Livet är ju magiskt ibland måste jag medge. Förra veckan fick jag ett fint meddelande av en Facebook-vän Arif i Turiket där det bland annat stod;
Please send me your postal address I will forward you a special CD. Awakening Heart TU-RA
Idag blev den levererad vid dörren av ombudet. Och jag förstår att det är precis den musiken jag behöver lyssna och tona in till just nu. Allt är omhändertaget och livet är fullt av gåvor, även från en FB-vän i Turkiet som jag aldrig träffat In real life… i allafall inte i detta… ännu. Och nog känns det som att mycket är välsignat och väglett längs vår livsväg, för boken jag skriver på nu handlar om att leva i kontakt i hjärtat och har arbetsnamnet Heart Attention och CD jag nu lyssnar till heter Sound of heart. Jag känner stödet från Turkiet och Universum, det puffar mig framåt… eller sparkar lite lätt i baken.
Det blev en stillsam och närande Onenesskväll i kyrkan. Vi hade sharing om det vi kände att vi ville dela om, och det blev både frigörande tårar och skratt. Och givetvis en skön meditation/avslappning och sedan flera Oneness Blessing (deeksha). Kvällen gav inre lugn, en förstärkt kontakt med det Gudomliga inom, själen.
Och tack Ulrika för att du gjorde en specialbeställning åt mig, nu har jag en vacker u.divine kreation att ta med till Indien, en Onenessväska med Golden tag.
Lite bilder från helgen som innehållit timmar på lekland och sekunder i poolen, brrrr!
Jag mår så gott, ingen dator (förrens nu då när barnen somnat), inget skrivande, inte ens yoga eller meditation och ingen tid vid varken spis eller dammsugaren – bara timme efter timme med barnen på deras villkor och med deras agenda. Lyxigt känns det att kunna tillbringa en sådan här helg tillsammans samtidigt som vi vet att Nogge och Izabelle har det fint där hemma. Tänk att så lite kan göra så mycket. Tänk att ett vardagsliv där hemma ändå kan vara långt ifrån varandra och att åka en bit bort kan föra en så nära. Det behövs så lite medvetenhet och närvaro för att upptäcka så mycket… jag upptäcker nått nytt i närvaron med mina barn var dag, de är som oupptäckta överflödiga skatter – livet är magiskt och det magiska är så oerhört nära.
Somnar tacksam!
Och så det där med tungan, Oscars tunga åker fram så fort kameralinsen zoomar in. De är i totalcynk, tungan och linsen. Jag andas och hoppas att det är någon förälder där ute som förstår (som sett liknande fas fara förbi). Och ber att min söta gullpojk någon gång ska få förevigas på bild med tungan på sin rätta plats. Kanske ska passa på nu när han sover…
