Idag har jag fått träna mitt tålamod och tygla min panikattack samtidigt som jag lett rofyllt in genom bilrutan och i nästa sekund ringt massor av alarmerande tefefonsamtal till Polis, Nogge och nära vänner…
Det började med en fin tur till Bäsna Handelsträdgård med min mor och lilla Izabelle. Vi inhandlade vackra blomster till tomten och Izabelle sprang lycklig bland gångar och snår. När vi skulle bege oss hemåt så spände jag fast Izabelle i framsätet och slängde in nycklarna på förarsätet, slog igen hennes dörr och skulle bara packa in blommorna.
Då upptäcker vi att alla dörrar har gått i lås, nyckeln är inne i bilen och så är alltså även Izabelle. Jag fick ”lätt” panik och som tur var fann mamma lugnet och stod i fönstret vid Izabelle och sjöng barnsånger för glatta livet medans jag ringde runt…
Jag pratade med Polisen som erbjöd sig skicka ut en patrull och slå in rutan. Men jag fick tag på en vän som kunde åka hem till oss och leta efter reservnycklen som sen visade sig vara försvunnen. Massa samtal hit och dit, ingen nyckel att hitta. Så till slut fick vi gentlemanna-hjälp av en herre på handelsträdgården som gav sig på ena bakrutan med en slägga. Jag kunde klättra in och slå av larmet, öppna bilen och krama den tappra tösen.
Kan konstatera nu i efterhand att det var mest oro och ängslan i mig och mamma. Hjälp fanns hela tiden till hands i Bäsna och det viktigaste av allt var att Izabelle behöll lugnet, hon satt där inne och visade ytterst lite oro först mot slutet eller så var det så att hon tröttnade ur.
Vi kunde kramas länge och väl. Gentlemannen hjälpte oss med glaskross och ordnade så att mamma fick något att sitta på. Izabelle jollrade och talade glatt på vägen hem, verkade inte berörd. Det var jag och mamma som behövde oss många djupa andetag och en stark kopp kaffe.
… intalar jag mig med stärkande ord. Jag är värd detta välmående. Jag behöver inte se mig om bakom axeln efter orosmoln som hopar sig, jag kan faktiskt välja att tro att det här måendet är här för att stanna och jag har all rätt att må bra!
Efter så många år med oro, magsmärtor, ängslan och rädsla kan det ärligt talat kännas nästintill overkligt att må så här bra. Jag njuter av livet. Jag njuter av att vara jag, precis som jag är just nu. Jag har det gott. Jag har världens finaste familj. Jag har ett otroligt vackert och rofyllt hem. Jag har underbara vänner. Jag har kärleksfulla föräldrar. Vi är friska. Vi är trygga. Vi är lugna. Vi är glada.
Jag har det för j-a bra helt enkelt!
Solen värmer och jag ligger på soffan på altanen och det enda bekymret jag har är att SSAB mullrar och skramlar med plåten och att jag stör mig på det har säkert med åldern att göra. Samtidigt så är det kanske åldern som kommer med de andra gåvorna, känslorna av oändlig tacksamhet, ett inre lugn och ett bubbel av lycka. Det kanske är tur att det för oväsen i mitt liv, för annars svävar jag väl iväg på ett lyckomoln. Skramlet håller mig kvar i Borlänge. På jorden. I vardagen.
Jag får nog tacka åldern, för med den kom troligtvis modet att bryta ny väg. Gå ditt hjärtat vill gå och lämna ekorrhjulet som jag tidigare sprang i. I det hjulet kom jag inget vart, jag blev bara tröttare och tröttare trots det ökade jag farten. Rädd att känna efter, rädd att ramla ur.
Och tänk att ramla ur kanske är det bästa som kan ske. Jag vet vänner som fallit ur som ser det så, som en gåva. Jag hade någonstans förståndet att kasta mig av. Jag kan inte själv ta åt mig äran, mentalt var jag absolut inte där, men kroppen vek av, den visste att rädda det som räddas kan.
Och nog känner jag mig räddad allt nu när jag ligger på altan och njuter av allt det vackra i mitt liv. Livet är fyllt av gåvor och nu har jag äntligen förstånd att njuta av dem.
If there is light in the soul, there will be beauty in the person.
If there is beauty in the person, there will be harmony in the house.
If there is harmony in the house, there will be order in the nation.
If there is order in the nation, there will be peace in the world.
Redan vid ett på dagen hade vi tömt flera lass ut garaget på tippen, hunnit fynda på loppis, jag tagit en promenad och jobbat undan lite på mailen, vi hade ätit lunch och satt oss på en cykel jag och Izabelle på väg till fotbollsmatch…puh!
Hela dagen har varit givande, lång, kärlekssam, insiktsfull och en väldigt utrensande.
Jag har också fått glädjande besked. Brevet som gick iväg här om dagen till en kvinna om min förfrågan om att skriva en bok tillsammans blev glatt emottaget och min känsla förde mig rätt, hon har stort stort engagemang i ämnet och hon har faktiskt funderat på att skriva om det länge nu. Vi ska ses och känna in, se om energierna kring boken känns rätt och om vi får förtroende för varandra. Jag vilar i tillit till att om det är meningen så känns allt rätt och det går lätt.
Även från Peace & Love Festivalen har jag fått glädjande mail, Jag ska få hålla hela 5 st Souldance-klasser och 2 st Yogaklasser – mitt inre bubblar av lycka. Jag är så sååå tacksam!
Nu ligger Maya på soffan och sover, grabbarna surrar i sportrummet där fotbolls-EM går varm, Izabelle sover sedan länge och jag har mysig egentid… det blir lite blogg, lite skrivande och en souldance innan läggdags.
Jag lever det liv jag vill leva!
Liljekonvalj
Framtiden bär på Lyckan.
Visdom: Allt är bra. Jag är här och nu. Nu börjar en ny tid. Jag låter glädje och kärlek fylla mitt liv. ”En doft av frid och ett liv i samförstånd önskar jag dig”, säger Liljekonvaljen.
Denna blomma är som plåster på såren. Dess skönhet och doft botar ett tungt sinne. Kalla tillbaka kraften ifrån din sorg och dina bedrövelser och välj att istället känna hopp och tillit inför framtiden.
Allting har sin tid, och vart företag under himlen har sin stund. Födas har sin tid, och att dö har sin tid. Plantera har sin tid, och att rycka upp det planterade har sin tid. Gråta har sin tid, och att le har sin tid. Klaga har sin tid, och att dansa har sin tid.
Jag bara måste visa ett till videoklipp till med Abraham…
Det är många som säger till mig och även skriver att de beundrar mig för att jag går min egen väg och har modet att leva det liv jag vill leva. Livet som Snigelmamma och med skrivandet, yogan och nu dansen.
Det här ljudklippet visar på något som jag verkligen tror på. Jag tror helt ärligt att det är sant att livet är till för att njutas. Jag tror att det finns oändligt med livsgåvor för oss att ta emot när vi väl öppnar upp famnen. Jag tror att livet är gott. Jag tror verkligen att jag är mer än värd att leva det liv jag vill leva och göra det mitt hjärta älskar. Jag är mer än värd det, jag är skapt för det. Det är min uppgift i det här livet. När jag lever det livet jag mår bäst av att leva så vibrerar hela mitt väsen av livsenergi och det är den enda sanna energin.
Jag är verkligen inne i en Vortex av dans just nu. Jag har förstått av spådomar och andra budskap sedan tidigare att dansen vill in i mitt liv. Men eftersom jag har tinnitus och lämnat Aerobics, Step Up och kära Afro Power Dance bakom mig så har jag inte trott att det varit sant. Jag har sett det som ett avslutat kapitel. Men det är nog mer så att det här kapitlet jag är på väg in i nu det är alldeles nytt och det har precis börjat.
Jag läser om Gabrielle Roth och De fem rytmerna, jag läser om Rituell dans, Soldans, Heliga danser… jag söker på utbildningar och känner in. Men det som verkar vilja fram i mig är inte dessa danser, det är en egen dans som kommer inifrån och ut, eller kanske uppefrån och ner. Vad vet jag. Dansutbildningen är för mig spirituell (och privat) och den kommer genom det meditativa tillståndet.
Jag tror faktiskt inte att jag ska gå någon dansutbildning, iallafall inte nu. Jag ska förmedla min Souldance ändå. För vem kan utbilda mig i något som är självupplevt och kanaliserat. Det här är något annat. Ja, det är rörelse till musik, det är frigörande, lätt och djupt. Det är kanske trans för många och en del andra lugnt och stilla. Det är säkert som så många andra dansklasser, men för mig är det egentligen inte dans, det är en energi. Vi är energi. Det här är en rörelse för att frigöra oss själva, släppa spänningar och öppna upp dörren till vår själ. Släppa oss själva fria – Soulrelease!
♥ ♥ ♥
Och jag tror faktiskt det är många med mig som känt sig klumpiga på dansgolvet eller i danssalen om man väl vågat sig dit. Det är just därför jag vill förmedla Souldance, för jag vet hur skrämmande det kan vara när musiken drar igång och alla ställer upp, gör sig redo och börjar sin koreografi. Snubblande fötter. Dans i otakt. Speglar som avslöjar.
Det här är något annat. Det här är en kärlekshyllning till dig själv. Det här är en gåva till din kropp. Det är inte dans, det är rörelse. Om du som jag tror att rörelsen, den kärleksfulla, släpper spänningar, låsningar och i vissa fall smärtor. Om du tror att kroppen kan hela dessa själv i mångt och mycket om den får möjlighet att göra det, utan tankens inblandning, bara i från att öppna ett flöde. Rörelsen kanske vill skaka, svaja, hoppa, snurra, rulla, sväva… energin vet själv hur den gör sig fri och expanderar, bara vi låter den få komma fram. Vi öppnar hjärtat, vi öppnar dörren och vi säger välkommen ut.
Och sanningen är den att du behöver inte mig och mina kommande Souldance-klasser, du kan börja precis just nu. Dra igång din Spotify-lista eller Ipod och släpp dig själv fri!
