Before you…
Spikar & näsblod
Det har verkligen varit en intensiv dag då jag började tidigt imorse med att rulla chokladbollar för fulla munnar med barnen och förbereda eftermiddagens barnkalas (Maya 7 år). Efter en snabb dusch och fix så var det raka vägen till Kupolen för att delta med Dalarnas Författarförbund på Litteraturens dag med Ranelid, Greider och massa andra. Ja, inte för att de var med samtidigt som oss, men vi var också upp på scenen och läste ur vår Antologi Ordstrom.
Ett för mig fängslande scenframträdande var Mats David Ranaxe som berättade om sin bok Carl Larsson & Evigheten. Historien grep verkligen tag i mig och jag pratade länge med Mats efteråt när jag köpte boken. Den ska bli spännande att läsa. Har faktiskt redan börjat lite smått…
Jag hann några sidor med en kopp kaffe innan anstormningen av ett hav av likasinnade till Maya entrade Solduva. Jag andades och tänkte att 2 timmar klarar jag… kalaset var egentligen försatt utomhus i en härlig och stor lekpark men regnet forsade ner timmen innan så vi fick helt enkelt ändra planen. Jag har lite svårt för surret från alla håll, springet och buset på högsta nivå med fyra väggar som håller greppet (läs: mig fången) men det gick strålande bra. De är ju ljuva själar allesammans det är bara det att de är många ljuva själar med en inre sockerrusch som pulserar. Jag var inte bättre själv, jag tappade mitt eget målfokus för några timmar och irrade omkring och hann stoppa i mig både chokladbollar, tårta och godis. Och inte nog med det, efteråt när allt ebbat förbi så inhandlade vi middagen på pizzerian och jag som är vegetarian åt kebab!!!
Slutade upp i en mjuk hög (förutom min svullna mage då) på spikmattan med en näsblodspropp i näsan. Tänk hur en dag kan sluta efter att ha utsatts för lite smålivlig energi…
My sign
Hela livet är fullt av tecken. Jag får telefonsamtal, läser en tidningsartikel, slår på teven, hör en sång… hela tiden kommunicerar universum till mig. Jag vilar återigen i att allt är omhändertaget och allt har en mening. Det gäller bara att jag är öppen för att ta emot och det är inte alltid det lättaste med ett liiiitet ego som tror sig veta bäst och veta åt vilket håll jag ska gå.
Så idag fann jag en härlig skylt med en liten påminnelse till mig själv.
Ps Nogge är inte lika förtjust i skylten som jag köpt, men men nu är den förankrad här i köket.
Zonta
Äntligen ingår jag i ett större sammanhang, jag är nyinvald medlem i Zonta International.
Sedan jag var i Indien 2010 har jag haft en stark längtan att arbeta mer aktivt med välgörenhet i någon form, en längtan att bidra. Igår var jag med på ett inspirerande Zontamöte förlagt på Torsångs Café, en samling med färgstarka kvinnor med drivkraft och engagemang. Jag känner att här ges utrymme för mig att göra skillnad i någon form för någon människa någonstans i världen. Äntligen öppnas en dörr. Jag är tacksam att vi är flera som går hand in hand för att göra skillnad. Vi är många som kan göra skillnad. Det här är en väg och ett sätt…
Find God
When an idea exclusively occupies the mind, it is transformed into an actual physical or mental state. Where can we go to find God if we cannot see Him in our own hearts and in every living being.
You cannot believe in God until you believe in yourself. You have to grow from the inside out. None can teach you, none can make you spiritual. There is no other teacher but your own soul.
Swami Vivekananda
Somnar leende
Just den här veckan med skolstart och vardag har jag tappat lite fäste om mitt snigelmammeliv, jag lever det men jag känner att stressen ruvar på närmare håll. Så när jag kommer hem sent efter en inspirerande kväll med andra kvinnor så är det en gåva att få öppna upp det är meddelandet på Facebook. Det fyller mig med värme och glädje, jag får grepp om livets väsentligheter igen och somnar med ett leende. Tack M
”Åååh, tänk att jag ska börja läsa din blogg så här sent på kvällen! Då borde jag hoppa i säng, men vad händer istället?! Jo, hjärnan och inspirationen drar igång på högvarv! Lika bra det, då hinner tvätten i maskinen bli färdig också 
Den här gången fastnade jag för ”Peelitoff”. Så fantastiskt inspirerande läsning! Känns som ett led på min nya väg som jag börjar se… Det tar tid, men den börjar finnas där! Vägen och drömmarna om livet fullt ut!
Tack också för snigelmamma- inspirationen! Jag har inte tagit formen snigelmamma ännu, men har öppnat ögonen och ser våra två underverk på ett nytt sätt; kropparna, själarna, humorn, deras egenheter… Det är rikedom!”
Livsdesign
Tanken var att medans Izabelle sover middag så skulle jag städa här hemma, mattorna ligger utkastade och jag har redan hällt upp skurvattnet men så såg jag ett inslag på TV4 Nyhetsmorgon om Camilla Lebert Hirvi och nu är jag i full gång med att skriva ur mig svar på några av hennes frågor. Hon är livsdesignern som lever nomadliv med sin familj, först flyttade de till Thailand och startade en svensk skola och nu är de bosatta på Rhodos… jaja ni får gå in på Peelitoff och boosta runt själva nu ska jag jobba vidare i mitt inre medans inspirationen flödar…
Här är ett inslag från hennes blogg Peelitoff:
Du behöver passion. Du behöver vara fullt ut passionerad i det du tror på. Om du inte känner dig passionerad över något är det troligen för att du inte har hittat det du är riktigt bra på eller brinner för ännu. Fortsätt att leta!
Du behöver en vision och ett mål. Visionen talar om för dig vart du ska och målet vad du ska göra härnäst för att ta dig dit.
Du behöver svaret på världens två viktigaste frågor: Vad vill du verkligen få ut av livet? och Hur kan du hjälpa andra som ingen annan kan? När du kan svara på dessa två frågor är du många steg framför de flesta andra.
Du behöver ”commitment” för att stanna på den inslagna vägen. Många människor ger upp för lätt. Skulle du kunna hålla på med din vision och din uppgift i 10 000 timmar eller mer? Om du kan det, är du på rätt spår.
Enthusiasm
Success consists of going from failure to failure without loss of enthusiasm.
Winston Churchill
Long time no…
Har känt viss saknad, tyvärr inte alltför stor, för då hade jag väl sökt mig till mina goda vanor tidigare men nu äntligen har vi slutit upp jag och mina morgonpromenader. Jag la iordning kläderna igår kväll men i så ångrade jag mig, valde sängen istället, tills Morris (vår katt) krafsade på dörren och ville ut vid fem, precis då jag brukar (brukade) stiga upp och ge mig iväg. Det gjorde gott!
Jag har även rullat ut spikmattan för första gången på riktigt länge. Jag älskar spikis, låg och mojjade på den nu ikväll och det är så skönt. Spänningar släpper och det lossnar ända ner i benen och fötterna. Jag slappnar av och landar på riktigt.
Och så en av de sämre vanorna kanske är att Hollywoodfruarna fick mig framför teven och att handen åkte ner i chipspåsen…