Gud i stenen
Så mycket stöd, trygghet, omsorg, närvaro och kärlek det finns i vår natur, bara väntar på att få ge…
Limitlessness
Like many of you, I was concerned about going out into the world and doing something bigger than myself,
until someone smarter than myself made me realize that there is nothing bigger than myself.
My soul is not contained within the limits of my body,
my body is contained within the limitlessness of my soul.
Jim Carrey
Glädje & sorg
Ylva, jag och Christina tog oss en soulsistertrip till Siljan, upp på Björkberget och njöt av den magnifika utsikten, ner till Kyrkan i Siljansnäs för sinnesro och deeksha innan lunchen på Hälsohemmet Masesgården. Som alltid en dag med massa skratt och insikter.
Eftermiddagen var sorglig, då fann vi Happy, vår underbara katt påkörd. Han har varit försvunnen sedan en vecka och jag har delat hans bild på Facebook i försök att finna honom med hopp om att han bara var vilsen. Det var en kvinna som sett FB-statusen som ringde, hon hade sett honom ligga död vid väggrenen. Där fann vi honom, fridfullt lagd åt sidan under ett träd.
Happy har skänkt oss så mycket glädje och kärlek. Sorgen är stor. Ikväll tänder jag ljus och mediterar. Minns all glädje han gav.
Öppna kanaler
Det är så viktigt att hålla alla kanaler öppna och inte låta det växa mossa på hjärtat.
Amanda Jensen
lev-ande
Tar hand om mig efter bästa förmåga, vet att den kan bli bättre… min omsorg om mig själv. Men jag tränar (observera; inte försöker, vilket jag tycker är att lågsatsningsord, utan tränar). Känner ett stort behov att vila och återhämtning, mindre aktiviteter. Mera stanna upp, skala av… vara kvar. Men som vännen sa till mig; glöm inte att ha roligt också. Det förväntar jag mig att få imorgon, skoj och skratt, då jag och några kära soulsystrar åker på mystrip till Siljan och äter vår lunch på Masesgården. Och ”några fingrar i sjön”, är utlovat till den mest badglada av oss. Livet är här, det är nu.
Återupptar vilan i kroppen också, idag är en 5:2 dag, en dag då kroppen ges återhämtning och näring. Morgonens smoothie var gjord på ananas, bladspenat, banan, spirulina och en zipp kollodialt silver. En boost för kropp och själ.
Har tänkt mycket på Amanda Jensen sedan Så mycket bättre i lördags. Och citatet att känna är att leva, har hängt kvar. Att de undanträngda känslorna som vi befarar mest, sorg, ilska, ensamhet… kanske dem vi är här för att uppleva, precis som med alla andra känslor gör dem oss just levande. Jag tror verkligen att vi som själar (andar) är här i våra människokroppar för att just uppleva livet som människa, med alla våra sinnen och alla våra känslor… känna oss lev-ande.
Någon annans dröm
Läste en Facebook-status av Elizabeth Gilbert, författaren till Eat Love Pray, där hon skrev om hur hon sedan succén med boken och filmen valt att tacka nej till massor av erbjudanden och beskrev även alla livsvägar hon inte gått för att som hon uttrycker sig; det var någon annans dröm.
Och det får mig att tänka på hur viktigt det är att välja sin egen väg. Men hur svårt det kan vara när vi hela tiden speglar oss och inspireras av varandra. Det gäller att stå med båda fötterna på jorden, vänster hand på hjärtat och lyssna in magkänslan för att veta, våga leta, verkligen lyssna efter; Är det här sant för mig? Är det här min dröm… egentligen, eller är jag bara intresserad nu på grund av allt smicker och ståhej. Är det verkligen jag? Eller är det någon annans dröm?
Blev väldigt inspirerad av den fjortonåriga(!) bloggaren Nellie Berntsson på TV 4’s morgonprogram. Så ung och hade redan bloggat sedan 9 års ålder, men bloggen var inte det jag imponerades av utan hennes otrolig medvetenhet om vem hon är. Hon var oerhört tydlig med att bloggen handlade om ”häst” och hennes liv som hästtjej. Under ett talangmöte med Hannah och Amanda bestämde hon sig för att ge ut en bok istället för att tex lansera en parfym, antar att det var för att hon var sann emot sig själv.
För mig har återvändsgränderna varit många alltifrån gymägare, medium, nagelteknolog, ordförande i Författarförbundet mm. det var någon annans dröm, inte min visade det sig. Eller just då trodde jag förstås att det var min dröm, att jag var på rätt väg, men så visade det sig vara en återvändsgränd. Inget jag sörjer, däremot lärt mig av, att fortsätta lyssna inåt och våga vara jag. Leva min dröm. Och det krävs både mod och tillit, då många andra går en annan väg, så känns det allt lite läskligt att ge sig av och trampa upp en ny. Och det kräver en enorm självinsikt att säga och veta; det där är inte min dröm, det är någon annans.
Bli av med ditt sug
Wow, älskar detta!!!
Personligutveckling och andlighet kopplat ihop med hälsosam kost… bye-bye till rädslor och begär. Det här ska jag kika på fler gånger.
So you can become all that you are!
Balans – obalans
I mig processar det stort, kan vara efter Anhörigveckan och/eller Onenessdagen i söndags… något är satt igång och det känns. Jag tränar mig som oftast de senaste åren med att stanna med det som är. Och det är en utmaning, som att äta sockrig munk och inte slicka sig om munnen… det krävs medvetenhet och närvaro. Och det är inte alltid en angenäm känsla, att stanna med känslan. Men jag stannar, så gott jag förmår. Förstår att eftersom det känns, så är det inte upplevt fullt ut ännu. För jag är övertygad om att allt som upplevs till fullo släpper sin prägling.
Har börjat tänkt mycket i balans igen. Jag släppte det konceptet ett tag eftersom en vän till mig uttryckte sig som att ”balans är så tråkigt” och så började jag tänka att det kanske det är, mellansvenskt och lagom liksom. Tråkigt.
Men så tänker jag inte nu, tack och lov. Nu är det något eftersträvansvärt, att vara balanserad. Och det är väl det jag känner i kroppen att något i mig är obalanserat. Och när jag tänker så så känns det genast bättre, det är snällt att tänka så. Det är inte något fel på mig utan det är en obalans. Och det går alltid att balansera.
Och saker och ting hänger ihop, kanske jag har deppiga tankar för att jag ätit sämre (läs: skräpmat och socker). Och kanske jag äter sämre för att jag tänker negativt. För jag vet ju att jag mår bättre när jag tagit en promenad, så kropp i rörelse får mig på bättre tankar. Men jag vill inte fly, börja springa på svettiga-flås-klasser igen för att slippa känna. Eller boka agendan full. Jag vill inte springa ifrån mig själv, det jag tänker och känner – det är inte balanserat. Det bara tär, samtidigt som jag inbillar mig att jag mår bra eftersom hela mitt system tvingas till sysselsättning med annat – istället för att känna. Det skapar obalans, det vet jag nu av erfarenhet, men det förstod jag inte då.
Så balans är mitt ledord just nu. Det känns tråkigt för mitt ”leva-på-kickar-ego” men väldigt sunt för kropp och själ.