Plötsligt så var julklapparna inhandlade och jag fann än mer tid över till annat…
och som om någon/några hörde för det knackade många gånger på dörren till Solduva idag och dagen förgylldes med soultalk och oväntade möten från morgon till kväll. Sinnet fortsätter att leta efter riktning och styrning i vardagen och trots förlusten (sinnets förlust) av detta så avslutar jag ännu en dag fylld med tacksamhet och ett stänk av magiskt skimmer över mitt liv.
Tacksamheten över att ha lyckats levaoch ”bara” ta emot ännu en dag!
Trots all vår vetenskap och forskning är den här världen fortfarande ett mirakel; underbar, outgrundlig, magisk och mer än så för den som tänker på saken.
Thomas Carlyle (1795-1881)
Författare och historiker
Jag ler åt min vardag, hur den ter sig här hemma med barn och julpysssel. För jag kommer på mig själv med att städa kylskåpet (som i en evighet ropat efter min omsorg) och gno runt med trasan och tömma massa övergivna burkar med skumt innehåll samtidigt som riset stormkokar på plattan och kycklingen ligger och väntar på rensning. Hojtar åt Oscar att packa trunken inför träningen som han ska iväg på bara han ätit middag… då hasar jag iväg och bläddrar i BR-katalogen för att se vad som är ikryssat för jag ska ju alldeles snart (så fort Nogge och Maya kommer tillbaka efter hennes sjuårskontroll hos tandläkaren) åka iväg och inhandla julklappar…
Och ändå känner jag mig i ett bubblande kreativt flöde som bara kommer från ingenstans dvs från den givmilda allomfattande källan som strömmar inom oss alla. Jag gör mitt bästa att ta emot ingivelserna och göra något gott av dem och ju mer jag lyssnar och följer, ju mer flödar det… livet är magiskt!
Nu har jag förstånd att inse att livet är magiskt och tycks oförmögen att dra igång stress även om vardagen här hemma på Solduva kan tyckas kaotisk. Jag nynnar vidare med ett inre leende och jag ser att de andra ler mer de med.
Tacksam för alla dagar, även vardagarna så här innan jul. Alla dagar har sitt glimmer, alla är de unika och vackra på sitt sätt. Precis som Du & jag.
Nog märks det att Universum manifesterar… attraktionslagen är i full blom och jag är varsam och aktsam med vad jag attraherar. Nu tänker jag inte på några fallgropar utan mer på vad jag verkligen önskar med livet. Jag fyller mitt hjärta med tacksamhet och kärlek och jag vet att det kommer än mer att vara tacksam över och känna djupare kärlek till.
Jag ber om att få se klart (se inåt alltså) vad mina intentioner är och vad mitt hjärta önskar. Och eftersom Oneness hjälpt mig att bli mer vaken så är det väldigt tydligt vad som sinnet tjattar på om och vad hjärtat verkligen längtar efter. Sinnet härjar i avbytarbåset och nu är det själen som äntligen får spela livsspelet. Och med ens så känns det inte som ett spel nå längre, det känns som matchen tagit slut och det är dags att fira. Fira livet. När jag lyssnar till själen finner jag inga begär, mer en längtan. En längtan att få dela och bidra. Min själ vill även njuta. Den vill inte vara intacklad och tillknöcklad, den vill vara fri och flyga.
När jag lyssnar till hjärtat så låter jag dess röst bli till böner, böner som sänds ut i Universum. Jag hör mig själv be om att få bidra och dela med mig av det Oneness har gett mig. Jag ber om att vara fri och få flyga. Resa och träffa människor över Sverige och världen. Ber om att få återkomma till Indien igen.. och igen.. och igen. Ber om att få uppleva mötet mellan Indien och min familj. Ber om relationer som skrattar, omfamnas, ler, ger näring.
Bönerna övergår till tacksamhet över att allt är omhändertaget och allt är bra…
Jag tackar för att jag får bidra och dela med mig av Oneness varje dag, i olika sammanhang och till så många människor. Jag tackar för att jag känner mig fri och upplever att jag flyger fram. Jag tackar för alla resor i Sverige och i världen, stora som små, som alla förgyller med människor som skrattar och ler. Människor som omfamnar mig fysiskt och ända in i hjärtat. Jag tackar för att jag lever ett liv som när mig ända in i själen. Jag tackar för att allt jag någonsin kan önska mig har jag redan givits till skänks. Jag tackar för jag inser att jag har det så himla bra.
Jag vill passa på att meddela ett Oneness Awakeningkursen som var planerad i januari nu är flyttad till den 9-10 februari. Du är varmt välkommen att delta. Här kan du läsa mer om helgen.
Tiden går fortare och fortare, jag tappar greppet och tro mig det är alldeles underbart. Jag har inte alls mitt gamla kontrollbehov kvar. Dagarna innan jul skulle jag förr irrat runt med andnöd krampande runt hjärtat och panikartat handlat de sista julklapparna (läs: samtliga). Nu har jag fortfarande inte inhandlat de sista julklapparna (läs: samtliga) men det bekommer mig inte på något konstigt vis. Det känns konstigt att vara annorlunda än sitt gamla jag, även om det är fridfullt och skönt så vill jag gärna det gamla sinnet dra igång andnöden och panikångesten igen. Men det är liksom ett minne blott, om ens det, det är som att kika på knät och leta efter ett gammalt skrubbsår sen barndomen. Borta. Jag finner det inte, sinnets fiskekrokar har inget att fånga upp.
Och då säger sinnet, det måste minsann vara fel. Vänta du bara, låt tiden gå, det närmar sig jul. Klockan tickar… snart bankar hjärtat igång igen med full smärta och stressen skriker i munnen på dig.
Jag ler åt all rapakalja. Tänk att det har låtit så där hela livet och att jag inte ens märkt det, jag har bara snällt och fogligt krokat i det där fiskespöt.
Trots att tiden bara svischar förbi så känns samtidigt några dagar som månader, en månad som ett år och en timme som en evighet. Inget stämmer på den gamla agendan. Tack och lov säger jag. Jag kan inte ha det bättre. Jag behöver inte kämpa för mindfulness nå längre. Den är inte där borta min närvaro, där i Tibet, på någon Zenkurs eller i en 10 dagars Vipassanaretreat – den är här nu, den är här i större utsträckning än jag kunnat föreställa mig att jag någonsin skulle få uppleva.
Jag åkte till Indien för att möta mitt inre barn, läka min lill-Fia där inne. Kommer hem med full med tacksamhet att Oneness har visat mig så mycket mycket mer om henne. Oneness har visat mig vem hon är och alltid varit och genom henne har jag funnit sanningen om mig. Den sanningen lever jag nu och den lever bortom tid och rum.
Bastian: No, this can’t be true, it is only a book! The Empress: Why don’t you do what you dream Bastian?!! Bastian: No, I can’t!, I have to keep my feet on the ground!
