Jag sjunker djupare ner i insikten att allt är omhändertaget, det enda och bästa jag kan göra är att stanna och ta emot. Stanna och ta emot. Se vad som kommer till mig. Se vad som vill blomma fram ur mig.
Livet är verkligen tillrättalagt till minsta perfektion, allt är perfekt även i det till synes trassliga. Inget kan gå fel och vem är jag att bedöma något som rätt eller fel. Så länge jag dömer är jag i sinnet och när jag accepterar är jag i kontakt med själen. Själen kan inte se något som bra eller dåligt, tjockt eller smalt, gott, ont, högt, lågt, kort, långt… själen bedömer inte. Den tar emot allt som det är och släpper allt i samma anda, sveper förbi som en bris en sommardag. Svalkar och gör gott. När något känns bra inombords, som just en kärleksfull bris i hjärtat då känner jag mig i ett med själen.
Jag väljer att kapitulera, ge vika och luta mig tillbaka för att känna den där brisen. Och när jag gör det inser jag att allt är så himla bra, allt är perfekt, minsta lilla artikel jag råkar läsa i morgontidningen, samtalet jag överhör, sidan i den tjocka boken som bara faller upp… allt är omhändertaget och tillrättalagt som om det (vilket jag givetvis vet att det gör) talade till mig. Måste bara berätta om en liten liten pettitess som visar hur perfekt allt verkligen är: Jag åkte hem från Gävle i lördags och det började bli mycket grått vägstänk på framrutan och jag hann tänka att jag skulle behöva fylla på med spolarvätska eftersom den var helt slut, då svänger en bil in framför mig på motorvägen och spolar spolarvätska på sin egen framruta men den vänstra strålen går så högt att den landar perfekt på min ruta.
Allt – precis allt är omhändertaget. Jag lutar mig tillbaka och njuter eftersom jag vet att allt är som det ska.
Har fått näring via en reunion av höstens Release Your Beauty-grupp som möttes igårkväll över en ljuv soppa hos Pernilla på PS Life is Good. Vi mumsade, talade, delade, skrattade och toppade det med några tårar för att avsluta med Oneness Blessings. Åkte hem fylld av tacksamhet och balanserade upp med ett avsnitt Svenska Hollywoodfruar, älskar det programmet. Kan absolut inte säga varför, det är bara en av mina personligheter som loooove it!
I reklampauserna läste jag mail och tog emot anmälningar både till vårens Yogagrupp och Oneness Awakeningkursen i februari, vilka båda nu är helt fullsatta. Det är en ovan känsla att få fullsatt och fylla på namn på återbudslistan, ovan men alldeles fantastiskt härlig på samma gång. Jag har bett om gåvan att få dela med mig av Oneness och givetvis levererar Universum mina önskningar. Jag vilar i tacksamhet över att allt är omhändertaget.
Återvänder till samma tacksamhet denna morgon när en av mina nära speglar mig till rena förskräckelsen. Jag stannar, möter, gråter och kapitulerar i det jag behöver se, som givetvis inte alls handlar om denne vackre människa utan just tackvare denna vackra människa så får jag se ännu ett av mina sår. To See is to be Free, säger Onenessläran. Jag ser. Jag gråter. Jag skriver. Och jag läker. Allt är Gudomligt väglett och allt är som det ska.
Tack Tack Tack
The greatest act a human being can learn is the act of
’Seeing what going on inside’
Sri Amma Bhagavan
You have long been bound thinking;
I am a person.
Let the knowledge: I am Awareness alone, be the sword that frees you.
1.14 Ashtavakra Gita
Haft några underbara dagar, nog för att alla dagar kommer med någon fantastisk gåva – alltid, men just dessa har varit stillsamma och närvarande med fokus på familj och barn. Det är viktigt för mig att stänga av bruset i form av dator och Iphone och vara mer här och nu i mammarollen. Samtidigt som jag gärna fyller på med inspiration och sänder min egen däremellan på Facebook och blogg, jag ber dock om att de inte ska sammanstråla de två, det funkar inge bra för mig att vara out-there och vara mamma samtidigt. Jag ber om balans mellan mammarollen – min egen tid, bara för mig, tid till reflektion – tid till ”nätmingel” av alla de slag. Det ska inte vara nå svårt, det blir som man önskar och ber. Var sak har sin tid, som de äldre brukar säga.
Här kommer lite bilder från helgen…
Resultatet efter pysselstunden hos Ylva och hennes familj. Vi var dit bjudna på lunch i söndags hela familjen och fick äran att botanisera i Ylvas skaparatelje. Kanske framgår vilken som Nogges och vilken som är min, bästa jag tillägger att det är änglar vi gjort.
Under söndagkvällens deeksha via distans så var altaret (altaret som Maya dekorerat med kristaller och dalahäst) även prytt med mina nya Silver Padukas från Oneness University. Så tacksam till Mattias som ombesörjt hemtransport av dem från Indien. Ps De pyttesmå Padukasen är i bild, de står numera tryggt på de stora (stl 37).
Bästa Yogastunden på länge var igår då jag fick dela Yogan med ett gäng Hockeykillar som visade sig vara naturbegåvningar även inom mindfulness. Om Shanti
Det har fullkomligt exploderat energi och kreativitet med det nya året, det lär hålla i sig minst 11 månader till att döma av numerologin. Och eftersom det bara är två dagar kvar på jullovet så tänker jag lägga skrivande, teknik, blogg och facebook åt sidan tills på tisdag, med undantag för att ta emot anmälningar till Oneness Blessnings (deekshan jag ger på distans) imorgon kväll, för att vara mer närvarande med mina barn. Jag märker och hör att de ropar se mig, och jag själv vill inget hellre än att se dem, röra vid dem och lyssna till dem. Så bloggen läggs nu åt sidan några dagar…
Om Shanti
Åkt iväg på ett skrivardygn till Gävle, i bilen på vägen hit blev jag uppringd av Ingrid Berndtson och fick en intressant Numerologisk läsning för 2013. Hon påtalade vikten av att jag kommunicerar i skrift, använder mitt intellekt och hur stort behov jag har av att vara ensam för att finna inspiration och möta min andlighet mfl träffsäkra förklaringar om mig, min livsväg, mina egenskaper och tillkortakommanden. Så jag fick verkligen mycket bekräftat om vart jag är och vilken väg som ligger framför mig.
Satte mig i lobbyn med en dubbelespresso och började påta i texterna. Blev förbryllad och förvirrad. Blandade ihop två texter, började läsa det jag skrivit, tappade mod, tro och hopp… tills jag släppte min föreställning om att jag skulle skriva och mer fokuserade på att jag håller på att färdigställa texterna, texterna som kanske blir böcker. Släppte författarrollen och gick in i läraren. Om jag nu hade en grupp människor framför mig, eller en människa framför mig som var intresserad av det jag funnit, vad skulle jag berätta då? Vem berättar jag för? Och vad vill jag berätta? Vad finns det att lära ut?
Nu bubblar sockerdrickan igen, det bara flödar. Kanske inte så mycket på pappret som jag förväntat mig men är det nått jag verkligen vill lära ut så är det just att släppa förväntningarna och föreställningarna på hur livet ska vara och vad jag själv ska göra eftersom livet handlar om att acceptera och möta. Möta det som är precis just nu, med eller utan text på pappret, skrivkramp eller skrivarflöde, klarhet eller förvirring, glädje eller vånda. Bara acceptera, utan att döma. Vem vet, kanske ett av kapitlen i boken kommer heta just: Släpp förväntningarna.
Oneness Blessing
Söndag den 6 januari kl 21.30-21.40
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.30-21.40. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (gärna innan kl 21.00, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention.
mail: mail@sofianorgren.se
sms: 070-559 29 50
Namaste Savita