Ord på vägen
Lack of …
Words from God
What do you want me to share?
What do you want me to work with?
I want you to share your truest self. Be yourself and let your natural gifts that comes from being you – flow out to the world. All I ever wanted from you – you already are.
Words from God
Dear God
I love to write. I actually do. Most of all I love to write and communicate with you.
Please let me know the meaning of my life. What do you want from me?
I want you to relax. Feel your breathe. Feel your aliveness. Know that life is my gift to you. Embrace it. Enjoy it. Be in love with it – your life.
Förmåga att njuta
Jag vill skriva om vikten av att njuta av livet. Jag tror inte livet ska vara en kamp. Jag tror livet är gott. Och den dagen när mitt liv är till ända så hoppas jag se tillbaka på det med glädje. Inte bara för allt gott det givit mig utan framför allt till min förmåga att ta till vara på det, njuta av tiden som mamma, njuta i min kropp, njuta av min partner, njuta av maten på tallriken och fåglarna som sjunger i träden. Njuta av livet här och nu.
Ibland fastnar jag i att livets mening måste vara nått stort, något Moder Teresa-stort. Att vi borde efterlämna något arv efter oss. Och att ju större ju bättre liksom.
Men så tänker jag tillbaka på mina förfäder. De har levt ett vanligt liv, som majoriteten av oss alla. Men de har efterlämnat sig livet, till oss andra. Livet som jag nu får leva. Och det bästa sättet att hedra dem, tacka dem, är att njuta av gåvan jag fått.
Nu har jag också blivit välsignad med att få ge liv till mina barn. Och kan jag sen lära dem att njuta av det istället för att lida sig igenom det så är jag mer än nöjd … den dagen jag ser tillbaka.
Livets mening
Jag vet att många inom new age-röreslen säger att vi här är på jorden för att växa och lära, att målet är att bli ett med det gudomliga. Att en dag återförenas med den källa vi härstammar ifrån.
Jag tror också att det är dit vi återvänder en dag, till vår källa av enhet och kärlek. Och ja, jag känner att livet prövar mig gång om annan och ja, jag känner att jag då växer efter varje livskris.
Men jag fick en uppenbarelse (eller insikt) en dag där på gräsmatten i Indien – att vi är här för att njuta. Vi behöver inte vara här för växandet och lidandets skull, även om det är en del av att vara människa. Vi har valt att vara här för att uppleva hur det är att vara människa (till skillnad från ande/själ) i en kropp, en kropp utvecklad med sinnen som förstärker upplevelsen av livet. Förstärker upplevelsen till gudomlighet.
För nog är det gudomligt att snusa på en bebis, gå barfota på en varm sandstrand, hålla en åldrad hand, äta choklad och faktiskt vissa gånger dricka en kall öl.
Livet må handla om växt och lärande, men det största lärandet för mig just nu är att vara tillräckligt närvarande för att uppleva dessa stunder. Jag finner enhet med mig, livet och Gud när jag njuter av där jag är och den jag är.
Vi behöver inte ta oss någonstans, varken till kloster eller till nirvana för att vara gudomliga. Gudomliga väsen är vi redan, det kan ingen ta ifrån oss. Vi kan njuta redan nu av att både vara gudomliga och mänskliga, det bästa av två världar om du frågar mig. Och om jag är munk eller busschaufför gör ingen skillnad, eftersom vi är alla besjälade med samma ljus.
Var den du är. Eller var den du vill vara. Gör vad du vill med det här livet. Följ din passion. Du är här för att leva, precis så som du vill leva. Lär dig bara förmågan att njuta av dig själv och livet, för jag tror det är därför du är här.
Livsvisdom
Har du en bil, så kör den. Har du pengar, spendera dem. Har du personer att älska, älska dem.
Greta 70 år
Njuta
Jag är egentligen inte rädd för att dö, jag är rädd för att inte haft förmågan att leva medans livet begav sig.
Minns terapeutens ord ”Du ska leva Savita!” Något han upprepade ofta till mig, när vi sågs i stödgruppen för medberoende. Jag släppte taget om gruppen, eller snarare blev vi ”gamlingar i gemet” utslängda efter en tid, då det var dags att stå på egna ben. Stödgrupper, terapi, 12-stegsprogram är ju ändå bara verktyg till det riktiga livet. Det vi kanske inte har förmåga eller mod till att leva.
Leva är som med kärlek, det blir för flummiga (eller stora) ord för mig. Jag får liksom inte grepp om dem, jag förstår dem inte. Kärlek har jag skrivit om förut. Men orden från terapeuten har följt mig, hur fasen lär jag mig att leva?
Jag har tänkt mindfulness, Carpe Diem, bara för i dag … men ändå inte hamnat helt rätt. Så började jag tänka på njutning. När jag njuter så upplever jag livet. När jag njuter så är jag mindful, jag är där liksom. När jag njuter slappnar jag av och släpper in kärleken (= friden) i mitt liv.
Min intention med livet är numer, att njuta av det. När jag en vacker dag färdas till andra sidan vill jag se tillbaka på mitt liv och känna: Wow, vad jag njutit och uppskattat det!
Lycklig
Jag delar Guds vilja att jag ska vara lycklig.
Jag delar Guds vilja att jag ska vara lycklig, och jag accepterar det som min funktion nu.
Lektion 102
En kurs i mirakler
Rise and shine
Gå ur rädslan
Rädslan… okey, känn den och följ den i din tanke. Låt sinnet måla upp det värsta scenariot. Det värsta scenariot!!! Känn vad den bilden som sinnet målat upp gör med din kropp, dina känslor och dina handlingar. Känner du dig fastfrusen, paralyserad, isolerad? Vad händer med andningen?
Upplev vad rädslan gör med dig och ditt mående. Gagnar den dig? Gagnar den dem du har i din närhet? Kommer du till din fulla rätt när du är fullproppad med rädsla?
Så, scenariot du just nu målat upp – släpp det. Blunda och tag några långa andetag och återgå till verkligheten. Öppna dina ögon, se dig omkring. Se gärna ut genom fönstret om du är inne. Se på naturen och djuren, fåglar, katt, hund, flugor, fjärilar, rådjur… är rädslan där i natur och djur? Eller är det så att rädslan bara lever i människan sinne.
Det är klart det finns verkliga stunder då vi behöver rädslan, då den hjälper oss. Men när sinnet om och om igen målar upp skräckscenarion av att ”vargen kommer” så tillför den oss inget gott.
Jag tror att vi mår som bäst när vi återtar förmågan att vara mer som naturen och djuren. Naturen för ingen kamp mot livet, djuren räds inte morgondagen, både natur och djur lever i tillit och i stunden. Alltså lever i tillit till det som är.
När jag som människa är i rädsla mår jag inte bra och jag gör inte gott. Jag kan tillföra mitt eget liv och er andra mycket mer värde, värme och kärlek när jag går ur rädslan och in ett högre tillstånd av medvetenhet. Och det är inte svårt, det handlar om mitt val av inställning.
A miracle
is a shift in perception from fear to love.
A course in miracles