If you’re looking for inner peace from the outside world, you’re not going to get that. The inner peace starts with looking at you from the inside. Understanding that everything that comes to you is what you are. Everything from friends to boyfriends to the job you get – it’s all a direct reflection of what you are on the inside.
Mary J. Blige
Det var hur mysigt som helst att medverka på festivalen Underground Safari i lördags. Tyvärr öste regnet ner emellanåt så vi tog skydd under ett tält för samtal och yoga. Udden som ni ser på bilden skulle egentligen varit vårt yogarum. Det var den iof ändå fast under tältduken som smattrade ljuvt av regnet.
Hoppas att festivalen kommit för att stanna, det var en underbar soft dag med spännande samtal och möten och givetvis magisk musik.
Up next är Peace & Love och även där deltar jag med yoga.
Här finner du mer information om yogautbudet under festivalen: peaceandloveyoga.se
Sinnet är bara en annan kanal du kan lyssna till genom att ratta in dess frekvens, dvs befinna dig i dess frekvens.
Lika lätt kan du byta kanal och lyssna till hjärtat (själen), det gudomligas röst. Genom att medvetet tona in på dess energi och röst.
Sinnets röst är nedlåtande, dömande och jämförande medans hjärtats röst är tillåtande, kärleksfull, öm och förstående.
Kan du tillåta dig att känna precis som det känns just nu. Vara öm, kärleksfull och förstående inför din situation och även dina tankar – då vet du att du har ändrat frekvens.
”… only fools argue about what to eat. You can´t eat your way to heaven. What matters most is that you are grateful and that you say a prayer before eating.”
Guruprem
(citat ur boken Recovery 2.0, Tommy Rosen)
Jag läste nyss boken Mattillåtet av dietisten Gisela Van Der Ster. När jag läst boken så stannade några tvivel kvar som jag skulle vilja fråga henne om med tanke på att hon skrev boken innan LCHF, Paleo och 5.2. Och som (gudomligt) svar på mina tvivel så ringde en vän och tipsade om att Gisela skulle hålla en föreläsning i Falun. Så igår gick jag och lyssnade till henne när hon talade på temat ”Ätstörd – eller bara hälsosam”.
Och jag kan känna att min önskan att gå ner i vikt och leva hälsosamt har blivit ohälsosamt. Jag har celiaki sedan jag var liten, alltså sjukdomen som gör att jag inte tål gluten. Så gluten har alltid gått bort för mig, som yogi så går kött (och egentligen också ägg) bort av etiska och andliga skäl, socker, bröd, potatis, ris, frukt osv går bort i LCHF och lägg till Paleo så faller också mjölken ur.
För att sammanfatta det så vill sinnet välja bort: gluten, kött, ägg, socker, bröd, pasta, potatis, ris, frukt och mjölkprodukter. Kvar sitter jag med grönsaker, en näve nötter och kokosolja typ. Det var när jag bildligt såg den bilden i huvudet jag förstod hur ohälsosamt det hälsosamma blivit. Kan inte mer än skratta åt hur jag vilselett mig själv.
Jag har återigen blivit fångad i sinnet (egot). Jag har låtit sinnet kontrollera kroppen genom maten. Sinnet som till sin natur är dömande, jämförande och destruktiv – har dömt min egen tallrik och måltider och också tillåtit sig att döma andras kostval som nyttiga eller syndiga. Inte ett dugg andligt… vart försvann mina andliga principer när jag satte kontroll, bekräftelse (att vara smal) och mitt dömande över min egen kropp och andras livsval.
Vem är jag att veta vad min kropp behöver? Vem är jag att veta vad din kropp behöver? Min kropp vet vad den behöver. Punkt. Det har den alltid vetat och det kommer den alltid att veta. Jag torterar min kropp genom att inte ge den alla förutsättningar för att behålla (eller återställa) balans och hälsa. Och mjölken eller potatisen är inte boven i dramat, det är att mina egna tankar fått makten över livet i min kropp som gjort mig energilös.
Makten över maten ska inte ligga hos mig (sinnet), den makten hör hemma i kroppen. När jag lägger besluten där de hör hemma så återfår jag energi och jag får massor av tid till att ägna mig åt att leva. En livfylld kropp ger mig energi åt att leva det liv jag vill leva. Kroppen vägleder mig genom hunger till mat, genom trötthet till sömn, genom energi till aktivitet… kroppen har en medvetenhet långt över LCHF och Paleo. Problemet är sinnets förvirring bland alla dieter – lösningen är medvetenhet i kroppen.
Back to basic!
I say to you today, if God has blessed you with a desire for conscious living and has given you a spiritual path, then take it. Walk with it. Excel with it. Grow with it. Then the most fascinating experience is that everything will grow with you.
Yogi Bhajan
Gurucharan S. Khalsa
Och så den där nedrans skammen. Jag har burit på skam mest hela livet anar jag, den sitter som en smäck i mitt system. Ingen angenäm smäck men väl ingrodd. Skammen över den jag är. Jag behöver se och förstå den för att läka. Föra fram den i ljuset. Medvetandegöra skammen för mig själv. Känna empati med var den kommer ifrån och våga se på hur den präglat mig. Och förlåta mig själv för att jag burit den – skamskuggan.
Ingen människa ska behöva skämmas över sin person. Jag kan tro att viss skam över ens sämre handlingar ibland kan ha en svag poäng, för att inte låta handlingen upprepas. Men att skämmas över sin kropp, sin personlighet, sin hudfärg, sina egenskaper – det önskar jag ingen. Och ändå tror jag vi är många som bär den – skammen över att inte passa in pågrund av den vi är.
Jag är där igen och skalar löken av skam, plockar av ytterligare ett lager. Och finner hur viktigt det har varit för mig vad andra tycker om mig. Och för att inte väcka alltför stor uppmärksamhet i ”gruppen” jag vill passa in i så har jag dolt mig själv med skam. Låtit skamskuggan ligga som ett töcken över min kropp, min personlighet, mina egenskaper, mitt skratt, min glädje… alla mina känslor – för jag vill ju inte sticka ut och riskera att stöta mig med någon, tro att jag är någon och därmed riskera att inte bli omtyckt och alltså inte få vara med.
Lösningen däremot är ju helt omvänd. Att veta att jag är någon, för det är jag – jag är jag! Och våga vara hela jag med allt vad det innebär. Där, först där ersätts skamskuggan. Den ersätts med mitt ljus.
Och det må kännas viktigt för mig vad andra tycker om mig, men egentligen är det orelevant, för jag kommer aldrig någonsin kunna få veta det. Och troligtvis är de flesta upptagna med annat än att viga sina tankar åt hur de uppfattar mig.
Att jag tycker om mig är det enda som räknas. För det finns ingen som tillbringar så mycket tid med mig själv som jag. Jag är här i vått och torrt, genom nöd och lust – och när jag börjar gilla mitt eget sällskap då försvinner skammen och kvar blir ljus.
