Älska kroppen
Beundran
Om du skulle observera någon som var som du, vilka är de karaktärsdrag du skulle beundra?
Beundra dem hos dig själv så kommer du upptäcka att du får mycket mer kraft än när du är full av självtvivel.
Lise Bourbeau
Glow mössor
Höstens och vinterns snygga glowmössa!
Finns i svart eller vit, med guldtryck. Välj mellan texten Own your glow eller Love Yourself.
249 kr inkl frakt. Savita Collection.
Beställ genom att skicka ett mail eller sms till mail@savitanorgren.se 070-5592950
Obs! Begränsat antal.
Ett beslut
Det har gått ca 4 månader sedan mitt beslutet att tycka om mig själv och känna mig belåten, inte bara med mig själv utan också belåten i min kropp. Och jag har insett att tycka om mig själv och känna mig snygg har inget med utseende att göra. Det är ett val. Jag tog beslutet och det skiftade allt.
Jag tog reda på vad jag ville egentligen, och det var att känna mig snygg och tillfreds. Frågade mig vad jag ville känna. Kom fram till att jag älskar att svassa runt i känslan av belåtenhet. Så med den vissheten så hade jag ett fokus, jag fokuserade på belåten. Baaam! Så enkelt är det, fokuset gör hela skillnaden. Det skiftade mitt mående, min gång, min syn på mig själv i spegeln.
Och sedan dess har mina dömande tankar inte fått fäste i mig nå mer, jag känner mig som teflon, de rinner liksom bara av och når aldrig in. Jag dömer inte längre min kropp, min mage, mina lår, det jag äter, den träning jag inte gör… tvärtom känner jag mig fett nöjd oavsett vad jag äter och jag stryker över min mage och känner bara kärlek. Jag känner oerhörd sympati, värme och tacksamhet till min kropp.
Jag är helt enkelt snäll med mig själv. Och vinsten är fantastisk, jag har energi och glädje till det riktiga livet! Ingen energi behövs till att kontrollera maten, eller få ner vikten till någon badsäsong, utan jag äter det jag vill äta och jag känner mig fab även i bikini.
Inget fysiskt har skiftat, jag ser fortfarande ut som innan, inget fysiskt behövde eller behöver skifta – för det enda jag ville var att känna mig snygg, sexig och belåten och det gör jag nu. Det valet gör jag var dag.
Stress vs frid
Ger det här mig stress eller frid?
Den frågan har jag börjat ställa mig, det kan handla om relationer som skapar mer stress än frid eller beslut och val jag står inför i arbetslivet. Det kan beröra alla små vardagsbeslut.
Jag är en kvinna mitt i livet och min tid börjar äntligen kännas dyrbar, jag är rädd om den, jag vill placera min tid, mitt engagemang och mig själv i sammanhang där jag skapar flow, lätthet och harmoni. Jag vill givetvis bidra och vara en god människa, men det får inte ske på bekostnad av mig själv eller dem jag håller kärast. Det kan betyda att jag tackar nej till att vara klassförälder och istället sätter mig ner med ett lugn och hjälper mitt barn med läxan. Eller att jag tackar nej till inbjudningar som intresserar mig svagt och hellre tar en lunch med väninnan.
Min tid är dyrbar. Jag är dyrbar. Och jag börjar äntligen se mitt eget värde. Och det känns fantastiskt att välja bort och välja rätt.
Vad är ditt powerword?
När jag går vilse, blir sökande och behövande så brukar jag ofta hamna tillbaka på att det är jag själv som tappat bort mig själv. Tappat min sanning, min väg och mitt kall. Och för att hitta tillbaka så hjälper det mig att hålla fokus på meningen med livet, min mening med livet och på mitt Power Word. För när jag har min blick riktad dit så händer det magi med min energi och mitt mående – jag återfår glädjen och meningen i att vara jag.
Vad är din mening med livet? Du behöver inte veta, bara känna att det som känns sant och rätt i dig. Känns rätt just idag.
Och vilket ord får dig att tanka upp livsenergi, glädje, hållning blixtsnabbt? Vilket ord ger dig din power tillbaka?
Jag har skrivit om det i tidigare inlägg men för dig som inte vill scrolla tillbaka i flödet av blogginlägg så kan jag berätta att jag tror meningen med livet är att vi ska njuta av det – iallafall är det min mening. Jag kände att jag fick en uppenbarelse en dag 2012 i en park i Indien och den sa mig att vi är här för att njuta, vi (som själar) är här för att njuta (som människor). Och när jag har mitt fokus där, på att njuta av livet, min dag, det jag äter, upplever, de jag umgås med … då känner jag mig som ett med någonting större.
Men njuta är inte samma sak som att unna sig och vara välförtjänt av, no no. Meningarna har stor skillnad i energi. Dessa meningar kräver en motprestation, det smakar lite surt av den njutningen. Den njutning jag syftar till den är fri, den är i överflöd och den är för alla. Den är gudomlig.
Och så till mitt power word – som är belåten. Ordet belåten får mig att känna tacksamhet, vara fett nöjd, känna mig snygg och stolt. Belåten ger mig det jag vill ha och behöver just nu. När jag tänker belåten så ändras energin, hållningen, hur jag för mig och vad jag tänker – till dit där vill jag vara.
Genom att känna mig belåten och tillåta mig att njuta – så upplever jag att jag hyllar och högaktar livet och min kropp. Jag förstår att det är en gåva att ta vara på var dag.
Savita Collection
Nu finns mina prints försäljning, min önskan är att de ska påminna dig om ditt ljus och din skönhet.
Här har du min shop – Savita Collection. Tack till Pia Hed Aspell för fint samarbete.
Den som dömer
Fick sådan fin kommentar om mitt senaste blogginlägg när jag delade det på Facebook, en kvinna som skrev att hon upplever så mycket kärlek till sig själv att hon även älskar den delen i sig själv som dömer.
Och jag kände bara wow, självklart vill jag också acceptera och således älska den delen i mig själv som dömer mig själv. Och när jag började se till henne, hon som är inom mig, hon som dömer, så ser jag mig själv som liten. Det är en liten flicka där inne, som försöker räta upp och rätta till den delen av mig som andra ser. För den lilla flickan, hon som dömer, är bara så himla rädd – att jag inte ska bli omtyckt. Hon vill egentligen bara mitt eget bästa, hon värnar så om mig och är rädd att jag ska råka illa ut. Och hon kan (tills nu) inget annat sätt för att visa sin stora omsorg än att döma och tillrättavisa.
Så i dag fick jag ett breakthrough till min självkärlek. Jag ser inte bara allt jag dömer, jag ser också hon som dömer – och jag förstår att allt är ett rop på kärlek. Ett rop som tystnar när jag slutar döma ropet. Och ser och accepterar hon som ropar.
Self love
Jag har svårt att finna ut betydelsen i att älska mig själv, ordet älska känns så stort, diffust och ogreppbart på nått vis. Jag förstår att jag ska älska mig själv men det lär mig inte hur. Jag vill alltid veta – hur.
Så såg jag ett klipp i morse på youtube med Mimi Ikonn och då ramlade liksom poletten hela vägen ner. Jag kommer inte hela vägen till att älska mig själv för att jag fortfarande dömer mig själv. Daaa, det var som ett halleluja-moment!
Så jag tänker att okey, jag letar efter dömandet först. Ser jag mitt dömande och min självkritik så vet jag vart jag ska lägga in dosen med acceptans, för acceptans är nämligen vägen till självkärleken.
Vad är det jag inte accepterar med mig själv?
När dömer jag mig själv?
Vad dömer jag mig själv för?
Jag kan se att jag (fortfarande) dömer mitt utseende och min vikt. Jag dömer mig själv när jag är lättretlig eller tappar humöret. Jag dömer mig själv som lat och obeslutsam. Jag dömer till och med mig själv för att jag inte orkar allt jag vill. Jag dömer ibland mina tankar och mina beslut.
Det finns som sagt mycket utrymme för kärlek här. Svepa över mig själv med acceptans, förståelse och tillåtelse till att vara som jag är. Vara den jag är.
Att älska sig själv är att acceptera sig själv. Acceptera både det ljusa och det mörka, det höga och låga, det bubbliga och det sega. För inget är rätt eller fel. Och ingen är perfekt. Alla sidor finns inom oss alla. Och min förmåga att älska mig själv avgörs i min förmåga att acceptera mig själv. Och hur kommer jag till acceptans – jag slutar döma.
Savita collection
Jag längtar efter att producera egen kollektion och lanserar nu som en inledning prints med härliga citat att boosta dig själv med. Inom kort kommer de att finnas till försäljning här.
Quotes by Savita
Tack Pia Hed Aspell för fint samarbete.
Hur lever vi livet?
Tänk om vi skulle mäta livet i vår förmåga att njuta och leva, istället för att vi mäta i karriärsteg, banksaldo och snabbaste distansen. Jagar vi inte fel saker här i livet? Om vi vänder på det, tills de sista dagarna i livet, vad skulle vi velat uppnått under en livstid. Kanske någon av oss ser visionen av något storstilat, minnesvärt och hedersamt. Men rent krasst så kommer de övervägande flesta av oss lämna tyst och stilla. Och efterlevas i minnet av några nära och kära. Minnas och talas om under någon generation (i bästa fall) för att sedan vara bortglömda.
Så det jag vill komma till är att jag lever för min egen skull. Jag har givits gåvan att leva och möjligheten att skapa det liv jag mår bra av. Och den finaste gåvan vi kan efterlämna våra barn är väl förmågan att njuta av livet så länge det varar, eller?
Missförstå mig rätt, jag lever givetvis också för mina barns skull. Men jag vill inte ge dom känslan av att mamma lever genom dom. Och att barnet har ansvar över mammas glädje och frid. Jag vill visa mina barn att jag har en relationen med livet, och ser livet som en gåva att njuta av. Att livet är min vän, min gåva, min glädje.