Become nothing
When man looks for experience he becomes the body.
When he looks for knowledge he becomes the mind.
When he looks for God he becomes the Heart.
When he looks for Truth he becomes Nothing.
Mooji
Själagott
What is the moment asking for? Ni som följer bloggen vet redan att det är ett uttryck jag har anammat och påminner mig om att ställa mig. Jag vet vad som väntas av mig nu en tid, och jag vet exakt hur och vad att göra när jag lever i varje nu. Nuet visar mig om det är hungriga barn jag ska rå om eller om det ges tillfälle till vila med en god bok. När jag släpper mina egna föreställningar om dagen så flyter dagarna lätt och ansträngningslöst. Allt är verkligen omhändertaget, jag förundras varje dag om hur allt löser sig.
Som igår då jag fastnade framför ett teveprogram om Dagen D, en intressant dokumentär som jag slukades in i. Stunden erbjöd detta trots att klockan var sex på kvällen (som annars är rätt så intensiv tid här hemma), för storbarnen var hos varsin kompis för övernattning och Izabelle satt i badet och lekte med sina smådockor. Så jag kom till ro och såg programmet. Men när det var en kvart kvar så ropade Izabelle från badrummet intill att hon var klar, så jag gick och tog hand om henne. Struntade alltså i slutet eftersom stunden frågade om annat (what is the moment asking for).
Men så idag när Izabelle skulle sova middag så zappar jag igenom teveprogrammen medans jag dricker min kopp thé och vad går inte då, jo en repris från programmet igår – jag fick se slutet. Livet blir så himla lätt och ansträngningslöst när vi följer livsflödet och omfamnar nuet.
Smärtan eller lidandet uppkommer bara i sinnet, när vi har en egen programtablå, agenda, föreställning, förväntning. Något eget vi har roddat ihop istället för att ta emot livet som det är – när det är dvs nu.
Vädret sprack upp och solen kikade fram och stugan på Trollarudden var ledig, så sent i eftermiddag packade vi med oss badkläder och metspön och for ut till sjön. Helt i ingivelse, inte alls som sinnet planerat sin fredagkväll men sååå själagott. Stunder i nuet är själsliga, det är vår livsenergi som pulserar – det är livet.
Snigelmamma
Det begreppet kom till mig under en session för 3 år sedan med min fina vän Maria (Friskbolaget). Vi slöt samman på telefon och hon coachade mig, jag var vid den tiden otillfreds med mitt dåvarande arbete och stressad i situationen och hur jag hanterade den. Det gick ut över mina barn, min familj, eftersom när jag upplever stress så blir jag lätt otålig och grinig. Istället för att sladda in med bilen till förskolan/skolan och ur med barnen i all hast så fick jag till mig en bild av hur jag ville ha det.
Jag har alltid varit en till-människa, en sådan som vill till någonting. Vi drivs antingen utav någonting vi vill från/ur eller något vi vill till. Vi vill till sol, värme och ledighet. Eller vi vill från stress, kyla och jobb. Vi vill uppleva hälsa eller vi vill ur sjukdomen. Till eller från-människa. Jag är till.
Där under samtalet så såg jag plötsligt en bild av hur jag och barnen gick till skolan, med sådan där all-tid-i-världen-lunk. Jag var så tillfreds och avslappnad att när barnen blev förtjusta över Snigeln de såg gå över vägen så satte vi oss i diket för att iaktta dess promenad. Därav namnet Snigelmamma. Jag ville alltså bli en Snigelmamma, en sådan som har tid, tar sig tid och är närvarande med sina barn.
Be och Du skall få. Det blir som vi önskar – i alla fall om vi önskar helhjärtat, det gjorde verkligen jag. Mitt liv har format sig efter önskan och jag har behållit förnuftet att välja Snigelmammelivet så att jag fortfarande sedan den sommaren för tre år sedan går med mina barn till och från skolan.
Mammalycka
Känn Dig själv
Livet är när allt kommer omkring en strävan att känna sig själv. De som sårar dig, avslöjar för dig dina innersta känslor av ilska, frustration, och hat, etc.
Eftersom endast det som ligger på lur inom dig kommer ut när det provoceras. Spill därför ingen möda på att vara så förmäten att du tror dig vara rättfärdig och den andre orättfärdig. Var ödmjuk nog att se sanningen om vad du än är. Var också tacksam mot de som sårar dig då de tar bort din dåliga karma och renar dig.
Sri Amma
Tack Pia Shoshanna Anderberg för översättningen
Kär stund
Efter en innehållsrik dag med djup och höjder landar jag på min yogamatta.
Möter det som pockat på under dagen och stannar där med det som är.
Jag börjar älska min kropp, på riktigt. Det är som en nyförälskelse och jag inte bara ser och upptäcker den på nytt, den känns annorlunda, inte ny-ny men ny för mig. Magiskt är det, att efter de fyrtio börja bli kär – i sig själv!
Kvällsbön
Går och lägger mig med en känsla av tacksamhet till att allt ändå är omhändertaget – alltid. Jag kan se tillbaka på mina 42 levnadsår och konstatera att inte ett steg har jag varit vilsen, alltid vägledd. Känslan må ha varit annan men sanningen är den att jag varit och är vägledd och omhändertagen. Allt är gott. Livet vill mig väl. Alltid.
Även om jag vet att det är ett faktum, så är det… så ber jag om att få bli visad vägen även i framtiden. Visa mig vägen. Led mig. För mig dit Du vill. Låt mig göra Din vilja och verka i Ditt ljus. Jag vill inget hellre än att leva i frid och harmoni med det stora och det lilla, celler och galaxer, väder och vind, skratt och gråt – jag vill leva i full acceptens av allt som är och allt som sker.
Amen
Not a clue
Tar ut vägbeskrivning, packar och läser väderprognoser… jag har trillat in i ett gammalt mönster av att vilja veta och jag mår genast sämre. Hela mitt system blockeras när egot släpps fri och börjar förutspå livet. Inte för att jag kan göra mycket åt egot, mer än att betrakta det. Men ett par dagar nu på slutet har jag börjat tro på det igen, dess tjat och övertygelse om att jag visst måste veta – sia, eller ännu bättre planera (läs: kontrollera) för framtiden.
Tackar högt och innerligt för att jag kom på vad som inte stod rätt till. Tack för min självinsikt. Jag ber genast om hjälp att släppa både planering och kontroll. Ja, jag ber om hjälp för annars är sinnet (egot) där och lovar så dyrt och heligt att ge mig det jag önskar, och det är ju egots grepp jag vill bli fri ifrån. Så jag ber om hjälp, jag ber till Gud (kalla det själen, det högre jaget, Livet) för jag förstår att det enda som kan befria (be-fri) mig är det gudomliga ingripandet – nåden.
Det finns inget att planera – jag vet ju det. Jag, lilla-jag, har då ingenting att planera, jag har inte en clue om vart jag ska, vad att göra och vad att uppleva. Det har någon annan mycket mycket högre kraft än jag själv kontroll över. Varenda planet ligger i perfektion till varandra mitt i tomma space och här kommer ”stora jag” och tror mig vara herre över livet, bhaaa!
Jag faller ner på knä, ber ödmjukt om ursäkt för mitt eget lilla herrevälde och ber om att få leva i samklang med livet, precis så som en stjärnor, meteoriter och galaxer verkar i tillit till ”det” så ber jag också att få leva i tillit. Jag har inte en tillstymmelse till aning om livet, mitt liv, det är säkerligen exakt så det ska vara, så det är konstruerat. Likaväl det, för jag vet att livet handlar inte om att grubbel-snurra i sinnet utan om att bara vara i flödet – vara livsflödet.