Ta med dina barn och kom på sagostund idag på Biblioteket i Borlänge när Dalarnas Författarförbund arrangerar lite aktiviteter.
Mina favorittidningar Passion for Business och Yourlife damp ner i brevlådan den här veckan, men tyvärr har jag inte hunnit öppna dem. Det var först igår kväll som jag gick och la mig för att läsa en stund. Och så skrek jag till av chock!
I tidningen Passion for Business har de med ett urklipp från MIN blogg!
Wow, det kändes så stort för mig att någon på redaktionen varit in på min blogg och läst och sedan valt att ta med det i tidningen. Jipiii Jipiii
Här är jag och programledaren Lina Hård för Gomorron Dalarna i studion i radiohuset imorse.
Kväll – Morgon
Månens mast har murknat och seglet skrynklas.
Måsen svävar ducken bort över vattnet.
Bryggans tunga fyrkant är kolnad. Snåren dignar i mörkret.
***
Ut på trappan. Gryningen slår och slår i
havets gråstensgrinar och solen sprakar
nära världen. Halvkvävda sommargudar
famlar i sjörök.
Tomas Tranströmer
Nobelpristagare Litteratur 2011
Börjar morgonen med att tassa upp tidigt och dyka in i Passion for Business, en tidning som oftast inspirerar mig och i detta nummer har de till min lycka en lång intervju med Denise Rudberg.
Det är alltid härligt att läsa om andras framgång och skrivarglädje, för innerst inne vet jag att kan hon kan jag. Jag säger inte att jag kan skriva det hon skriver, men jag är helt säker på att kan andra skriva böcker så kan även jag. Och har jag sen insikten att inspireras av det andra författare delar med sig av och lyssna djupt och innerligt på rösten där inne så är allt möjligt.
”Hemligheten bakom min framgång har varit att jag vägrat lyssna på omgivningens oro, och litat till mitt eget driv”
”Tillåt dig inte att tvivla”
Denise Rudberg
Äntligen har jag börjat skriva på en riktig storyboard, jag tror jag gör den på ’riktigt’ vis iallafall, jag går på känsla och gör den som jag tänker mig att jag skulle göra om jag nu någon gång lärt mig att göra en storyboard (vilket jag inte ännu inte har lärt mig). Det är storyboard till min nya barnbok. Japp, det kommer en ny innan de andra inte ens är tömda ur huvudet ännu. Jag kunde inte värja mig igår kväll när jag la mig, för då flög idéerna till en helt ny berättelse in och födde inspirationspulsen.
Jag raspade snabbt ner några anteckningar på ett papper, bad om att inspirationen skulle stanna kvar trots att jag slöt ögonen. Och nu imorse så satte jag mig och skrev stolpar till berättelsen om huvudpersonerna ’Egon & Love’, jag gjorde en tidsaxel, dvs ritade en teckning av en stig och skrev om de olika delarna i berättelsen. Känns lite mastigt att kalla det kapitel, tror nog mer att varje del blir en sida eller möjligvis ett par.
Jag känner verkligen så mycket glädje till att förmedla den här berättelsen, den är så fin och tänkvärd tycker jag, har inte hunnit berätta den för någon ännu, kanske ska ta och berätta den som en saga för barnen ikväll. Barn är ju ärliga.
Skrivarlycka
Människan lever inte i sina skor utan i sina drömmar.
Ivar Lo Johansson
ABF och DalaDemokraten anordnade tillsammans Dalarnas Litteraturdag idag på Kupolen. Givetvis var Dalarnas Författarförbund på plats, det var faktiskt hela åtta stycken av våra författare som visade och sålde sina böcker.
Det var en givande dag, jag blev inspirerad av människorna på scenen, författarna runt omkring och så var det skoj att träffa så många av mina kurskamrater från Brunnsvik Ord och att flera av dem valde att bli medlemmar i DFF.
Här är Brunnsviks lärare och studierektor Sofie Wiklund på scenen.
Jag ser mitt liv som en lång seglast. De första åren kände jag mig vilsen och drev vind för våg, kände mig som en liten barkbåt i den stora oceanen, kraftlös och svag, utan mål i sikte. Och med oerhörd tacksamhet för dagar som höll mig flytande.
Någonstans längs vägen ruskades jag om och insåg att jag inte alls ville fortsätta den rutt jag sedan länge följt, jag ville navigera om. Och när jag stod där på skutan så förstod jag att navigeringen och vägen till mitt mål var mitt eget ansvar, jag var ensam på skeppet, jag var min egen kapten.
För att ändra rutt krävdes massa kraft och mod, för att inte tala om tålamod. Det tar ett tag att göra en förändring, det var som att vända ett stort fartyg, en gigantisk pråm. Men när den väl var satt ur sin gamla kurs med sikte på den nya gick den inte att stoppa. Alla vindar i världen, alla orkaner som dragit förbi har inte sänkt mina ambitioner, de har istället fått mig att krypa in, in i tryggheten inom och be till andra krafter som styr att ge mig beskydd och föra mig tryggt i rätt riktning när jag själv tappat sikt.
Och nu känns det som om dessa krafter sköljt mig upp på en mjuk paradisstrand. Här sitter jag nu och tittar ut på oceanen som jag färdats på, jag kan iaktta den och allt vad jag upplevt på resans gång. Och det ljuvaste av allt här på stranden är att jag kan njuta av havets närhet, jag kan se dess skönhet och beskåda dess skådespel medans jag tryggt är i land.