2009-11-20
Åkte tidigt imorse på vår ”minisemester” till Karlstad. Först stopp blev frukost på McDonalds i Ludvika Typiskt oss när vi är ute och reser. Hinner aldrig mer än nån mil, så brukar jag vara kissnödig, nått av barnen behöver göra nr2, det andra är hungrig och jag längtar efter kaffe… Chauffören, dvs Nogge ledsnar ur och stämningen på topp!!!
Idag ledsnade ingen ur, vi hade faktiskt planerat vårt stopp och lovat Maya HashBrown (stavas det verkligen så, låter som nått osunt och olagligt?). McDonalds frukost är ganska gott, jag har glutenintolerans och tycker det är jättelyxigt att kunna beställa glutenfriToast!
Det är bilen som drar oss till Karlstad, den skall på service och närmaste Auktoriserad Verkstad ligger här, så vi passar på att stanna över helgen och gå på Lekland och mysa lite.
Shoppade lite idag. Har fått inspiration att shoppa utanför min bevämlighetsZon och köpa lite, för mig, annorlunda kläder. Tex så använder jag så gott som Aldrig någonsin kjol. Jag går gärna i tunika och klänning om den hänger utanpå mina jeans. Är en typisk Jeanstjej. Så idag utmanade jag mig själv och köpte en snygg tajt lite dressad kjol, sån som jag kan ha till kavaj och känna mig businessklädd i. I färgen lila/vinröd, så det var ganska modigt av mig.
(Nogge undrade om den inte fanns i svart, så då vet ju vi kvinnor vad det betyder, inte godkänd… Svart ingår ju inte i min garderob över huvudtaget sedan ett par år tillbaka Jag vill ha mer ljus och liv på mina kläder och i mitt liv och tror bestämt att det hänger ihop)
Och extra stolt är jag över den coola och snygga FuskPälsJackan jag köpte på Cubus, kolla in…
Fantiserar att jag skriver en modeblogg, haha
Bytte om till kvällen, när vi skulle ut och äta. Ville såklart utmana och förändra mig själv till max och tog därför på mig Snäva-Färstarka-Kjolen och mina höga stövlar OCH min nya FuskPäls… Inte bra!!! Jag såg ut som ett fna.. Huu då! Klev snabbt tillbaka i bekvämligheten igen och skylde mig under min kappa.
2009-11-20
Livet måste levas så nära det omöjliga att verkligheten bryts, nya fält öppnas och drömmar föds.
Det är så lätt att kapslas in i det givna. Framtid och dåtid blir väggar i ett slutet rum.
Men livet är inget rum. Livet är en öppen plats, ett torg där scenen växlar oväntat och utan uppehåll.
Lars Björklund – Kaplan Sigtuna Stiftelsen
2009-11-19
Avslutade min arbetsdag med att möta upp mina vänner från Siljans Måsar. Vi planerade vår afton den 16:d dec, tog in budskap och energier – en mysig kväll!
Imorgon åker familjen Norgren till Karlstad. Vi ska på minisemester, som Maya stolt säger på dagis. Vi är faktiskt ganska bra på att ta oss råd och tid med att åka iväg på små korta resor. Skapa lite andrum i vardagen och få närhet med familjen. Att tränga ihop sig på ett hotellrum är mysigt! Min själ älskar att resa, långt som kort. Men ofta. Det är ”la dolce vita” för mig!
Jag tar givetvis med mig datorn, bloggen ger mig också glädje!
2009-11-19
Jag är stolt Jurymedlem!
Som en av tre jurymedlemmar har jag blivit utvald utav Radio P4 att utse vinnaren i tävlingen ”Årets Daling”. Ett ärofyllt och inspirerande uppdrag väntar, jag är full av förväntan… Idag spelade vi in reklamtrailer inför tävlingen och du kan om du vill nominera någon i din närhet som Årets Daling 2009. En dalmas eller kulla som gjort något extra och är värd att bli uppmärksammad!
Ps Mina 2 jurykamrater är Göran Greider och Birgit Carlstén.
Ratta in RadioDalarna och lyssna till Centralen vardagar kl 9-12…
2009-11-18
2009-11-18
Ännu en tänkvärd text från Martina om att vara Arbetslös. Känner starkt för denna också eftersom jag möter många arbetslösa i min roll som JobbCoach. /Tack Martina
Arbetslös?
Jag är arbetslös. Det kan inte hjälpas men det ger en känsla av skam att säga det. Jag var på fest för några veckor sedan och fick frågan om vad jag arbetar med. Lite överslätande sa jag som det var och genast får man en lite förvirrad och beklämd blick tillbaka. Samtalet dör lätt ut för vad annars skall man prata med en helt okänd människa om?
Min arbetslöshet är på sitt sätt frivillig. Jag var till i våras egen företagare men kände av olika anledningar att det inte var rätt för mig. Jag valde att följa den starka magkänslan som skrek efter förändring och ”sålde” företaget (helt utan ekonomisk vinst) till min kollega.
Nu ville jag göra något helt annat. Sagt och gjort. Jag drogs till, sökte och fick jobb på ett utav Dalarnas största turistmål som guide. Jag som alltid varit livrädd att tala inför folk gjorde det helt plötsligt frivilligt? Jag minns med stor vånda redovisningarna i skolan som oftast slutade med katastrofkänslor då ingen hört vad jag sagt då blygheten tagit död på min röst.
Detta till trots drogs jag alltså till mitt nya arbete som guide och jag stortrivdes! Jag lärde mig massor och framförallt så växte jag naturligtvis som människa. Tyvärr är turistsäsongen slut nu och arbetslösheten ett faktum.
Det konstiga är att det inte gör mig så mycket. Det är mer min omgivning som ger det hela en beklaglig klang och väcker känslor av skam. Visst vill jag också tjäna pengar och visst skulle jag kanske må bättre av att träffa arbetskamrater på dagarna men vinsterna av livet hemma är värda så mycket de också.
Jag har tex förmånen att få vara tillsammans med mina barn efter skolan varje dag. Hur många barn får komma hem till ett upptänt hus med mamma hemma på eftermiddagen? Barnen kanske inte jublar lika mycket som jag men jag tror att innerst inne tycker de att det är väldigt skönt.
Jag har tid att gå i skogen. Vilken ynnest det är att få följa naturens gång och bara vara ute i skogen. Naturens kraft och energier är verkligen läkande. I går riktade jag ett varmt tack till skogen som verkligen blivit en vän. Skogen har fått höra många utav mina funderingar, sorger och hemligheter. Känns tryggt med en vän som bara lyssnar och i gengäld fyller en med energi.
Jag har en väldigt stark känsla av att något är på väg att hända inom mig och i mitt liv. Det är som om något som alltid funnits där nu pockar på min uppmärksamhet. Ibland känns det väldigt frustrerande att inte veta vad det är och inte kunna ”dra” ut det i förväg. Men jag antar att det måste få mogna i sin egen takt.
Jag är också ganska så säker på att allt det som jag det senaste året gått igenom, både jobbigt och roligt, har varit olika steg på en utstakad väg mot ett nytt kapitel i mitt liv.
Jag har flera gånger under året fått böcker i min hand som jag troligtvis aldrig skulle ha läst om de inte givits till mig. B l a Agneta Sjödins tre böcker har gett mig mycket. Tidningen Nära drogs jag till som av en magnetisk kraft mitt i middagsinköpen på ICA. Jag har haft möten med människor som jag känt varit väldigt viktiga och ”vägledda”.
Möten, situationer och ord som kommit till mig från olika håll som öppnat små och stora dörrar i mitt inre. Nu väntar jag med spänning på de yttre dörrar som skall uppenbaras för mig.
Jag känner själv att denna tid av ”arbetslöshet” har varit en tid av kontemplation och hårt arbete i min inre värld. En nödvändig tid för helande och utveckling.
Tyvärr så är det inte alla dagar lätt att stå emot omvärldens önskemål om att man ska hoppa på första bästa jobb och ut i arbetslivet igen – snarast. Men då känns det som om den här tiden varit förgäves, som om jag ger upp. Det är ju något som är på gång och något som ”någon” vill att jag skall utföra. Och det händer här och nu! Önskar bara att jag visste vad. Men en sak vet jag säkert och det är att det jag nu skriver eller själva handlingen i skrivandet och det faktumet att du läser texten har med det hela att göra!
Tack för att du tog dig tid att läsa mina ord och ville vara en del utav min resa till mig själv och min framtid.
Falun i november 2009
Martina…som tror på änglar och underverk.
2009-11-18
Se det vackra inom Dig. Se det vackra runt omkring Dig. Hela Du är vacker!
Njut av Din dag
2009-11-17
Ikväll har jag varit på Seans i Smedjebacken. Mediumet Hasse Nyander tog in budskap från andevärlden och jag inspirerades mycket av honom. Trots att jag själv inte fick personliga budskap, så kände jag att så gott som varje budskap även kunde hjälpa mig. Jag tog med mig massor av goda råd ifrån gästerna från ovan.
Tack
(Ursäkta den mörka bilden på honom, var väldigt svårt ta bilder under seansen. Ville ändå visa denna, då den har små ljusfläckar (som säkert kan förklaras), men jag tror dom även kallas ”orbs” ).
2009-11-17
Fick ett vackert mail med bifogad text häromdagen ifrån Martina som varit på min föreläsning ”Stärk ditt barns självkänlsa”. Jag tycker så mycket om hennes tankar och mod till förändring och tror den kommer inspirera…
/Tack Martina
Om att möta sina rädslor och leva sina drömmar
Jag har en dröm. Eller rättare sagt så har jag flera drömmar. Naturligtvis. Det har väl du också? Problemet med drömmar är att dom är just drömmar likväl som det är hela poängen med drömmen att vi kan fly verkligheten för en stund.
Arbetet med att förvandla en dröm till verklighet känns ibland helt omöjligt. Men ibland måste man helt enkelt bara försöka. Den specifika drömmen som jag vill dela med mig av till Er här är en sådan. Därför har jag nu satt mig ned vid köksbordet med datorn framför mig och skriver dessa ord. Ord som bildar meningar, stycken och slutligen ett dokument i form utav en krönika. Jag vill nämligen bli krönikör. Låter kanske pretentiöst av en väldigt vanlig 41-årig arbetslös gift 2 barns mor utan någon som helst skrivutbildning i ryggen? Men man lär väl ändå få försöka?
Självkänsla är en annan utav mina drömmar. Att få vara stolt ägarinna till en god självkänsla. Besökte i veckan en föreläsning som behandlade ämnet ”Stärk ditt barns självkänsla”. Som ett slag i magen kom första insikten; utan egen självkänsla kan man inte ge en god självkänsla till sitt barn. HJÄLP! Hur skall det gå för mina barn?
Så jag har nu bestämt mig för att börja älska mig själv. Kanske kan jag inte till fullo älska hela mig själv men jag kan väl ha överseende med och acceptera de där sidorna hos mig själv som jag inte riktigt gillar. För det är väl så det är; att vi älskar andra människor p g a en massa bra egenskaper de har men vi älskar dem också trots ett antal mindre bra egenskaper. Och dem förlåter vi ju. Det är det som är kärlek. Varför skall det då vara så svårt att förlåta oss själva?
Självkänslodrömmen blir nog mycket svår att förverkliga men här finns inga alternativ – det måste bara gå – för mig själv och mina barn.
Att förverkliga sina drömmar kräver också sitt mått av mod. Mod att tro att det verkligen går. Kanske mot alla odds. Troligtvis mot alla odds då vi annars redan skulle ha levt vår dröm.
Jag har som ett led i min väg mot självkänsla och ett aktivt skrivande börjat med affirmationer. Jag bombarderar mig själv med ledord laddade med positiv energi. Kanske verkar det fånigt men 41 års negativa tankar om en själv och ens förmågor kräver en rejäl omprogrammering av ens tankar men också handlingar. Det är därför jag sitter här och skriver nu. Jag vet ju att jag kan. Och jag gör.
De hinder vi möter på vägen då vi vill förverkliga våra drömmar finns både runt omkring oss och inom oss. Lyckost (!) dem som fick med sig en god självkänsla från sin barndom för dem är de yttre hindren de största medan vi, dom andra, sätter upp de största hindren för oss själva. De flesta hindren är dessutom fastrostade och sitter som berget sedan barnsben trots att de bara är byggda av känslor.
Hur river man då dessa hinder? Jo, dessvärre är det bara att öppna ögonen, ta en titt på sig själv, mötas, acceptera, förlåta och slutligen älska. Och vi måste göra det själva. Lätt som en plätt!
Yeah … in my dreams!
Falun i november 2009
Martina…som anmält sig till en skrivarkurs och ber om vägledning och beskydd alla dagar.
2009-11-17
Och dagen kom när det var farligare att förbli knopp än att slå ut i blom
Anais Nin
Sida 470 av 483« Första«...1020...470471...480...»Sista »