Deeksha
Det finns några platser kvar till Oneness Awakeningkursen 26-27 januari 2013. Kursen som initierar dig till deekshagivare/Blessnings giver. Mer information finner du – här.
Namaste Savita
Större visdom
Önska inte att allt var lättare, önska att du var bättre.
Önska dig inte färre problem, önska dig större skicklighet.
Önska dig inte mindre utmaningar, önska dig större visdom.
Jim Rohn
Dagens ros
Allt är inte guld som skimrar…
Det måste vara en av mina stora prövningar i livet att stå kvar i mitt ljus även när någon människa bländas av det och som idag tar sig ton att uttrycka att jag minsann lever i en illusion. Jag har ett djupt ingrott mönster i min personlighet som säger att alla måste vara till lags med mig, alla måste tro och se det goda i mig annars är jag inte god och sann. Jag har många gånger valt att se till de få tuvor som försöker stjälpa min framfart istället för att ta ett kvantsprång och segla dem förbi, flyga med dem som kan flyga och umgås med dem som när både min kropp och min själ. Jag är helt enkelt tokless på tuvor och deras personligheter. Jag är tokless på mig själv som försöker få deras kärlek och empati. Nog för att jag ser rosen och dess skönhet men när taggarna bara sticks så plockar jag hellre en bukett maskros att försköna livet med.
Idag har det godaste, sannaste och kärleksfullaste jag gjort varit att jag komposterat en taggig ros och det fick ännu en knopp i mitt hjärta att slå ut i blom. Jag är glad att det finns rosor i livet som förtrollar med sin skönhet men med en konfliktfylld agenda kan de stickas riktigt illa – dagens ros väckte upp mig så att jag kan se att jag är omgiven av oändligt vackra blommor, underbara blommor som är vackra och fridfulla i sin natur och helt utan taggar.
Känner stor tacksamhet till er alla, mina ljuva vänner som ser och bekräftar det sanna i mig. Ni som får mig att flyga och ta kvantsprång i livet, ni som vet i era hjärtan vem jag verkligen är, ni som ser att jag är en del av er – att vi är ett.
Min helg
En bortglömd gammal kärlek sprakade till liv igen… min älskade promenadslinga fick sig äntligen en återträff och vips så börjar själen tala och jag kommer på mig själv med att leende gå och prata för mig själv (läs: med min själ). Tänk att så mycket kreativt kan komma ur samma gamla runda och att det gör så varje gång.
En ny förälskelse fick jag däremot i lördags när jag för första gången såg Oscar spela hockey. Jisses, vilken spänning! Efter alla dessa år på fotbollsmatcher så börjar det nu hetta passion och det i en kall ishall. Love it!
Jag har däremot hatat att baka, efter alla smaklösa torrbullar och smuliga sockerkakor (läs: glutenfria) så har jag tappat bort både glädje, engagemang och hopp. Så jag tackar Skogaholm för pepparkaksdegen som fick mig att känna mig som en ’riktig’ mamma denna morgon. Vi lyssnade till julmusik och kavlade deg, in i ugnen 5 minuter och Voila!!!
Och så helgens och även höstens avslut, yogapasset som är balsam för min kropp och själ. Just denna kväll blev extra speciell då jag gav deeksha till alla innan vi kramades adjö för detta år.
2012, vilket år! Hur kan det bli bättre än så här?
Tacksam, så innerligt tacksam – namaste ♥
Slutat manipulera
Att leva är när det inte finns någon där att manipulera upplevelsen.
Sri AmmaBhagavan
Att vara andlig
I mitt inre har jag gått och burit den här bilden av hur en andlig människa är, som sådana där Hollywoodfilmer om den ’lyckliga & perfekt familjen’. Min föreställning var att en andlig människa är väldigt väääääldigt stillsam, talar långsamt som Kristina Lugn, ser ut som Dalai Lama och ger av hela sitt hjärta till allt och alla som självaste Moder Teresa. Och trots den föreställningen och mina spretiga personligheter (på Oneness University lär vi oss att se våra personligheter) så har min största och enda passion ända sedan jag var litet barn, och tappade större delen av min närvaro av andlighet, att söka rätt på den igen och bli en andlig människa. Ett uppdrag som i djupet av mitt omedvetna måste ha känts totalt omöjligt och även fullt av konflikter. För med den föreställningen så betyder det att bli andlig innebär att jag måste släppa allt jag redan är. Jag har trott att någonstans på livets väg behöver jag dumpa av dessa personligheter en efter en och samtidigt finna tag på dessa kvalitéer av Kristina Lugn, Dalai Lama och Moder Teresa mfl som jag inte besitter. Jag såg det som att jag behövde transformeras och konverteras totalt för att finna det jag så länge längtat efter att finna. Finna det jag sökte.
Nu vet jag vad andlighet är, nu vet jag vad det är för mig – det är att omfamna och älska allt som är jag. Allt! Det är så mycket gott och blandat, surt och sött, svart och vitt, fram och bak, upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka, huller om buller… allt det omfamnar jag nu. Jag ser alla dessa personligheter som världens bästa film, den är full av humor, drama, skräck, spänning, kärlek, allvar, dråpligheter och mysterier. Karaktärerna är många och briljanta, de är alla mina personligheter och de roar mig så totalt. Jag är en missmatch av allt detta och jag inser nu hur vansinnigt tråkigt det skulle vara om bara Kristina Lugn gick runt där på teaterscenen när istället alla dessa karaktärer kan fara runt jorden som självaste James Bond arenan. Livet blir mycket roligare så här, min film är fantastisk för mig. Jag är den enda som ser hela filmen och jag roas av den. Jag sitter här och ser skådespelet. Jag sitter här och hör alla karaktärer, jag hör till och med vad de tänker. Jag ser vad de har i görningen.
Och äntligen njuter jag av filmen, jag njuter av livet. Jag njuter av att sitta på första parkett i mitt liv. Jag njuter för att jag inser att jag inte är alla dessa karaktärer som jag så länge försökt ta livet av, jag omfamnar dem nu istället med kärlek för att de förgyller filmen jag ser. Jag är inte dem, jag är självaste omfamningen. Jag vet att vara andlig är att vara seendet och lyssnandet. Att vara andlig är bortom allt det andra. Jag är betraktaren av mitt liv och först nu upptäcker jag att mitt liv är fantastiskt just som det är, precis som det är. Jag vill inte ändra en enda av karaktärerna i min film. Jag ser och upplever den bästa filmen jag skulle kunna tänka mig och det bästa av allt är att den börjar bli riktigt magisk just nu…
Det magiska i att äntligen uppleva fridfull energi och närvaro (det krävs oändligt med energi att under åratal försöka förändra sig själv), närvaron med livet och de andra vackra själarna som lever det tillsammans med mig.
Jag vill från hela mitt hjärta tacka mitt högre jag som förde mig till Indien och Oneness University, det var där skiftet skedde, det var där jag gick av från scenen och satte mig på bästa åskådarplats.
Upptäck
Tjugo år från nu
kommer du att vara mer besviken
över de saker du inte gjorde än över de saker du gjorde.
Segla iväg från en säker hamn.
Fånga förliga vindar i dina segel.
Utforska.
Dröm.
Upptäck.
Mark Twain
Äntligen hemma
Undrar hur länge jag färdats egentligen, tänker jag när jag spejar ut genom vindrutan och ser att landskapet förändrats totalt. Jag har svaga minnesbilder av vyer som passerat och årstider som kommit och gått. Jag har nog aldrig stannat upp helt någon gång, alltid varit på väg. Bara korta enstaka pauser här och där.
Bagaget måste ha försvunnit längs vägen, jag tror verkligen ingen skulle vilja stjäla det, alla har nog fullt upp med sitt eget och nu har jag blivit av med mitt. Inte för att det gör något, jag reser hellre lätt, jag är ju ändå snart hemma och där finns allt jag behöver. Det känns lättare så här, att ha lämnat allt bakom mig. Bagaget fick bara fordonet att sakta ner. Det känns också lättare att ha lämnat det gamla, jag var verkligen klar där. Klar med relationer och sysslor. De hade gjort sitt och jag med dem. När vi tog adjö såg jag fler göra sig klara för att åka hem. Jag tror ingen knappade in samma resrutt som jag, eller de kanske de gjorde förresten. Någon åkte strax innan, någon var sena iväg, spelar ingen roll, vi möts snart igen.
Nu äntligen ser jag röken ur skorstenen och ljusen i fönstren, mitt älskade hem. Det lyser och någon är hemma. Det lyser och äntligen är jag hemma. Äntligen hemma.