Det finns några platser kvar under vårens Yoga i Falun. Kanske känner du en längtan att möta dig själv och ta hand om kroppen genom mjuka sköna rörelser. En stund för kropp och själ där sinnesron infinner sig och spänningar såväl fysiska som mentala släpper. Du är varmt välkommen att prova första gången gratis.
För mer information, se här.
Namaste
Kolla in min gudomliga Poncho som Ulrika (u.divine) har stickat mig. Jag fick en ljusrosa av henne i födelsedagspresent förra året och eftersom den används flitigt varje dag så gjorde jag en beställning av en (egentligen två) till. Givetvis en vit, en Oneness-poncho som jag ska ta med mig till Oneness University och lägga om axlarna då det kan bli lite (airkondition)kyligt i templet och meditationssalen.
Ponchon bär även band med budskap som Ulrika kanaliserat till mig
I am who I am that is that – Oneness
Golden Oppertunity – Important doors are opening for you
För ett tag sedan ägnade jag mycket kontemplation (funderande) åt att ifrågasätta mina värderingar, föreställningar och förväntningar på mig själv. Jag granskade dem som en reporterräv på Uppdrag Granskning. Letade i alla gömmor efter den skyldige, dess historia och vem som skulle tänkas hållas ansvarig – och fann att oavsett vem i släktträdet som dessa föreställningar och förväntningar tycktes komma ifrån så var det ändå mig själv som höll dem levande nu och ingen annan. Jag var den skyldige till all smärta och lidande de förde med sig. Jag var den som ropade upp mig själv till upprop, granskning, jämförelse och dömande och jag var den som alltid beslutade att jag inte levde upp till det som det skulle levas upp till (i min orealistiska drömvärld)… så hela det här crazy scenariot ifrågasatte jag alltså.
Men det var innan Oneness tog mig med på ett helt annat synsätt som nu öppnat mig för en inre sanning. Och den är den att jag är ju inte allt detta. Jag är inte mina föreställningar, förväntningar, värderingar. Jag är inte ens mina tankar och mina känslor – jag har den som betraktar allt detta. Och givetvis förstår jag att det låter som rappakalja för den som är fullt uppslukad av någon känsla eller tanke just nu, jag vet det, jag har själv varit totalt fångad av dem många gånger i mitt liv, om så inte exakt hela mitt liv.
Nu vet jag att tankar och känslor kommer och går men jag består. Det som är jag är något mycket större än det som tycks ske just nu i min kropp och i mitt sinne. Och när jag tonar in på den närvaron, närvaron av mitt högre jag, så är dessa tankar, känslor, föreställningar, personligheter som vinden som sveper förbi, ibland som en ruskig storm och ibland som en sval bris. Jag bara vet att jag inte är allt detta, det går inte att vara allt detta, det betyder skepnad fortare än jag hinner ta tio andetag (kanske därifrån tipset att besegra ilskan genom att räkna till tio kommer ifrån). Oavsett storm eller bris, när jag låter det vara som det är så vet jag att allt är föränderligt och allt byter skepnad – men den som består där bakom, den som upplever allt detta är Jag. Det är mitt högre jag, det är min sanna essens.
Den Uppvaknade är fri från föreställningar om sig själv.
Den ouppvaknade är full av föreställningar om sig själv.
Oneness läror
Sri Amma Bhagavan
Nogge har varit bortrest fyra dygn och jag har gett mig hän till barnen. Jag älskar att ge hela min uppmärksamhet och närvaro till dem men inser som oftast att det är mindre enkelt att räcka till åt dem alla tre samtidigt och att jag mår som bäst när jag får möjlighet att tanka egentid någonstans däremellan. Närvaro och sinnesro räcker långt i umgänget.
Bugar i full respekt för alla ensamstående – namaste ♥
Och så landar jag i att det bästa är att sänka kraven och förväntningarna (på mig själv alltså) och ge mig själv utrymme att vara människa och inte en supermorsa med värderingar alá trettiotal.
Nu ikväll innan Nogge återvänder är min föreställning att jag ska hålla mig vaken och se filmen Seven spiritual laws of success med Deepak Chopra, dricka en kopp kaffe och att barnen sover sött och stilla… fast jag vet att det bästa är att slopa alla förväntningar och bara upptäcka nuet och det som det för med sig och sen ta emot det är/sker med full acceptens. Det är således min förväntning på mig själv, att ta emot nuet…
In the end, people will judge you anyway.
Don´t live your life impressing others.
Live your life impressing yourself.
Okänd