Boostar mig med mer kvinnor (ursäkta alla män, ni ska veta att ni inspirerar mig med och framför allt när ni bejakat kvinnans energi inom er) och drog ända ner till Stockholm med Gunilla för att delta i ett workshop. Det var en lång resa med tanke på att workshopen även gick i Falun och sändes via Skype, men något i mig sa att jag skulle åka till Gamla Stan och Welledge för att lyssna till Anna Ullenius och just hennes version av Moneyclass Money isn´t the problem, you are med de fantastiska vertygen inom Access Consciousness.
Vi processade, skrattade och minglade inom oss och med de fantastiska människorna som var där. Kände mig fylld med glädje, lätthet, energi & lycka när jag åkte hem i sommarnatten. Hela mitt väsen vibrerade av livets alla möjligheter som jag öppnat mig för att ta emot. Hur kan det bli bättre än så här? Var frågan vi mantrade ofta under kvällen.
Och nog blev det bättre, hela resan hem var som en enda lång gudomlig process. Det var verkligen en upplevelse som jag aldrig förr upplevt och en process som läkte oerhört, wow! Jag stannar där, mer vill jag inte dela här… men tro mig, tror man (som jag) på att allt är möjligt och livet är fullt med gudomliga mirakler (när vi väl öppnar famnen för dem) så visar livet dem för oss i alla högsta grad!
Jag inspireras mycket av en kvinna som heter Annki Warberg, hon är Kundaliniyogalärare och gör egna ljuvliga mediations-CD JAP med sin själsfrände Klas. Här delar hon med sig av sin mästares visdomsord angående allt vad en kvinna behöver för att vara lycklig och i harmoni med sig själv, vilket jag verkligen upplever att hon är.
Instead of resisting to changes, surrender.
Let life be with you, not against you.
If you think “My life will be upside down” don’t worry.
How do you know down is not better than upside?
Shams Tabrizi
Betrakta. Iaktta. Begrunda. Acceptera… är tillstånd jag vilat ofta i denna sommar. Jag har verkligen ansträngt mig för att släppa förväntningarna på semestern, vädret och resor. Ja, till och med vädret har inte varit någon besvikelse, jag känner helt ärligt att jag är ganska tillfreds med det som varit. Visst hade jag gärna önskat mer sol och bad, men någonstans inom mig vilar en acceptens av att det var så här sommaren skulle vara och det här jag skulle uppleva. Allt är bra. Det är så skönt och njutfullt att tänka så här och det bästa av allt är att jag lyckats vara i det här tillståndet mest varje dag.
Min stora livsstilsförändring har verkligen gett resultat. Jag känner ofta frid och harmoni och jag vet att det jag fokuserar på det ökar, så även de stunder jag känner frustration och irritation låter jag passera med acceptens och utan större väsen. Jag väsnar hellre med hesröst i tacksamhet och glädje.
Jag har förstått att det kan finnas rädsla mot Oneness, så jag tänkte dela lite av mina tankar och vad jag själv känner. Jag kan inte uttala mig mycket om Oneness ännu, då jag just kommit i kontakt med det, men jag känner igen budskapet genom mycket av det som jag väljer att tro på. Jag tror på godhet och jag tror på kärlek. Jag tror på att vara sann emot sig själv och att all kärlek börjar med kärleken till sig själv. För mig är sökandet av Gud (oavsett religion och andra namn) en resa i det inre, inte i det yttre. Så som jag tror så finns Gud (det goda, källan, Buddha, den upplyste) inom oss alla och därför tror jag att det enda sättet att finna ’det’ är att finna sig själv.
Oneness kanske är en väg för någon att finna det man söker. Som jag ser det så ger Oneness i alla fall otroligt många fina processer att söka sig inåt, gå inom med kärlek. Det jag fastnade för allra mest under lördagens kurs var inte Deekshan och den starka fina energin jag upplevde utan det var kärleken i budskapet i deras texter. Jag tänker främst på att livet består av relationer och att när vi kan läka våra relationer så läker vi inom oss själva. Relationerna som de främst syftar på är de vi hade omkring oss när vi var barn dvs relationen till våra föräldrar. Att läka relationen med dessa och på så vis med vårt inre barn och sedermera läka relationen med våra barn. Och att läkningen sker genom kärlek i vårt inre, processen börjar där. Nu vet jag inte om alla känner att det finns sår att läka, men när jag vänder mig inåt så känner jag definitivt sår. Jag har känslomässiga sår där inne, som jag inte alltid ser orsaken till men som jag ändå känner. Dessa sår tror jag att jag kan läka genom att möta mitt inre och för mig är yogan ett sätt att göra det, även bön, meditation och dans såklart. Jag ser även att Oneness har kärleksfulla meditationer för att möta sitt inre. Och det fina är att när läkning sker på insidan så ges även möjlighet att läka på utsidan. Livet är magiskt, framför allt när vi anammar och släpper in (släpper ut) det gudomliga. Och vad som är gudomligt är upp till var och en att finna/känna. Vi tar alla olika vägar. Vem är jag att säga vilken väg du skall gå och vem är Du att säga vilken väg jag bör ta. När jag ser inåt med kärlek så visar mitt inre, Gud inom mig, vad jag behöver se och vilka vägar som ligger öppna för mig. Jag väljer att gå i tillit. Jag väljer att leva i kärlek.
Kärlek är också att sätta gränser. Att stå upp för sig själv och sin sanning utan för den skull att påpracka någon sanning eller pekpinne på någon annan. Det gudomliga inom oss finns där och när vi vill möta det så är det bara att vända sig in, det behövs troligtvis ingen Deeksha, Yoga eller mediation för att göra det men jag känner mig trygg i dess sällskap och finner stöd genom dessa ’former’. Som jag ser det finns inget rätt och inget fel. Vi har alla våra gudomliga vägar att gå…
Sjättedagen med sjuka barn, de tre har avbytt varandra, delat som kärleksfulla syskon. Inatt grep det sjuka tag i Izabelle och Maya är fortfarande inte kry. Jag andas och ber att få släppa kontrollen över hur jag planerat vår semester och ber om lite mer tålamod och än större kärleksfull famn…
Jag affirmerar;
Jag vilar i tillit till att allt är bra och allt är som det ska.