2012-01-22
”Mamma, den här kan du sätta in på Fäääjsbok!”
Dagarna flyter förbi i stilla mak och till och med barnen är nöjda med att masa mellan bad i pool, fotbollsmatch på gräsmattan, yatzt i skuggan och förtäring på någon närliggande restaurang. Det mest äventyrliga som hänt är kineserna som smäller massor av knallskott för att fira det Kinesiska Nyåret och att vi tjuvbadar på grannhotellet som har vattenrutschkana.
Jag försökte förgäves köpa mig en e-bok igår, kände att nu skulle det vara fint med lite underhållningen, men eftersom jag inte har bankkort och dosa med mig i bagaget så lyckades jag inte handla, e-handel är tydligen inte för den spontana, det kanske är tur det. Så här sitter jag nu utan bok. Jag var så sugen att läsa den som heter något med, När jag fyller 40 vill jag vara smal, snygg och yngre, den lät som den skulle passa mig perfekt, haha!
Själv längtar jag så innerligt efter mitt eget skrivande. Jag har bestämt mig för att boka in mig en skrivarretreat på Sigtuna Stiftelsen i vår, antingen det eller så åker jag själv upp till Siljan och tar in på Stiftsgården och gör ett försök på egen hand. Jag behöver liksom komma igång och verkligen rivstarta, få upp farten och sen hoppas att den håller hela vägen i mål.
Ps Nu sitter jag och Maya ute i den ljumma kvällen, hon ser filmen Trassel för typ 8:e gången på sin bärbara Dvd och jag sitter med datorn i knät och bloggar. Izabelle har somnat och grabbarna förbereder sig för någon fotbollsmatch som går på teve ikväll. De har tjatat hela dagen om den där matchen och ändå minns jag inte vad det är de ska se…
Mammalycka
2012-01-21
Det känns lite nytt och ovant att resa med en bebis igen, även om vi alltid rest mycket med Oscar & Maya ända sedan de var små så har vi hunnit bli bekväma, i allafall jag. Jag är ju en soldyrkare och älskar att ligga och lata mig i solen, så visst tar mitt ego ton i mitt huvud när jag behöver passa efter lilla Izabelle. Men som tur var är Nogge fantastisk på att underhålla barnen i skuggan med lek och spel som passar dem alla, han går också gärna iväg med dem en sväng och upptäcker något nytt och då passar jag på att slappa i solen. Att bada och leka i vattnet med barnen, det gillar jag, så vi kompletterar varandra.
Stänger jag bara av intoningen till mitt dåliga samvete, att jag är en dålig mamma som vill ligga i solen och mojja mig och istället väljer att tona in mig till den härliga gudomliga kanalen som sjunger att allt är bra, allt är som det ska och jag är bra, så blir ju dagarna riktigt ljuvliga.
Och jag känner att jag börjar bli riktigt bra på det, att tona in till den gudomliga kanalen, för jag njuter så mycket jag bara kan. Jag är i nuet. Jag är med familjen. Jag är här. Jag är i mötet med solen. Jag är med mig själv.
Det känns som jag ska vara mycket med mig själv just nu, jag skriver mycket, egna anteckningar och tankar för dagen. Bloggen och det utåtriktade kommer sen, just nu är tid för eftertanke och in-sikt.
2012-01-21
Trädet som bär mest frukt,
är det träd som böjer sig till marken.
Okänd
2012-01-20
Ge din själ näring med stora tankar
för du kommer aldrig att klättra högre än dina tankar.
Benjamin Franklin
2012-01-19
Min känsla när jag fick mina fem AffirmationsArmband och trädde dem intill mina två gamla på armen var att jag skulle beställt sju nya med en gång. De stämde inte riktigt med varandra och de två kändes inte som de passade in på mig nu i den nya tiden, de hade liksom gjort sitt.
Och än en gång visade sig min intuition vara rätt, för härom dagen sprack ett av de gamla itu. Det med texten ’Kropp Sinne Själ’ gick isär precis mitt i ordet Sinne. Jag tolkar det som att jag ska vara mer i min kropp och själ, låta dessa guida sinnet och inte tvärtom.
Jag gillar tanken att de får sprida sin energi vidare någon annanstans så Maya fick äran att kasta armbandet i havet (Oscar hjälpte mig att sänka de andra fem i Mälaren förra sommaren).
Imorse gjorde jag en egen fin liten ceremoni vid stranden utanför vårt paradis C & N Resort i Koh Kho Khao. Och det kändes extra fint att släppa armbandet ’Min rätta väg’ i havet på den plats jag så gärna vill återvända till. I mitt hjärta drömmer jag om att en dag vara Manager eller ägare till en sådan här fin resort. En liten härlig oas, som en Hideaway för frusna skandinaver att komma till och möta sig själva. Allt är liksom redan perfekt som det är här, det behöver bara serveras fräsch Raw Food och ges möjlighet att börja dagen med ett Yopapass och drömmen Respiro Resort är sann.
Jag lämnar min dröm i havet och låter Gud visa mig min rätta väg.
Ps Silversmed Erik Grind är redan kontaktad och han har lovat att tillverka de ny. Nu ska jag bara ’känna in’ vilka budskap de ska få ge mig. Jag återkommer….
2012-01-19
How does one become a butterfly?
You must want to fly so much that you are willing to give up being a caterpillar.
Trina Paulus
2012-01-16
Skönt för oss just nu att inte så många upptäckt denna pärla till ö, Koh Kho Khao som bara ligger ett stenkast utanför fastlandet en bit ovanför (eller nedanför, har ingen aning faktiskt) Khao Lak och samtidigt lite sorgligt, här skulle fler själar må gott av att varva ner ett tag tror jag.
Först bodde vi på ett större hotellkomplex i tron att det vara det bästa för barnen, Princess Andaman hette det. Och visst var det enkelt att leva med barn där, lika ’charmigt’ som vilket Charterhotell som helst. Som tur var hade vi även bokat in denna oas som vi sjönk in i igår…
Mina ord ger inte platsen en ärlig sann bild tycker jag, så jag har tagit några bilder för att ge dig en känsla. Tillsammans med bilderna föreställ dig havets sköna brus, klingandet av vindspel och några röster i fjärran av de få som passerar på stranden.
Och det är inte bara jag och Nogge som älskar det. Barnen mår också gott av den stillsamma energin och finner sig tillrätta med mindre stimuli och mera närvaro. Det gör oss alla så sååå gott!
Nyss har Nogge och barnen hoppat upp på ett lastbilsfalk, så färdas man enklast med taxi här, för att åka in till den mycket lilla hamnen och skaffa förtäring i form av chips (behöver enkelt och lätt få i barnen salt) och vatten och så skulle de hämta vår tvätt. Själv fick jag en stund i solen, så kisandes försöker jag nu lägga ut detta blogginlägg, jag är ingen skuggmänniska, jag gillar att vara i solljuset.
Vi har behövt tvätta mycket. Det började på den nästan 11 timmar långa flygresan ner med att Maya blev åksjuk, hon kräktes massor och vi fick pyssla så gott vi kunde med en sovande bebis (bebis på 12,5 kg och nästan en meter lång) i famnen och samtidigt ta hand om stackars lilla Maya. Puh! Taxiresan fram till ön var inte bättre, då kräktes hon 5-7 ggr men så fort vi klev ur taxin så var illamåendet som bortblåst och hon var som vanligt igen.
Dagen efter började Izabelle krångla med maten och några timmar senare förstod vi varför då hon gjorde världens kastspya över sig själv och mig. Hon var sen sjuk i 2,5 dygn och i natt tog Maya över… hon började kräkas sent i går kväll. Vår tanke med Izabelle var att hon fått solsting och det gjort att hon kräktes, men i natt befarade vi det värsta att vi har med magsjuka att göra. Så där låg jag i natt med knäppt händer och bad till Gud att mina barn och vi skulle få vara friska och njuta av den underbara semester vi nu är på.
Och Gud svarade bara 30 minuter senare (kl 01.00 på natten), då i form av en Schweizísk kvinna som knackade på, hon bodde vägg i vägg med oss i vår bungalow och hade hört Maya kräkas och ville erbjuda sin hjälp då hon är akutsjuksköterska. Så utav henne fick vi stolpiller som skulle göra henne frisk och peppar peppar i morse var Maya bra igen.
Amen
2012-01-15
Eftersom jag är i min lugna lunk så vill jag bara flagga för att blogginläggen säkerligen blir mer sällan och oregelbundna. Jag myser på och har det bra. Har med min anteckningsbok i strandväskan och skriver ner det som kommer till mig, senast igår så skrev jag två stycken sångtexter – det var riktigt oväntat och fantastiskt skoj!
Väl mött framöver….
2012-01-14
För mig känns det fortfarande som rätt väg….
2012-01-14
Jag känner ett lugn. Det är ett stort lugn som tar plats i mig ju fler timmar som går på semestern. Vet inte om det beror på mitt Snigelmammeliv eller om det är den magiska gränsen som jag passerat, den mellan 2011 till 2012 eller en från 39 år till att fylla 40. Hur som, det är skönt att känna lugnet. Det är ett stilla flöde inom av välbehag.
Födelsedagen har jag firat stillsamt och närande, nära med de mina och närande till mig själv. Ingen jäkt, bara den stilla lunken, mellan poolen, stranden, massagen, frukten, maten och nu åter i den sköna stora hotellsängen.
Där som jag vaknade upp imorse till barnens tissel och tassel när de rotade fram paketen och sen ljuvt började sjunga, Ja må hon leva… Jag fick ett otroligt vackert silversmycke som en smed (Oscar var noga med att berätta att det var en riktig smed) gjort efter deras teckningar, Oscar hade såklart ritat en fotbollskille och Maya är ju min Prinsessa, så det var passande nog en Prinsessa. Tyvärr är min lilla Ängel Izabelle för liten för att rita ännu, så hennes konstverk får bli till smycke en annan födelsedag.
Väl hemma väntar också det andra paketet, en stor fin Mandalatavla som jag önskat mig. Jag återkommer med bilder på den senare när jag kommit hem.
Sida 296 av 483« Första«...1020...296297...300310...»Sista »
