel your own formless and timeless reality as the unmanifested life that animates your physical form. You can then feel the same life deep within every other human and every other creature. You look beyond the veil of form and separation. This is the realization of oneness. This is love.
