Mitt skrivande
Yoga ♡ Skrivande
Så tacksam. Jag har blivit kontaktad av en hälsotidning och har fått uppdraget att skriva en artikel om Yoga. Det är mitt första skrivarjobb om jag räknar bort åren som centrumledare för Kupolen som även innefattade att skriva ledarsidan i Kupolen Magasinet varje månad.
Jag känner mig inspirerad, taggad och givetvis lite nervös. Men otroligt tacksam. Så tacksam. Kan inte sluta le.
Det känns som mitt skrivande bara börjat, trots en bunt undangömda manus och de dagliga blogginläggen som staplats till år. Jag upptäcker något nytt varje dag. Livet är allt bra spännande, allra helst det liv som spirar och ger sig uttryck från det inre.
Om Shanti
Yoga, ingen religion
Det är sorgligt att just troende är rädda och kanske rent av fientliga mot andras tro eller vägval i livet. Vill påpeka att jag inte syftar till krig i mellanöstern eller i världen utan jag menar den rädsla och fientlighet jag själv kan möta när någon som ser sig som troende fördömer mig, yogan, mina livsval eller ännu värre, fördömer min tro.
Mångfalden, olikheterna, åsikterna, värderingarna är ju alla olika, precis som personligheten och utseendet. Jag är troende och just därför är jag trygg i att jag är skapad precis så som jag ska vara. Precis som Du. Det finns inte en sten, en fura, en tiger, ett berg, ett moln som är fel proportionerat, allt är som det ska. Hela jorden är omslingrad med natur och djur som lever i frid över sin egen varelse. Det är bara människan som vill förändra, inte bara sig själv utan alla andra. Naturen lever i acceptens över sitt varande. Det betyder att de låter allt vara som det är skapat. En koala har helt annorlunda drift och egenskap än en orm, eller om vi jämför med en örn. Det är som det ska. Till och med människan accepterar det – dess olikheter.
För mig är tro kärlek. Kärlek till mig själv. När jag finner kärleken till min personlighet, mitt utseende och mina livsval. Finner kärleken trots det jag kallar mina skuggsidor (dåliga sidor), skavanker och dåliga omdöme då har jag kommit långt. För jag tror att just den kärleken för mig närmare in mot min kärna, mitt centrum, jag kallar det min själ. Och när jag är i kontakt med min kärna (min själ) då är jag bara kärlek. Eftersom fördömandet, förminskandet, förstorandet, tyckandet och allt annat som för åsikter med sig – hör sinnet till. Sinnet har sin urkraft ifrån rädsla. När vi fördömer oss själva eller andra. Fördömer andras person, tro eller vägval då är vi i sinnet och som jag ser det långt ifrån vår tro, vår kärna, vår själ.
Jag märker på mig själv när jag är ocentrerad. Då börjar dömandet och tyckandet om mig själv och andra tala högre. När jag är centrerad, alltså i kontakt med min själ, hjärtat, då känner jag inte ens acceptens utan då känner jag något större – jag känner kärlek till mig själv. Och när jag kommer ännu närmare kärnan så känner jag kärlek till allt i mitt liv och alla människor. Och även deras livsval.
Det är inte jag som känner den kärleken. Jag har närmat mig Gud, eller vad vi nu väljer att kalla skaparen av allt liv. Det är dennes kärlek jag känner då jag i kontakt med min själ. Och när jag är där, i djup kontakt med min själ så skrattar jag gott inom mig, för jag ser att det är ingen separation mellan mig och skaparen, så det kan omöjligtvis finnas en separation mellan dig och mig, oavsett om jag kallar mig yogi, du kristen och den andre muslim. Det finns inget som separerar oss för vi är alla ett. Det finns bara en kärna av gudomlig närvaro. Det är väl fantastiskt om vi alla tar oss dit. Jag litar på att den som skapat oss visar var och en av oss dess rätta väg till källan av kärlek – jag litar till det även när våra vägar skiljer sig åt och den vi tillber är olik den andres. Jag litar till Gud.
Det här inlägget är skrivet med energin jag känner när jag läser i tidningen att någon fördömer att skolan låter eleverna delta på Yoga. Jag har läst så många böcker och gått flertalet utbildningar, varav den längsta under 2 år för att fördjupa mig i yogan och jag vet nu med säkerhet, både genom det jag själv upplevt under de 11 åren jag utövat yoga och genom all litteratur jag läst att yogan är ingen religion. Yoga är förening av kropp och själ. Genom kroppspositioner (asanas) och andningsövningar (pranayama) så centrerar jag mig. Jag vänder min utåtriktade flackiga blick inåt mot mitt centrum. För det är där i sökandet av mitt centrum jag finner kärnan (själen) och där finner jag kärleken till mig själv. Den sanna och stora kärleken, den utan dömande och rädsla. Det vackraste vi kan ge våra barn är – kärleken till sig själva, så jag bugar i full tacksamhet och respekt för de skolor som inte bara insett det utan även väljer att Ge den närvaron till sina elever – närvaron med sig själva.
Möt världen
Att leva utan berättelse
prova någon dag
Möt världen genom tystnad
lyssna
Vad kan du höra utan ditt
gamla jag
Savita
حتضن الروح
حتضن الروح
النفس هي جسدنا الروحي و لكن من دون الجسد المادي لكانت النفس اتحدت مع القوى العلياء و مع جميع اشكال الحياة على الارض وفي السماوات. الفضل للجسد الذي بواسطته نعيش النعم و من خلال حواسنا نحصل يوميا وكل دقيقة و كل ثانية على شئ ما كي نعيشه.
حواسنا وجدت كمورد رائع لنا. الفضل لحواسنا حيث نستطيع بواسطتها التواصل و التفاعل فكريا مع الاخرين. الحواس بامكاننا ان نراها مثل محرك يدفعنا الى الامام واحيانا كثيرة ارى الحس كمثل كلب واقف ملوحا بذنبه يريد تلقف الكرة من صاحبه وراكضا بشغف لاسترجاع الكرة لصاحبه اتماما لمهمته.
المشاكل تأتي (حسب رأيي )عندما لا نقبل الروح كسائقا والنفس كمحرك يقودانا الى الامام. دع الروح هي التي تقذف الكرة والنفس بجالبها والافضل ان تجعل الروح قبطانا و مضيفا و دليلا لك في رحلة العمر لكي تكون سعيدا في حياتك.
من خلال عملي كوسيطة روحية و خبرتي في الاتصال مع العالم الاخر اصبح لدي يقين ان الروح تعيش ابدا. املي ان يكون يقيني للمساعدة والازر لكن رغم ذلك فانا مثل الاخرين غير دؤوبة في جعل النفس تقودني فالنفس مبنية و متأثرة بكثير من العوامل الحياتية و الطبيعية والارثية و التربية و خاضعة لقوانين اللعبة الاجتماعية.
النفس التي تقف عثرة في طريق الحياة. النفس التي لديها المحدودية الفكرية والخوف والقيود في مجملها تصنع الاوهام. اوهاما من ذكريات غابرة او من افلام او حكايات مكررة في المجتمعات كمثل الديب يأكلك او الشيطان يسمعك لاسكاتنا بالترهيب وهذا الشيئ يخلق الانانية في داخلنا وبالتالي عندما اسمح لللنفس ان تقودني تميل النفس الى الكبت والانزواء ولجم حب الحياة وفي النهاية اقف هناك لابسة العنان و سترة القيود والغصب.
عندما اسمح للروح بان تقود حياتي أرى نفسي واقفة في افق رحب و سماء واسعة. اقف فاتحة الذراعين و ادور و ادور في رقصة مريحة و بنشوة و في رقصة مفعمة بالسعادة و لسان حالي يقول :
أنا اثق بك، قدني حيث تشاء!
جملتي المفضلة الان
Känns magiskt och helt overkligt att se min text Själen översatt till arabiska! Tack Shino Gherzany.
Skrivprocess
Nog kryper det fram ett nytt bokmanus, det tycks jag kunna skönja. Även om processen känns lång och tvetydig ibland. Och även fast jag vet att det knappt gått någon tid alls sedan jag buntade ihop de andra manusen och skickade iväg, så kan tiden kännas lång. Jag vet att hela skrivprocessen egentligen är ett inre resa jag gör. Jag frigör mig från mina gamla präglingar och rädslor, sådant som hämmat mig i livet. Jag förstår nu att om mina böcker någonsin ska få vingar och sträcka sig ut i Sverige och kanske till och med ut i världen så måste jag vara redo att följa med. Det är jag inte ännu… men snart. Jag är fortfarande rädd. Inte för att manusen refuseras och hamnar tillbaka i byrålådan, absolut inte för det, här hemma är jag ju trygg. Jag är rädd för att de ger mig vingar. Jag är rädd för att det lämna det gamla invanda och trygga, även om det är trångt, långsamt och instängt här inne ibland så är jag livrädd för friheten att flyga över vidderna. Lägga världen under mina fötter. Jag känner mig inte redo än, känslomässigt och mentalt. Men jag tror att genom att släppa taget om texterna och nu blotta mina innersta farhågor så börjar jag förbereda mig för friheten, den utan rädsla.
Jag kan flyga, jag är inte…
Min mission
Även fast jag jobbat med marknadsföring så många år och älskar ’marketing’ så har jag inte städat upp min egen firmas marknadsplan på länge… på riktigt. Och väl var väl det. För jag är mitt varumärke och jag vill enbart förmedla det jag tror på, min egen upplevda sanning och det är först de senaste åren jag börjar få full koll på insidan. Och givetvis behöver jag se djupt inom mig för att ytan jag speglar utåt ska vara densamma. Eller i alla fall så sann som den kan bli.
Efter att jag skickat in en bunt manus till olika förlag för en tid sedan så har den nya texten jag börjat på inte fått fart. Jag känner hur den pulserar här inne men den hittar liksom inte rätt väg ut. Hittar inte sitt uttryck. Och så slog det mig som en blixt från klar himmel (drog också passande nog kortet Blixtnedslag i Osho ZenTarot) att jag har ju inget mål med mitt skrivande. Jag lullar ju runt i space (kan tyckas) och vet egentligen inte vad jag vill förmedla. Har ingen riktning. Eller målet har jag mer klart för mig men jag har ingen utstakad färdplan eller farkost dit… inget tillvägagångssätt. Jag har inte benat ut varför och vad jag ska göra, vad jag vill förmedla. Jag har ingen mission.
Och det är nu blixten kommer… direkt efter att jag sett Eckhart-klippen jag lagt ut tidigare idag så satte jag mig och mediterade en stund och då… kommer jag till insikt att min mission är att hjälpa människor finna närvaron (läs: själen) inom sig själva. Inte som medium tolka genom andra själars närvaro, no no, jag vill hjälpa Dig att finna kontakt med Din själs närvaro NU i det här livet – alltså i livet och inte sen efter döden.
Och jag vet att det är det jag redan gör även om jag inte satt någon ’rubrik’ på det så är det det allt handlar om för mig oavsett om jag bjuder in till Onenesskvällar, håller Yogaklasser, ger deeksha, skriver blogginlägg, barnböcker eller böcker, har coachingsamtal eller souldance… det är Din själs närvaro det handlar om för mig. Det är min mission att hjälpa människor finna närvaron inom sig själva. Och till och med som mamma vore det det finaste att ge till mina barn, upptäckten av ljuset inom dem själva.
Och jag vet att jag kan inte ge till Dig något jag inte har. Jag kan inte ge närvaron till mina barn om jag inte bär närvaron inom mig själv. Det är det de senaste årens (hela livets) sökande har handlat om, att inte bara upptäcka ljuset inom mig själv utan att leva i det. Leva det. Leva i närvaron av mitt högre jag, min själ. Där är jag nu. Nu känner jag mig redo att dela det än mer med andra. Min vision är att dela det med hela Sverige.
Ps inledde söndagsmorgonen med att dela missionen på min hemsida.
Bokmässan
Känslan efter att ha sparkat av sig skorna och sjunkit ner i hotellsängen efter en heldag på bokmässan!
Så himla glad över vår dag, min och Ylvas. Och till det glädjen att även få umgås en stund med min kusin Marianne (vi har inte setts på 10 år) och hennes fina dotter Elin. Träffat förlag. Sett på ”riktiga” författare. Minglat. Strosat. Vilat. Packningen blev tyngre och stegen släpande.
Dagens shoppingfynd var Louise L. Hay – Jag kan det, Cajsa Tengblad – 5 minuters paus, Magdalena Mecweld – Vila dig i form med Yinyoga och en bok om Astrid Lindgren och en om Carl Von Linne och så fem egna (läs: tomma) skrivböcker.
More stories
You can’t use up creativity.
The more you use, the more you have.
Maya Angelou
Jag gjorde det!!!!
Vilken dag, inledde jag med igår, men den rubriken borde faktiskt vara idag. Söndag 22 september ligger nu i topp på min lista över skitbra-dagar. Först kommer givetvis födelsen av mina barn och den dagen vi tog emot Izabelle och såklart bröllopsdagen men sen så tror jag nog att denna dag kan stå där som topp fem.
Jag har klättrat, kämpat, segat, flödat, gråtit, skrattat och våndats. Levt mellan hopp och förtvivlan, med ångest och glädje, år ut och år in. Och nu äntligen så kom dagen jag så många gånger trott aldrig skulle komma, dagen då jag postar mitt manus. Och till min glädje och förundran så skickar jag inte bara ett manus utan fem! Fem manus ivägskickade till olika förlag. Vilken dag!
Jag landar mjukt i famnen på mig själv, tänk att jag tog mig över den gigantiska tröskeln, den som jag fruktat så. Wiiiihooooo! Just nu känns det som det inte spelar någon roll vad som händer med texterna, jag lyckades med det som skrämde mig allra mest att paketera och skicka iväg dem till förlagen.
Jag har besegrat något stort idag, jag känner mig fri – fri att leva som jag vill leva!
Tack! Tack! Tack!
Och tusen tack vännen Malin Lidén för den passande bilden jag fick låna.
The end
