Entry the vortex
… mera Vortex
’Ta aldrig något beslut i ett svagt och negativt tillstånd, ta enbart beslut i ett starkt och positivt tillstånd’ säger man inom NLP som jag är utbildad inom. Det är egentligen samma budskap jag uppfattar när jag tänker på The Vortex, att befinna mig i mitt flöde, mitt sanna och bästa jag, i mina positiva energier när jag går till handling.
Och jag får mig verkligen en tankeställare här och nu om mitt skrivande. Jag har inte alla gånger varit i ett bra tillstånd när jag ska skriva, jag har kanske mått bra innan men ganska snart när jag börjar skriva så kryper negativa tankar fram som sänker mitt självförtroende som ett kanonskott. Tack och lov har jag känt att energiflödet försvunnit även om jag trott att det varit inspirationen som saknats och lämnat det därhän för den stunden. Jag skriver inte när jag inte känner flödet, mitt skrivande handlar om flöde.
Det jag nu lär mig är att jag givetvis först skall befinna mig i The Vortex, mitt flöde och sen börja skriva. Och jag känner genast hur lätt och fri energin blir när jag tänker på att skriva om livet i flödet istället för livet utanför flödet. Jag har levt stor del av mitt liv utanför flödet och jag kan ha det som referensram men om jag ska vara helt sann emot mig själv så är jag inte så mycket för att gnata på om det som varit, jag är mer för att se till att framtiden blir så bra som jag vill att den ska bli och jag har mer att lära för min egen del av att njuta av flödet exakt nu, här idag. Kan hända har jag försatt mig utanför The Vortex när jag skriver och trott att det bästa är att skriva om mitt liv när jag varit utanför den men det ger mig ingen energi. Energin flödar som bara den den nu vid enbart tanken på att befinna mig i The Vortex och skriva om hur det är här. Låt boken få liv härifrån… Jipiiii!
Energiflöde, det är ju det som livet handlar om. Det är ju det allt är. Kärlek. Relationer. Natur. Födelse. Död. Allt är ett konstant flöde av evig energi. Klart min bok skall skrivas utifrån mitt energiflöde, från min egen Vortex ♥
Ps Fattar du ingenting av vad jag bubblar om men vill veta mer så googla Abraham Hicks klipp på youtube 😉 Kram på er!
Lovely Vortex
Jag har boostat mig med flera youtube-klipp från Abraham Hicks idag, jag bara älskar dem. De talar rakt in i hjärtat på mig. Och nu på kvällkvisten återvände jag och fann detta. Tjohoooo, snälla Eva eller någon, påminn mig att se på detta klipp lite då och då om jag flackar med blicken och börjar prata om annat när du undrar om hur det går med mitt skrivande…
Semesterstatus
Nu startar Dalecarlia Fotbollscup, invigningen blev inställd igår på grund av det eviga regnandet. Men inte bryr sig barnen så mycket om det, de spelar och är glada ändå. Efter Oscars match idag var han bara hem och åt, badade varmt, satte på torra kläder och begav sig iväg igen för att se andras matcher.
Nogge jobbade (förhoppningsvis) sin sista dag och nu väntar fem veckor av gemensam ledighet. Det känns skönt att få vara tillsammans mer som en hel familj.
Även om Maya och jag mötte honom i dörren när han kom hem för att snabbt vinka adjö. Vi tog en mamma-dotter-tur ner på stan, gick och åt, shoppade presenter till Nogges födelsedag och sen avslutade vi med en fika. Hon kvittrade och skrattade, det tolkar jag som att hon fyllde på med mammanäring. Jag mös, mitt mammahjärta mår gott av att få egentid med dem emellanåt, bara vila ögonen på ett underbart barn i taget. Det känns som de behöver det barnen. Bli sedda i sitt eget ljus. Som vi alla…
Min helg
Jag dvalar (lullar) runt i något varande. Sinnet är inte helt nöjd, det bråkar en del och vill ha koll in i framtiden, planera, strukturera och lägga ut en färdplan. Jag ramlade tillbaka i gamla spår igen igår kväll när jag sjönk in i mitt skrivande och meditation. Jag släppte fram sinnet (egot) och huxflux så satt det och skrev upp mål och tillvägagångssätt. Jag hann ifatt. Jag såg vad som skedde. Stoppade pennan och vände in i hjärtat igen. Jag har ju lovat mig själv och livet (Gud, Universum, alltet) att vara kvar i hjärtat och ta emot det som kommer till mig. Jag har bestämt mig för att inte ha någon utstakad resrutt den närmaste tiden, kanske inte resten av livet, jag vill leva/resa lätt. Jag vill vara flexibel att stanna där jag känner för att stanna och göra avstickare när jag känner för det. Jag ser det som en resa med ett enda mål. Målet är detsamma. Jag vet att jag kommer dit. Det gör vi alla i min sanning. Men min stora fråga är om jag lyckas njuta av resan dit och är öppen för allt vackert som resan/livet vill visa mig eller om jag är fullt upptagen med att hålla karta, kompass och tidplan i mina händer så att jag missar att ta emot.
Så är det lite med vår semester också. Jag och barnen är lediga hela sommaren. Nogge gick på semester i fredags men han behöver jobba någon dag till i början på den här veckan. Och så har han påbörjat sin Fallskärmshopp-utbildning den här helgen, så han är borta hela dagarna, den här helgen och nästa och troligtvis åker de till Orsa och hoppar veckan efter…
Mitt sinne försöker dra sig tillbaka i gamla spår och bli sur och lättretlig över att han är så upptagen med allt detta, att dagarna går från ’vår’ ledighet. Men sanningen är att jag är inte där något längre, min kropp och min själ är i något annat, det njuter av dagar som går, dagar att fånga. I mitt inre vet jag att allt är som det ska, det här är gott för honom och det är gott för oss. Vi har det så mysigt ändå (förutom de stunder jag faller tillbaka). Den här sommaren är tom i kalendern, tom i planering. Den är som mitt liv i övrigt. Tomt med blanka dagar att fånga. Fångas av stunden och fångas av det som ges. Och de stunder som är tomma eller fyllda de upplever jag mer och mer som detsamma, de känns fina och varma i mitt inre. Mitt inre lullar och ler. Även om jag inte är en fallskärmshoppar-själ så känner jag mig ändå som en, lite manyana liksom. Det blir som det blir. Det är som det är. Och allt är egentligen väldigt bra, precis här och nu.
