Ease
All of life comes to me with ease, joy and glory!
Provfilmat
Klockan närmade sig 21.00 och jag stod ute och väntade. Nogge ropade i dörren; Ska du inte komma in och vänta. Min blick och mitt kroppsspråk sa; Daaaaa till hans retiga kommentar. Nu skymtade jag lyktorna på bilen, äntligen var han hemma!
Hålögd och blek såg han ut efter den intensiva eftermiddagen då han och två vänner varit till TV-huset i Stockholm och provfilmat för ett barnprogram, men bakom de där trötta ögonlocken skymtade ändå en gnista av lycka och stolthet.
Det var också det jag kände, jag var stolt över min lilla son som plötsligt blivit stor och varit på eget äventyr utan oss. Nu kunde jag i alla fall känna stoltheten, men igår och tidigare idag betedde jag mig mest som en nervös, orolig och överbeskyddande curlingmamma.
Om några veckor får de besked om de går vidare i programmet (tävlingen) och isåfall kommer de att få åka dit igen och filma ’på riktigt’ – då tror jag det är bäst (för mig och mina nerver) att jag följer med.
Inspiration efterlyses
Kära bloggvänner
Som ni redan märkt som glesar det lite mellan blogginläggen och framförallt ’Inspiration för dagen’, så jag tänkte på att be om lite hjälp.
Jag vet att ni är fulla av visdom och klokheter och jag skulle bli så glad om ni vill dela dem med mig. Du kan samla dem i ett mail eller skicka lite då och då när du googlar förbi något tänkvärt. Jag tar tacksamt emot dessa och lägger dem som inlägg här på bloggen allt eftersom.
Maila mig gärna: mail@sofianorgren.se
Makalösa Yoga
…. vad vore mitt liv utan dig? Vart vore jag fördriven om du inte fångat mig och lett mig fram i världen. Varje dag vägleder du mig, varje dag lär du mig att allt är bra som det är, allt är som det ska.
Du lär mig och acceptans, tolerans och ödmjukhet inför mig själv och min kropp. Du påminner mig om att leva ett enkelt och fridfullt liv. Du ber mig att släppa taget om det som varit och våga gå in i framtiden i full tillit, men framför allt ber du mig vareviga sekund att uppleva stunden som är.
Och du viskar ömt till mitt inre: Jag ser det gudomliga i dig.
Namaste Savita
Fridfulla dagar
Fredag
Agerar blomsterbud till fina människor, baka äppelpajer till hantverkarna och bjuda dessa på fika, handla, laga mat, skjutsa till HalloweenKalas, hem och hämta nästa barn, skjutsa till MiniDisco, hem och göra iordning Mayas rum, hämta på HalloweenKalas, hämta på MiniDisco, stoppa barnen i säng. Poppar en påse popcorn och slår på Skavlan och somnar femton minuter senare på soffan…
Lördag
01.00 pigg bebis – 02.30 bebis somnar om. Vaknar av mig själv 05.20 (suck). Frukost, plocka, tvätta, handla, laga mat, åka till Barnens Hus och köpa ny häxhatt till Maya då den förra försvann på kalaset igår, skjutsa till Kalas, Bragematch, hem och byta om till Cowboy-utstyrsel och packar in alla i bilen för 30-års fest…
Det är minsann ingen lek att vara hemma fru – mina tankar, när jag nu hinner tänka dom går till julen, för i år önskar jag mig en fridfull jul med minsta möjliga åtaganden och massa massa tid till samvaro med familjen. Mysa i soffan (utan att somna), spela spel, åka pulka och bara vara fullt närvarande pysselmamma, en sån som bakar med barnen, lägger pussel, degar och gör pärlplatta. Och min bil den står inpackad i massa snö hela julhelgen och några dar därtill, för jag är bara hemma och är alldeles nöjd med det.
Ännu mer Yoga
När höstmörkret omslingrar oss kan det vara skönt att dra sig undan, i djupet av sig själv och utöva Yoga. 10 veckor går fort och nu fyller jag på med fler veckor ända fram till en bit in i december.
Varmt välkommen!
- Måndag 17.00
Falun, Johanneskyrkan utökas med 5 ggr. Sista gången 5 december. Kostnad 600 kr.
- Onsdag 17.00
Borlänge, Yogainspire utökas med 6 ggr. Sista gången 14 december. Kostnad 700 kr.
Obs Inget pass onsdag den 23 nov.
- Söndag 18.00
Borlänge, Yogainspire utökas med 5 ggr. Sista gången 11 december. Kostnad 600 kr.
Anmäl dig på plats alt via mail: mail@sofianorgren.se. Vill du prova på så är alltid första gången gratis.
Kärlekssådd
Det känns som allt faller på plats i mitt liv. Familjen känns hel sedan Izabelle kom, jag har ju alltid velat ha tre barn. Det sista snickras och justeras på huset. Jag lever SnigelmammeLivet som jag önskat så länge. Min telefon har tystnat (förr ringde den konstant och det fick mig att känna mig stressad och otillräcklig) och jag känner mindre och mindre stress. Jag blir bättre var dag på att leva här och nu.
Jag träffade en klok grävmaskinist här om dagen. Jag frågade honom om han kunde gräva om uppfarten åt oss. Då sa han att det gör han gärna vid midsommar. ’Midsommarveckan är perfekt till att göra sådana här jobb’ sa han. Men hjälp, utbrast jag, då har vi ju haft bygge och oreda här över ett år. Till midsommar vill jag sitta med ett glas vin och se ut över den vackra trädgården. Och det kloka svaret jag fick: ’Ett år, vad är det av din tid. Ett år mer eller mindre gör väl ingen skillnad’
Och det fascinerar mig livet, att vi alltid får stöd i att se och höra det vi behöver höra. Det kändes som Universum själv talade till mig genom grävmaskinisten. Talade till mitt ego som jag skrev om igår. Att släppa bilden av det egot vill göra och istället ge allt och lite till i mammarollen under ett år, låta det få maximalt med närvaro. Så stora skördar med mammakärlek till barnen.
Låta det här året vara ett år för sådd. Sådd av miljontals små frön av oändlig kärlek rakt in i barnens hjärtan.
Släppa taget
Nu har vi haft hand om Izabelle i fyra veckor och hon verkar tryggare och gladare för var dag. Inatt sov hon sin första natt sedan hon kom, andra nätter har hon vaknat 5-10 ggr. Jag känner stor skillnad i mitt eget mående så fort jag får sova mer, jag börjar känna energin i kroppen igen.
Det var ju kärlek vid första ögonkast när vi möttes och nu allt eftersom hon blir tryggare så blottas mer av hennes personlighet och jag blir än mer kär. Hon är en så gosig, glad och sprudlande tjej, hon känns långa stunder väldigt trygg och harmonisk. Men mig håller hon fortfarande stenkoll på, hon far efter varje steg jag tar och vill allra helst hålla ett stadigt grepp i min tröja så hon vet var hon har mig.
För Oscar och Maya har den stora förändringenstid också ebbat av, de slappnar av mer och verkar hitta tillbaka till sig själva efter lätt förvirring. De har liksom provat sig fram i rollerna som storasyskon, föräldrar och även rollen som småsyskon har utforskats. Men nu släpper de taget om Izabelle på ett positivt sätt och lever mer sina egna liv formade efter dem själva och lillasyster får vara med ibland och vissa stunder inte alls. Det tycker jag är positivt, jag var ärligt talat lite orolig ett tag att Maya framförallt var väl ansvarsfull och inte ’fick’ vara barn. Men nu är barnet tillbaka och jag njuter.
Själv jobbar jag var dag med att vara här och nu. Släppa allt annat och bara fokusera på det jag kan, det vill säga Izabelle, familjen och huset i den mån jag hinner med. Och det är svårt måste jag erkänna, för mitt ego vill skriva, vill göra mer yoga, vill producera yogakollektion, vill ha egen tid, vill gå utbildningar…
Och jag vet att det är inte något jag varken kan eller ska göra just nu, det kan vänta. Jag har hela livet på mig. Yogan är en del i mitt liv och skrivandet finns kvar där inne även om det pockar på så att jag är rädd att det ska pysa ut som ånga och försvinna i atmosfären.
Jag behöver inte vara rädd. Allt är omhändertaget och min livsuppgift just nu är att finnas här för barnen. Jag är den lyckligt utvalda att få njuta av närheten till Izabelle, få vakna till hennes glada joller, se hennes stora leende när hon ser mig, höra henne snusa skönt i spjälsängen om natten. Och det är väl en magisk stund just det, att tassa in på barnens rum och höra deras djupa sköna andetag när de sover.
Det är mammalycka det!