Mitt skrivande
Skrivarstuga
Jag har världens skrivarflöde, inspirationen pumpar och jag gör mitt yttersta för att fånga orden och få dem på pappret emellan allt det vardagliga i livet med tre barn (och ibland deras kompisar) i huset och sommaren utanför dörren. Både igår och idag tog jag min tillflykt till Ornässtugan när Nogge kom hem från jobbet. Det är rofyllt där vid sjön och de stora parkträden inger trygghet. Jag hann skriva ganska mycket idag innan det varma sommarregnet började ösa ner… och jag skyndade hem till Top Model 😉
Idag
… åtminstone till kvällen, skriver jag vidare på boken!
Andlig mognad
Jag känner sådan glädje i att hjälpa och inspirera andra. Jag känner att jag är en lärare, jag har en andlig mognad som jag kan dela med andra. Jag har fått insikter och en högre medvetenhet. Gör det mig mer andlig än du? Absolut inte. Andlighet är att vara dig själv och tillåta dig själv vara precis så som du är skapad. Att våga se dig själv så som du är, utan retuschering och skygglappar. Och att trots det du ser kunna acceptera dig själv. När vi accepterar och älskar oss själva är vi andliga. Då blir vi lyckliga. Då släpper oket från våra axlar, det som tyngt och skavt hela livet. Då släpper alltså förväntningen på oss själva att vi måste förändras innan vi kan bli älskade och älska oss själva.
Gud älskar oss precis som vi är. Vad annars? Gud har ju skapat oss, Gud skapar bara perfektion. Att vara andlig är att vara Du. Att vara andlig är att vara jag. Min andlig mognad handlar om att jag tillåter mig att vara jag. Med allt vad det innebär och med allt vad jag ser där inne. Sinnet bedömer, jämför, analyserar vad det ser. Det basunerar fortfarande ut om att en förändring måste ske. Medvetenheten är att jag nu också ser sinnet. Jag betraktar sinnets natur och låter det också vara som det är. Det blir älskat det med, i all sin missnöjdhet. Jag behöver inget nöjt sinnet för att njuta av livet. Varför ska jag vänta på att det blir tillfreds, för att i nästa regnskur eller försenad morgontidning tappa njutningen när jag kan njuta precis just nu oavsett om vad för verklighet jag upplever.
Ikväll skriver jag vidare på min bok… sinnet dömer mitt skrivande i vanlig ton men hjärtat säger mig att jag har något att dela med mig av. Hjärtat finner glädje i skrivandet och delandet. Jag följer hjärtat och låter sinnet fortsätta krydda min livsväg men inte styra stegen.
Love life!
Books & Dreams
Första dagen på sommarlovet dimper Books & Dreams ner i postlådan. Vilken lycka! Fast den räcker inte länge, jag lusläser den med detsamma. Inspirationen flödar och jag drömmer om ett författarliv. Inte för att jag identifierar mig som en författare, mer som en andliglärare eller budbärare. Läran om livet är det jag vill dela med andra… och lära mer för egen del. Livet är väl ett enda långt lärande. Bäst att se till att njuta av det. Fånga glädjen i livsläxorna.
Har skrivit mer på min egen bok idag, det flödar alltid lätt och ansträningslöst när jag väl tar mig den långa vägen från cyperspace och in i dokumentet. Det sitter inte fast, orden strömmar.
Har som mål att skicka in manus snart. Mycket snart.
Kreativiteten
Läser en av mina egna texter, det handlar om kreativitet. Jag stänger ner nätet och öppnar dokumentet med den pågående boken och skriver vidare…
Du längtar efter kreativitet. Du sitter och väntar på att den skall infinna sig. För varje stund du väntar går du miste om livet. Livet är här precis just nu. Och precis just nu i stunden finner du kreativiteten. Den går hand i hand med livet och livsglädjen.
Börja gå och du skall upptäcka den i hela ditt väsen. Med andra ord, låt kreativiteten komma till uttryck vare sig du känner dig kreativ eller inte, ha tillit till att den plötsligt bara är där – när du är ett med stunden.
Ångestbegär
Hemma igen efter en helg i storstan. Åh vad helgen gick fort, jag skulle velat stanna längre, sa Maya. Själv älskar jag att vara borta och älskar att vara hemma i vardagen och mina rutiner, är alltså en tråkig rutinmänniska med några ådror av äventyr, men inte så många.
För övrigt så värker det inom mig, orden vill ut. Jag krampar nästan av skrivarkreativitet, den sitter i huvudet (och alltså inte tillrätta i worddokumenten…. än) men under kvällen och morgonens förmiddag är planen att det ska få flöda ut ord i alla fall. Jag längtar. Det är som ett ångestbegär, smärtsam njutning. Undrar om det är fler kreatörer som känner så? Jag tror det.
In the depth of my soul, there is a wordless song.
Kahlil Gibran
Skapande
Det andra chakrat, Svadisthana, med färgen orange fick vår extra uppmärksamhet under kvällens yogapass. Svadisthana betyder den egna boningen och dess energi handlar om rörelse, förändring, kreativitet, passion och lust bl a.
I boken (Leva med mål och mening, Rick Warren) som jag nu plöjer igenom så är inledningen ’Det handlar inte om dig’. Och det är där jag oftast hamnar när jag följer min lust och passion, den väcks i givandet. Det givande som inget hellre vill än att flöda ur mig. Det jag vill säga är att när jag fokuserar på vad jag vill få ut av det, så hämmas energin eller så stoppas den helt. Men när jag istället har fokus på vad jag vill ge och dela med mig av, vad inom mig som vill ut, ut till varje pris, då börjar det flöda och spira. Då väcks min kreativitet.
Och vips så kanske sinnet tränger sig på och ställer frågor som; Vem i all sin dar vill läsa dina texter/böcker? Hur ska du försörja dig? Tror du verkligen på det här? Eller ställer charmerande frågor som: var? när? hur? till vem? varför? Och låtsas vara med på tåget lite grann.
Det är som självmord på kreativiteten, glöden släcks av sinnets kritiska röst.
Det jag hela tiden kommer fram till är att sinnet är en upprepande, tjatig och väldigt pessimistisk trots att det hävdar om sig själv att vara reeeeealist. Jag låter det vara som det är, jag har ingen lust att ägna vare sig tid eller energi åt att ge mig i kast att förändra något som upptagit större delen av mitt liv, sinnet får vara som det är. Det håller sig fullt sysselsatt. Under tiden återvänder jag till frågorna: Vad vill jag ge? Vad vill komma ut? Vem blir jag av att göra det? Jag litar till energin som väcks snarare än tankarna som mal. Jag litar till livsglädjen jag känner, den vill jag känna mer av. Den håller mig vid liv på riktigt. Den gör mig fri. Fri och glad.
Skänker mening
Är så glad när jag får till skrivandet. Och idag har jag skrivit. Det är väl inte så att jag aldrig ges möjligheten men jag upptäcker att jag ofta hamnar med annat framför näsan. Bloggen, facebook, OM-meditationer och massa fördjupande youtube-klipp hör till mina flyktvägar när jag har en stund för mig själv. Inte för att stunderna är vare sig många eller långa med tre barn varav Izabelle och jag är tillsammans för det mesta. Men idag har jag skrivit. Jag skrev häromdagen också. Det går lätt och det känns rätt. Jag upptäckte min röda tråd där på gräsmattan utanför campuset på Oneness University i slutet av februari och efter det har jag ingen tvekan nå längre. Jag vet att den kommer bli klar och jag ser att jag har kommit långt. Jag tror på den (läs; mig), jag tror på att jag kommer få ihop en bok till slut. Den kommer också att bli illustrerad i bilder och idag var jag och träffade fotografen. Det känns spännande. Det drar ihop sig törs jag sticka ut hakan och skriva.
Det är bland det roligaste jag vet att skriva. Inte så att jag sitter och skrattar hejdlöst utan mer så att det ger en inre frid, det skänker mening. Orden som strömmar ur skänker mening till mig eftersom jag skriver dem i andemeningen att de ska skänka hopp, inspiration eller komma till nytta för någon annan. Och jag behöver inte ens veta om de verkligen gör det, bara av att det är min intention när jag skriver så skänker det mening och glädje till mig. Så nog är det terapeutiskt att skriva. Jag skriver i hopp om att bringa ljus och hopp till någon annan och för varje ord som slinker fram så ger det klarhet och ljus till mig själv – jag läker i alla fall och vad mer kan vi alla göra än ett börja med oss själva.
Jag kan inte ge något till någon annan som jag inte har.
Jag tror på att dela med varandra. När vi delar så möts vi och när vi möts så inser vi att vi är lika, vi är liksom samesame, vi är ett – Oneness ♥
Inget nystan
När Izabelle sov under förmiddagen så satte jag mig för att meditera. Meditationerna är oerhört starka sedan jag började med deeksha och OM (Oneness Meditationer) i somras. Jag finner tillståndet av själslig närvaro så gott som omgående när jag sätter mig, den närvaron där det är tyst, stilla och vilsamt.
Jag hann knappt sätta mig tillrätta och sluta ögonen så började det komma ord och meningar till mig, ord till min bok. Mitt sinne hann tänka; men ahhhhh inte nu, jag ska ju meditera! Innan jag förstod att det var just eftersom jag mediterade orden började flöda. Det var ju givetvis inget problem, det var själsligt väglett, det var en gåva. Och jag skyndade mig på med datorn och texten i boken bara flödade fram. Så tacksam!
Det är det här som händer när vi går bortom vårt begränsade tillstånd, det som sinnet matar oss med och som vi så villigt stoppar i oss och istället ägnar vår uppmärksamhet, energi och närvaro till att möta det högre medvetandet, själen. Och det är hur enkelt som helst (faktiskt), det är egentligen det naturligaste sättet för oss att leva i samklang med själen. Men vi är många som trasslat in oss i tankarnas och sinnets sfär och knutit fast oss själva där.
Oneness har hjälpt mig att lösa upp knutarna och öppna mig för flödet igen, det vill säga närvaron med själen. Inom är allt ändrat, det tilltrasslade-tanke-konflikt-livrädda-nystanet är borta, det är vårstädat och vädrat, det är fridfullt och rent, dörren är öppen och själen har klivit in…
Tomma blad…
Vad bubblar inte upp till ytan om inte än mer skrivarlust. Jag skyndar mig att göra iordning två tomma anteckningsböcker som får följa med till Indien, helt säker på att det kommer gå åt fler. Jag får köpa mig någon till på Arlanda.
Största delen av Deepeningkursen är i mauna (tystnad) och om jag känner mig själv rätt (vilket jag inte alls är säker på att jag gör egentligen, upptäcker nått nytt i djupet av mitt inre varje dag) så kommer kreativiteten flöda.
Den har liksom flödat förut, här är bara några av de välfyllda böckerna och så ligger det ungefär 50 dokument i datorn. Skriva det kan jag, det älskar jag, nu ber jag om modet att slutföra projekten också… eller så börjar jag väl på nått nytt, haha! Nåväl, allt är som det ska. Jag mår väldigt bra av att skriva, om så bara för dammråttorna.
Skatan förgyller den ena, en teckning från Maya. Och på den andra vecklar en Silvertärna ut vingarna i himlen.
Silvertärna
Du kan uppnå det resultat du önskar.
Din gåva är att vara målmedveten.
Djurens Språk
Solöga
Fast i mina drömmar blir jag kontaktad av ett förlag som säger; vi har förstått att du har så många böcker liggandes och vi älskar din personlighet och det du förmedlar, kan vi få publicera dina böcker, de du har och de kommande. Vi tror på Dig!