För mig har det varit jätteläskigt att följa mina drömmar. Känns som jag haft någon prägling av att offra mig och leva för andra, sätta andra och deras liv främst eller kanske mest deras tycke. Har anpassat mig efter vad andra tycker, tänker och tror sig veta… om mitt liv. Och det jag trott mig veta om det som de tycker om mig.
Jag vill inte hålla mig tillbaka, jag vill känna mig levande och sprudlande varje dag, som ett barn. Jag vill känna livet i mig.
Nu är jag säker på att de flesta som känner mig tycker att jag är en sådan person som verkligen lever mina drömmar och det gör jag faktiskt, har nog alltid gjort det till viss del. Men jag har inte vågat släppt iväg dem alla förrens nu, men nu är de iväg sända vill jag lova.
Problemet förr har inte varit drömmarna i sig, de har som oftast slagit in. Däremot har mitt sinne intalat mig att inte drömma stort, inte drömma för goda drömmar – eftersom jag ändå inte är värd det. Och när drömmarna slagit in så har sinnet återigen spökat med dömande tankar, missunnsamhet och hållt ett vakande öga på mig så att jag hela tiden gått med inre ursäkter och förklaringar till mig själv att jag visst är värd det fast känslan jag kände var den motsatta.
Fyrtioårskris – Oneness – Sunyoga – Uppvaknade – Inre visdom… nått har verkligen fått mig att ändras, ja inte till det yttre kanske men inombords. Nu bara vet jag hur allt hänger samman. Jag vet att det jag sänder ut och önskar är det som manifesteras. Jag vet att jag är skaparen av mitt liv. Och det bästa av alla jag vet att jag är värd det allra bästa. Det är Du med. Vi har kommit hit som spirituella väsen för att få uppleva överflöd av livets goda – överflöd av kärlek och glädje. Uppleva paradiset på jorden. Det är därför vi är här, för att njuta av livet och varandra och det viktigaste av allt är att så fort som möjligt börja njuta av dom vi är.
Flödet jag känner nu idag efter att imorse tryckt skicka på min ansökan till Deepeningkurs i Indien är fantastiskt. Beslutet i sig öppnade upp ett underbart livsflöde i hela min kropp, jag ler, jag sjunger, jag trallar fram. Nu svänger det igen, som Ewa Fröling sa. Några timmar senare återvände mailet från Oneness University med svaret att jag var godkänd och välkommen.
Nog för att jag visste redan när jag kom från Trainerkursen där i november att jag skulle återvända, och sa faktiskt även då att jag troligtvis åker tillbaka i februari. Kände det på mig, det är ju så själen talar genom känsla och intuition, förnuftet är liksom inte med. Jag gillar inte att var förnuftig, det är så tråkigt, been there, done that. Däremot har jag varit dålig på att släppa loss, släppa taget och kasta mig ut. Jag blir bättre och bättre för varje år måste jag säga. Nu börjar jag känna mig riktigt frigjord och fri. Jag känner livet i mig och är det något jag vill efterskänka till mina barn så är det livsglädje och tillit. Nu börjar jag få rejält påslag med den saken så jag är säker på att de smittas de med.
Fundering, kontemplering, reflektion (ältande skulle min käre make säga) är verkligen mitt sinnes stora nöjesfördriv. Jag lyssnar numera bara ibland, låter liksom bandet gå och gör annat under tiden, typ upplever livet. Nog för att fundering och eftertanke kan vara till gagn ibland men ärligt talat så börjar jag tvivla på om det ligger för mig egentligen. Att det ligger nära tillhands till sinnet är klart och tydligt men jag, min gudomliga själ, dröjer sig aldrig kvar i något grubbleri eller dagdrömmande. I närvaron av mitt högre jag finns inget sådant att lägga fäste vid, det finns inget att fästa vid, det är det som är det magiska. Livet bara flödar fram och mitt i flödet sitter jag och upplever det som sker. Bara upplever och tar emot.
Sinnet vill också planera, strukturera, styra och kontrollera – åhhhh puh vad jag är less på den biten när det är så enkelt och trivsamt att bara flöda med. Livet har ju redan en plan och det är ingen annan än jag som har satt den till verket, allt är liksom tillrättalagt och paketerat in i minsta detalj och ju mer jag förstår det, ju mer jag litar till det, desto mer finns det att upptäcka och ta emot.
Så jag säger bara högt och tydligt till Livet (och alltså mig själv)
Bring it ON
Give it to me
I´m ready
För är det något som sinnet hela tiden snubblar på så är det själva lyftet från startbanan, det vill så gärna, tror sig behöva, stanna upp och fundera (älta) lite till, bara några dagar till, några turer i tankehjulet igen… bara lite till…
Det gäller att verkligen fråga sig är jag redo? Är jag redo att ta emot det som vill ges till mig? Är jag redo att leva livet fullt ut – nu? Alltså inte när jag tiden blir mer mogen och jag är yngre, när barnen flyttat ut och pengarna strömmat till… utan nu, kan jag öppna famnen och vara fullt villig att ta emot allt det goda som bara väntar på att ges till mig? Det betyder att helt släppa taget om hur – när – var och bara ge sig iväg. Gasa iväg själen i en dundrande och mullrande take off rakt ut i famnen på Universum helt utan plan och i total förväntan på att det allra bästa är det som kommer ges.
Oneness Blessing
Torsdag den 24 januari kl 21.30-21.40
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.30-21.40. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (gärna innan kl 21.00, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
Det är något väldigt speciellt och faktiskt (för mig) andaktsfullt att utöva Yoga. Yoga är som balsam(ering) för kroppen, den blir varsamt omhändertagen till toner av själens sång och sinnet ja, det verkas bäddas in i bomull. En vilsam retreatstund helt enkelt.
Äntligen började vårterminen, en härlig sammanstrålning av vackra människor i navet av Falun med den pulserande ån nedanför, nu är vi kallade tillbaka till Johanneskyrkan och jag är så tacksam för att Kyrkan återigen öppnar sin barm för oss. Den känns så moderlig, som om allt därinne är omhändertaget.
Tacksam för ännu en kväll med Oneness Blessing (deeksha på distans), det är fint att ni är så många som vill dela den här stunden med mig och dela närvaron framför allt. Kortet jag drog och orden vi fick med oss under kvällens deeksha var;
Jag lyckas med det jag föresätter mig
Jag har total tillit till att jag klarar allt som jag vill göra. Jag förlitar mig på att allt går bra, och att jag har alla resurser jag behöver för att klara mitt mål.
Jag besitter rätt kompetens och rätt kontakter uppenbarar sig när det är dags. Jag känner intuitivt vilka beslut jag ska ta. Mina tillgångar räcker gott och väl och det som jag inte själv har får jag hjälp med utmed vägen.
