2014-05-22
Från sida ett så slukades jag in i boken, tillbaka till min egen barndomsupplevelser och igenkänningen av mitt eget beteende i relationer och livet. Den är fantastiskt bra, det bästa jag läst på evighet. Troligtvis för att jag just nu bara skulle hålla den i min hand men ändå… den är så pedagogisk och så bra. Den ger insikter om våra försvarsmönster, som vi utvecklat sedan barn. Barnet som stänger av sina känslor och/eller barnet som agerar ut dem. Barnet i oss som lever kvar med sina sår och tar dem med in i vuxenlivet och valet av relationer, yrkesval, boende mm i ett falskt hopp om att få den kärlek och omvårdnad som det som liten hade behov av att få men av olika anledningar inte fick tillräckligt av.
Wow, jag säger bara klingar det minsta lilla intresse eller igenkänning i dig så läs den, läs den nu!
Själv känner jag hopp, inte det falska hopp jag levt med under hela livet av att återställa det jag tyckt mig sakna utan ett hopp om att ge mig det liv jag är värd och läka inom mig själv och de relationer jag väljer (den vuxnes val, det sårade barnet väljer ofta ”fel” relationer) att ha. Wiiii, jag känner att den här boken ger mig precis den nyckeln jag exakt nu var mogen att ta – nämligen steget att återerövra mitt liv!
Här kan du läsa mer om boken och författaren/terapeuten Jean Jenson.
2014-05-22
2014-05-21
Gud ge mig sinnesro attacceptera de människor jag inte kan förändra.
Mod att förändra den människan jag kan,
och insikt nog att förstå att den människan är jag.
2014-05-20
Går in i en speciell fas i mitt liv. Våren och försommaren (är och) kommer vara annorlunda än andra år, mycket mer annorlunda. Först reagerade jag med rädsla, stannade med den… ur rädslan växte en tilltro fram, starkare än tidigare, att allt som sker är till det bästa – det är min tid nu. Mitt i smärtan reser jag mig. Där i känslan av ensamhet möter jag närvaron. I mörkret som omgav mig såg jag mitt eget ljus. Jag snubblade och tappade fotfästet för att finna det igen, förankrat i mig denna gång.
Det är annorlunda, och stundom skrämmande. Men genom rädslan så känner jag vetskapen att allt är bra. Allt är precis som det ska. Jag saktar ner. Jag andas. Jag mediterar. Jag tackar. Jag ber. Vad mer kan jag önska än att få vara i kärleken till mig själv och de mina. Där är jag idag. Och där mår jag bra.
2014-05-20
Reflection and frustration,
Push me to create,
The new world I imagine,
And am here, now, to make.
Kaypacha
2014-05-19
Yogan gör mig levande, lev-ande. Jag känner själen, vibrationen och energin av mitt högre jag. Orden kommer till mig precis så som positionerna. Jag bara släpper taget, öppnar famnen och tar emot. Allt är en gåva, till mig och genom mig. Jag är en droppe i något oändligt, så tacksam för att yogan låter mig smaka det gudomliga.
När jag ser ut över det fyllda kyrkgolvet spricker leendet upp och ögonen tåras – de är så vackra ”mina” yogisar, de är ljus och de är värme – de är mina vänner. Och till dem är tacksamheten störst, de låter mig omfamnas av det gudomliga varje vecka. De är en del i detta hav av oändlighet där vi alla är ett.
Tack till er alla som väglett mig år efter år genom Yogan, tack för att ni skimrar, glittrar, gråter, skrattar på mina klasser. Tack ♡
Vi ses till hösten igen.
Namaste
2014-05-19
Skönheten frodas blott med rymd omkring sig,
det är bara när de har rymd omkring sig som händelser, föremål och människor
är unika och betydelsefylla och följaktligen vackra.
Anne Morrow Lindbergh
2014-05-18
Hälsomässan i Smedjebacken är en oas tycker jag. Jag älskar den. Mest för alla ljuvliga människor som arrangerar, ställer ut och besöker den – så många vänner till mig. Jag har så otroligt många ljusa minnen av mina mediumutbildningar både i Smedjebacken och i Malmö, Karlstad, Rättvik och Häradsbygden (Leksand) som vi packat in oss i bilar och brummat iväg på. Så mycket äventyr, skratt och värme – magiska upplevelser. Allt detta fylls jag med i mötet med vännerna.
Jag är tacksam. Så tacksam. Jag får frågan ifrån många varför inte jag är med och jobbar. Men allt har sin tid. Det var en ljuvlig tid, men nu är familjen i fokus. Först går först. Jag inte bara litar på, jag vet, att jag är på rätt plats och att jag gör det ska göra. Just nu är det att vara mamma – Snigelmamma. Till hösten kanske det är annat.
Vi åkte iväg hela familjen på mässan. Det var så mysigt att gå med de mina där. Utav min vän Maritha som har Harmonihuset så fick jag och tjejerna (killarna vågade inte) ligga tillsammans på en filt och ta emot en trummeditation. Snacka om mammalycka att ligga där i solen med mina prinsessor till vibrationerna av trummorna. Magi!
Ps Jag blev så himla glad när det kom fram en kvinna till mig på mässan och sa att hon ville hälsa eftersom hon följer min blogg och uppskattar den så mycket. Åh, vad varm jag blev av det mötet!
2014-05-18
Av frukten känner man trädet.
Bibeln, Matteus 12:23
