Förlåtelse

Låt oss säga att någon har sårat dig och det finns smärta. Det vi lär ut är; stanna kvar i smärtan, upplev smärtan fullt ut. Om du stannar kvar i smärtan, kommer den att transformeras. När den har transformerats kommer du att förlåta.

Inte så att du försöker förlåta, förlåtelse sker då automatiskt, för såret finns inte längre där. Precis som om man bränner en vedbit som blir till rök och sedan försvinner. På samma sätt, om du stannar kvar i smärtan, om du upplever smärtan – människor upplever faktiskt inte vad som pågår – om du gör det så sker en förbränning och sakta men säkert omvandlas det till glädje.

Vad omvandlas till glädje? Smärta blir glädje. Lidande blir glädje. Likt vad man än slänger in i elden, en tygbit, en träbit, lite kol, vad det än är, så brinner det upp. På samma sätt sker en förbränning av vad det än är som du upplever fullt ut. Det skapar energi.

Själva smärtan skapar energi. Energi ger glädje. När du upplever glädje, hur kan du inte förlåta den andre? Förlåtelse sker då automatiskt. Allting måste ske automatiskt. Om du försöker att förlåta, blir det bara ett mentalt spel.

Bhagavan
 

Magic life

 

Mycket som hänt

Känner mig oerhört tillfreds med livet och dagarna som är, jag förvånas eftersom jag bär iväg ensam på ännu en livsresa om bara två dagar. Indien väntar och om någon sagt till mig för fem år sedan att det här kommer vara din tredje resa (Indien 2010, Bali 2011) som du beger dig iväg ensam så skulle jag aldrig trott det. Jag skulle för fem år sedan aldrig ens tänkt tanken, inte i mina vildaste drömmar, möjligtvis då i en mardröm jag vaknat upp vettskrämd och svettig ur. Jag inser att det hänt väldigt mycket de senaste fem åren, inte för att jag kan sätta fingret på vad exakt det är, men jag känner skillnaden. Mod har ersatt rädsla, lugn har blommat bakom stress, tillit har växt fram och mycket av oron dunstat bort. Det är väl så det känns, att vissa tillstånd har dunstat bort, bleknat av och en annan färgpalett visar sig inom mig.

Inför resan känner jag en förväntan och längtan. Jag funderar väl om skuld och dåligt samvete ska komma men isåfall välkomnar jag det i den stunden, så länge de känslorna är i skuggan så tänker jag njuta av ljuset från de andra känslorna jag tror mig kommer uppleva mycket av, glädje, kärlek, lycka, lugn & spänning.

Jag njuter av mitt liv. Jag vill njuta av mitt liv. Jag tycker det är fantastiskt att leva just mitt liv…

Namaste

 

My writing

Every experience shapes your writing,
being stuck in a car on a lonely bridge,
or dancing at a prom, being the it girl on the beach,
all of those things influence your life, they influence how you write,
and the topics you choose to write about.

Maya Angelou

 

Holistic

Jag känner energin vibrerar i kroppen bara jag läser på burkarna och flaskorna från Holistic (Super Vitalis, Power Meal, Ultra Detox, Cellenzym, Ultra Balans, Lacto Vital, Risprotein, Kokosolja), nu trappar jag upp nivån ett snäpp till känner jag. Inom några dagar är även kaffet borta (iaf för en tid) som sockret och allt det andra. Det jag boostar mig med är grönsaker, rotfrukter, frukter och bär och så massa massa vatten. Jag tackar min yogakollega Ylva Jansson för den energifyllda leveransen, som fraktades ända in i hallen och jag öppnar hela mitt system för än mer hälsosam livsstil. Hur var min fråga nu igen…

Hur känns det att utstråla hälsa?

 

Real treasure

You are searching the world for treasure,

but the real treasure is yourself ♥

Rumi

 

Pärla

Häromdagen körde jag förbi en Antikaffär i Falun och fick en känsla av att gå in och finna mig ett halsband. Sagt och gjort, jag vände om och gick in. Hittade ett vackert gammalt halsband som andas närvaro och själ. Ikväll har jag suttit och gjort en liten kärleksfull makeover och jag blev faktiskt riktigt nöjd. Det känns mjuk, skönt och lätt och jag tar det med mig till Indien. I bara farten så pärlade jag samman några armband också.

 

 

Awake

Nogge har påbörjat en 3 årsutbildning med Carlos Chan varav första intervallen är nu under 4 dagar. Och när han kommer hem möts vi ett dygn innan jag tar med mitt pick och pack och lilla Sofia och åker till Indien. Det är verkligen en spännande tid vi har framför oss, det känns som vi båda kommer finna mer av oss själva och förhoppningsvis hitta helt hem i våra egna hjärtan. Tänk att just den vägen, den som går inåt kan upplevas så lång, den som borde vara den naturligaste att finna kan gömma sig så väl bakom år av mönster och föreställningar, toppat med massa rädslor för att frigöra det gamla och släppa fram det sanna.

Jag vill vara sann, det är min största längtan att våga leva som den jag är. Nej, förresten, den största längtan är givetvis att leva livet fullt ut. Att vakna upp och känna mig livslevande. Levande. Lev – Ande!

Min smygsamma lilla önskan med kursen på Oneness University är att få fart på hela systemet i mig, det jag önskar mig är ett kärleksfullt men tydligt Wake Up Call…

 

 

Affirmation

Jag är tillfreds och välsignad med att vara jag.

 

 

Kärlek

En stillsam dag har det varit. Maya fick (lätt övertalad av mig) vara hemma från skolan och mysa lite då hon var lite trött. Vi har pysslat och spelat spel, tagit det lugnt. Izabelle avgudar sin storasyster, Maya Maya Maya hör man när hon far som ett rumpdrag (min fars uttryck) efter henne. Det är vackert med syskonkärlek, själv har jag alltid saknat den relationen med en syster, tills jag accepterade det som är och då fann jag mig omringad av ljuva systrar.

Livet är som sagt fullt av gåvor. Det gäller att finna ut vart dom är…