Andlighet
BADASS PRAYERS
Välkommen att följa mitt nya (och anonyma) Instagramkonto Badass Prayers. Min önskan var att inspirera till en daglig kontakt med Gud, men jag ville göra det på ett nytt och coolare sätt #badassprayers
Självförverkligande
Ordet som befäster sig starkt i mig är själv-för-verklig-ande, och ikväll tar jag ordet med mig in i min meditation och förstår att min resa handlar om att anden (själen) vill uppleva ett själv. Min ande vill uppleva – mitt själv.
Och jag ser att jag själv och många andra har oerhört svårt att självförverkliga oss, har inte tid säger vi, vet inte hur man gör, jag ska göra det sen när barnen växt upp, drömmarna är för stora, inte kan väl jag. Ursäkterna, osäkerheten och rädslan är där. Vill jag? Kan jag? Får jag verkligen förverkliga mig själv? Och vad ska isåfall alla andra tycka?
Tänk om det är så att inom dig finns denna drift, denna själsliga frekvens, energi, som vill uttrycka sig, växa, blomstra, njuta, leva – genom dig. Och hur anden vill leva ditt liv, vet bara du, för inom dig är redan vägen utkristalliserad, du är planterad med frön som dina egenskapar, förmågor, kunskaper, din personlighet och dina drömmar. Din längtan. Allt finns där som ett kall för dig att följa, som en alldeles egen leva-mitt-liv-manual.
Det är ju såklart inte meningen att vi helt ska förstå varandras livsväg och kall, när vi knappt förstår oss själva, men vi kan stötta varandra att vara unika magnifika speciella på vårt alldeles säregna sätt. Och kanske ger det en annan människa modet att vara det den vill vara och leva det liv den vill leva.
Vad vill din ande uppleva genom dig och din kropp detta liv? Vad är din längtan? Vad kallar dig?
Det handlade inte om vad jag åt
Mitt behov var aldrig att bli smal, mitt behov var att komma ut och förverkliga mig själv. Följa mina drömmar, skapa mig mening och sammanhang – och bidra till världen.
På en cellnivå så kände jag att jag fortfarande bar rädsla, så kroppens intention var bara att skydda mig, på bästa sätt den kunde, genom att hålla om mig med sitt skydd – övervikt.
Det handlade aldrig om vad jag åt. Det handlade inte om min övervikt. Det handlade om min rädsla att leva det liv jag ville leva. Kroppen visste att jag var rädd. Men jag, jag beskyllde mig själv både för att inte förverkliga mig själv och för att jag inte vara smal. Och ju mer jag anklagade mig själv, ju mer ville kroppen skydda mig.
Mitt behov var aldrig att bli smal, mitt behov var att förverkliga mig själv. Så jag ber om modet att förverkliga mig själv, följa mina drömmar och leva det liv jag vill leva trots att jag är rädd.
Jag tackar kroppen för dess otroliga medvetenhet och för dess kärlek som hållit om mig när jag behövt det som mest. Jag ber kroppen fortsätta stödja mig, men denna gång inte genom skydd utan genom mod att leva det liv jag vill leva.
Kontakt med gud
För mig är det viktigt att ha en kontakt med Gud varje dag. Jag mediterar, kommunicerar i skrift och ber. Det är stunder där jag hämtar hem mig själv, finner vägledning och ljus. Jag har alltid haft en nära kontakt med Gud även fast jag inte ser mig som religiös.
På vissa plan har jag lätt att be Gud om hjälp, men på vissa så ser jag att jag gärna själv behåller kontrollen. Tex med mitt företagande så kan jag se tillbaka på livet då jag släppt taget och låtit mig vägledas, hur allt fallit på plats och alltid till det mycket bättre än jag förutspått själv.
Jag har såklart massor med exempel på där jag fått hjälp och stöd, ibland mirakulöst. Så om jag nu har min tro och ibland står inför livets prövningar, så kan jag ju fråga mig varför jag inte tar alla mina bekymmer med mig till Gud.
Och det är där jag landar i dag att jag kan be Gud vägleda mig till min självkärlek. Be om hjälp att blomma ut. Be om hjälp att respektera kroppen. Be om hjälp hur jag kan inspirera andra. Jag kan kapitulera på alla plan där jag behåller kontroll och tror mig sitta på lösningen – jag kan släppa taget nu.
I trust God with my problems.
I trust God with my fear.
I trust God with my weight.
I trust God with my health.
I trust God with my life.
Att njuta del 2
För att njuta av kroppen och livet behöver jag närvaro. Min egen närvaro i min egen kropp, kontakt med mina sinnen och känslor. Kontakt med mina tankar, intuition och högre kraft (själ). När jag är närvarande känner jag livet i mig. Jag förnimmer livsvägen och kan förstå min plats på jorden och vad jag kan bidra med som den unika människa som jag är.
Jag tänker att den närvaron kräver inte att jag behöver förändra mina tankar, känslor och mina behov. Jag kan acceptera dem. Låta dem vara som de är. Låta mig vara som jag är. Och att acceptans är motsatsen till kontroll.
Jag lär mig att när jag släpper kontrollen på kroppen och släpper mina tillrättavisande tankar såsom att jag dricker för mycket kaffe, jag borde träna mer, det där är onyttigt, måste sova minst 8 tim varje natt … när jag släpper alla de där tankarna om vad som är hälsosamt och inte så händer det nått.
Min kropp kommunicerar. Den kommunicerar hela tiden märker jag. Utan att jag pushar på den information om vad som är bra för den så talar den om för mig vad den behöver. Jag behöver inte kontrollera den, den vet själv – och mycket mycket bättre än jag (mitt sinne) – vad den vill ha.
Kroppen väljer och vägleder, jag behöver bara lyssna och följa. Den talar om vad den vill äta, hur den vill röra på sig och när den vill vila. Allt blir så enkelt. Inga scheman, inga måsten – enbart en närvaro. Ett inkännande, ett lyssnade.
Det är här i närvaron jag finner friden till mig själv, det är i kontakt med kroppen jag kan njuta av den kropp och det liv jag har.
Självkärlek
Hur lär jag mig själv att tycka om mig själv egentligen, vad betyder det och hur gör man?
Jag har svårt att börja tänka kärleksfulla tankar om min person och än svårare att ställa mig framför spegeln uttala positiva meningar om kroppen. Det känns bara konstigt och fake.
Men en väg jag funnit är att bygga tillit och respekt istället, det är något jag kan förmå ge kroppen. När jag väljer att vara närvarande och lyhörd till min kropp så hör jag henne tala. Jag öppnar mig för den inre kommunikationen och hör hur hon mår, vart hon vill gå, vad hon vill äta och när hon vill sova. Och ju mer jag lyssnar desto mer förstår jag henne. Jag inser att hon bär en djupare visdom och jag börjar förstå att om jag lär känna henne mer så finner jag vägen jag så länge letat efter – min livsväg. Hon är inte bara min kropp, hon är min guide och min guru. I henne är jag i kontakt med mitt högre jag – min gudomlighet.
Och jag lär mig att självkärlek handlar mindre om spegelbilden och mer om tillit, respekt, förundran och förtroende. Jag återskapar förtroende för min egen kropp och genom henne även min själ(v).
Nedlåtande kommentarer
Så många gånger jag låtit någon annan kommentera min kropp eller än värre låtit orden definiera mig. Tex hockeypappan som sa att jag var mullig eller kollegan som efter en semester sa att jag lagt på mig.
På en sekund förlorade jag min kraft, skrattade nervöst, böjde ner nacken och fylldes av skam. Skammen har byggts på både av andras kommentarer och blickar och mina egna negativa tankar.
Jag har tänkt att om (eller när) det händer igen att någon kommenterar min kropp nedlåtande så ska jag finna mig snabbt och säga: Kommenterade du just min kropp? Vem har gett dig rätten att göra det? Hur skulle det kännas om jag sa något nedlåtande om ditt utseende? Min kropp är min och jag ger ingen rätt att tala illa om den.
Och en påminnelse till dig som läser; Det är inget fel på din kropp. Tvärtom är den helt makalöst fantastisk och underbar. Och utseendet på den ska ingen döma, varken du själv eller någon annan. Din kropp är perfekt som den är. Och kom ihåg att du är vacker!
Bless your beauty
Bless your beauty
Mitt Instagramkonto nischar sig med inlägg som ser det vackra i livet, ser det vackra i mig själv och ser det vackra i dig.
För mig är livet en gåva att njuta av, och vi är själar som valt att uppleva ett mänskligt liv genom våra kroppar. Kroppen är själens boning detta jordeliv och att hylla den egna kroppen är detsamma som att hylla livet och hylla det gudomliga.
Jag har föraktat, fördömt och förtalat min kropp genom årtionden. Jag trodde kärleken till min egen kropp skulle komma genom att tämja den med strikta regler. Jag trodde skönheten i min kropp skulle speglas när jag nått mina yttre målsättningar. Jag trodde vägen till min glädje och frid fann att finna utanför mig själv.
Min visdom har fört mig hem igen, i min egen boning finns alla svar och min trygghet. Och när jag är centrerad i min egen kropp så ser jag min egen skönhet – och än härligare, jag känner den.
Med mitt Instagramkonto vill påminna dig om att du är vacker, att kroppen är god och att du kan skapa det liv du önskar.
Bless your beauty. Bless your body. Bless your life.
You are divine.
Transformation
Vi står inför ett energiskifte, big time, nu. Det sker mycket förändring runt omkring oss och i våra liv. T ex bara den här hösten så har jag märkt stor transformation i mina yogadeltagares liv, någon har blivit av med jobbet, någon förflyttad i arbetet, en annan lämnad av sin man, en som flyttar till annan stad, en annan till annat land. Jobb, relationer, boende, värderingar … mycket förändras. Stora saker sker. Och det är lätt att gå in i rädslan över att förlora det gamla.
Men som jag ser det så har vi inget att frukta. Det gamla är redan förbrukat och den nya tiden är i sitt antågande. Det är bara att sitta lugnt i båten och guppa med eller slå upp seglen och se framemot nya horisonter.
Det är nått i oss människor som gör att vi är trygga i det gamla, invanda, det som alltid varit. Men när vi ser på en människas liv, alla våras liv, så är livet självt en resa i förändring. Våra kroppar förändras, årstider växlar, dygnet rör sig hela tiden in i det nya. Inget är beständigt.
Jag brukar bli rädd när livet svajar, vulkaner vaknar och världsledare är hotfulla. Men någonting i mig säger mig att det är tid nu, att ett major skifte sker. Så i oss och så ock på jorden. Det är tid nu, vi är redo, livet skakar om oss – men till det bättre.
Det är min inre känsla i allt detta, att transformationen sker till det bättre. Vi går mot en ljusare tid. Vi är släpper det gamla som tynger oss och håller oss tillbaka. Livet sparkar ut oss ur gamla arbetsplatser, förbrukade relationer och förlegade värderingar – det är tid nu att resa in det nya.
Hur lever vi livet?
Tänk om vi skulle mäta livet i vår förmåga att njuta och leva, istället för att vi mäta i karriärsteg, banksaldo och snabbaste distansen. Jagar vi inte fel saker här i livet? Om vi vänder på det, tills de sista dagarna i livet, vad skulle vi velat uppnått under en livstid. Kanske någon av oss ser visionen av något storstilat, minnesvärt och hedersamt. Men rent krasst så kommer de övervägande flesta av oss lämna tyst och stilla. Och efterlevas i minnet av några nära och kära. Minnas och talas om under någon generation (i bästa fall) för att sedan vara bortglömda.
Så det jag vill komma till är att jag lever för min egen skull. Jag har givits gåvan att leva och möjligheten att skapa det liv jag mår bra av. Och den finaste gåvan vi kan efterlämna våra barn är väl förmågan att njuta av livet så länge det varar, eller?
Missförstå mig rätt, jag lever givetvis också för mina barns skull. Men jag vill inte ge dom känslan av att mamma lever genom dom. Och att barnet har ansvar över mammas glädje och frid. Jag vill visa mina barn att jag har en relationen med livet, och ser livet som en gåva att njuta av. Att livet är min vän, min gåva, min glädje.