Ord på vägen
Åka med
Vem är jag att veta vad som är bäst för mig. Vem är jag att styra och upprättahålla livets flöde. Jag kanske tror i mitt högmod att jag klarar av det, att jag är härskaren över livet, inte bara mitt utan gärna andras med. Men sanningen är den att livet härskar över mig. Livet har bjudit in mig att leva just det här livet, i just den här kroppen. Livet är pulsen som leder både mig och allt annat. Livet är den som bjudit upp till dans och den som nu för mig i dansen. Människan spår men Gud rår. Gud är detsamma som livet för mig, själva livsenergin. Varandet. Nuet. Alltet. Jag har faktiskt ett val, jag kan sitta på passagerarsätet och fylla mina dagar med rodda karta, kompass, hålltider, stationer, turistguide… ja allt som hör researrangören till. Eller så kan jag välja att resa första klass, som den inbjudne resenären som jag är och låta livet självt (Gud) rå om hela resan. Jag är med. Men jag styr inte. Jag är inte upptagen med något annat än att ta emot livet (resan) så som det ges mig. Vissa stationer på resan stannar vi länge på, andra lite flyktigt. Många gånger behöver jag jobba, med det som ligger framför fötterna just nu och det jag har i händerna. Vissa gånger erbjuds jag vila, att bara slappna av. På några hållplatser i livets väg möter jag fantastiska människor, bara för ett ögonblick eller som slår följe en tid. Vissa stunder reser jag ensam. Ibland är det tystnaden som jag får uppleva, andra gånger liv och rörelse. Vad som än är, så följer jag med ansträningslöst och låter resan, stoppen, människorna, omständigheterna visa mig vad att uppleva – för stunden.
Jag har ingen agenda, ingen plan mer än att ge mig hän, fullt ut, och åka med. Jag är här för själva resan, inte för slutstationen. Jag har ingen aning om den här resan någonsin tar slut eller när. Jag har en enda inbjudan i min hand – att åka med.
Praying
I know that when I pray something wonderful happens,
not only for the person that I am praying for, but also for me.
I am being heard.
Maya Angelou
Accept yourself
People completely forget that you need to live.
Who has time for this?
Each teaches someone else, what that should be, and no one ever seems to be satisfied.
If a person wants to live, he must learn to take things one:
what they are, and accept yourself as you are.
Osho
Yogalove
Äntligen börjar höstens yoga ♡ ♡ ♡
The Call
There is nowhere to go.
What you are looking for is right here.
Oriah Mountain Dreamer
Mycket att Ge
Vem är jag
Precis som alla andra livsformer i universum är vi manifestationer av Livet självt som förökar sig och ständigt skapar nya former. Så nästa gång tanken: ”Vem är jag som tror att jag ska skriva eller komponera eller dansa?” hindrar dig från att komma i gång kan du pröva att kontra med: ”Vem är jag som tror att jag skulle kunna avstå från att skapa? Skulle jag undertrycka livets kreativa impuls så som den kommer till uttryck just i min mänskliga form?”
Oriah Mountain Dreamer
Längtans vingar
Ödla
Vår gammelkatt Morris, han som är så gammal att vi tappat räkningen kom invaggandes lite trött och nonchalant i köket idag och jag stelnade till direkt, kände ingen hans speciella fångststil och såg att det vickade en svans i mungipan på honom – Huuuuu!!!
Rusade ut på framsidan, greppade mina träskor (kändes bra som skydd) och gick runt huset och upp på altanen för att kika in i köket. Där ligger kattskrä… slött medans en ödla försöker smita undan. Morris gjorde sig inget besvär mer, så jag fick stappla in och vispa ut ödlan med hjälp av ett kuvert.
Jisses, vad rädd jag varit för de mesta djur och insekter förut, när jag var yngre och mer i sinnet. Nu hajjade jag till, så pass att jag sprang runt. Men jag gick ändå tillbaka in och hjälpte ödlan ut. Det skulle varit helt omöjligt för några år sedan. Och härom dagen så bar jag ut en spindel i handen. Det är magi. Jag är så tacksam, det ger mig sådan frihet att frigöras från rädslorna.
Och nog hade ödlan ett fint budskap med sig, med budbäraren Morris.
Planera, ta tid på Dig.
Känn efter vad du vill, därefter kan du handla.
Din gåva är att göra saker med lätthet.
Ödlan anstränger sig inte i onödan, den agerar endast när den behöver agera.
Genom att spara på sin energi och agera endast när den är helt i balans,
så uträttar den allt den behöver med ett minimum av energi.
Djurens språk – Solöga
Nåd
Förändring är möjligt, men inte av dig.
Nåden måste förändra det.
Sri AmmaBhagavan
Stilla tid
Upptäckte i spegeln att håret äntligen börjar bli långt. Det har tagit sin tid med målmedvetenhet och fullständig tillit och evigt tååååålamod att få håret friskt efter mina missödes blekningar/slingor/färgningar 2010. Då med löftet till mig själv att Go naturell, välja ekologiskt och snälla produkter till håret. Det funkar, men det är inte gjort i en handvändning. Det mesta jag vill åtstadkomma i livet verkar ge mig prövning i tålamod. Det måste vara en av mina stora livsläxor, snabb och kvick som jag är så är det bra segt ibland att stanna upp, invänta och bara vara i varandet. Booooring, skulle jag tyckt förr men ganska förnöjsamt skulle jag säga nu. Nu kan jag (oftast) vila i det. Känslan av att det händer ingenting. Det är stopp i flödet känslan, bring me some action, knäpp knäpp med fingrarna. Nu vågar jag stanna där och oftast upptäcker att det visst är action här, det finns ett livsflöde som bär allting och stannar jag tillräckligt stilla kanske jag till och med kan känna jorden rotera runt sin axel – vem vet.
Under Vedic Art kursen i helgen så hade Renée Brieg (läraren) med sig lite böcker att kika och läsa i, de låg tillhands under frukosten och hämtaandanpauser och så, jag hittade en bok som jag skrev av titeln på – Inbjudan till ett möte, men av en händelse så fann jag istället boken (av samma författare) Längtans Vingar av Oriah Mountain Dreamer (så vackert namn) när jag skulle beställa den på nätet. Och som alltid när jag känner mig guidad eller dragen till nått så funderar jag inte, utan jag litar på livsenergin och följer den – så jag beställde alltså boken Längtans Vingar istället för Inbjudan till ett möte, utan att ha en aning om vad den handlade om.
Guess what! Den handlar om skrivprocessen och kreativitet!
Jag är helt förälskad i boken, så där kär att jag inte ens har överstrykningspennan aktiv, jag är så begeistrad i boken att jag håller den helig. Jag känner att just den här boken, hennes sätt att berätta och dela med sig är som gjord för mig. Det verkar som ”någon” scannat av mina brister och gjort en facitmall. Någon har gått före och jag får ta rygg. Inte bara får ta rygg, jag har funnit någon som jag vill ta rygg på. Hennes skrivprocess är andlig, den är nära, den är innerlig och den är i kontakt med Gud (den gudomliga själen inom oss), den är underbar. Den känns rätt. Den känns lätt.
Och hon skriver om att stanna, stilla sig, avsätta helig tid (helger, helg-dagar = heliga dagar) till att just inte göra någonting. Bara vara i tomrummet, ge sig tomtid, tomma dagar för att det är just i den stunden av ingenting som kreativiteten flödar.
Och det har alltid varit en stor rädsla för mig, det där tomrummet av ingenting. Det är ju det jag sprungit ifrån hela livet och som jag nu på senare år börjat uppskatta och faktiskt njuta av. Och tänk att det är där i det tomrummet jag finner skrivandet (kreativiteten). Jag vet att det är så, för när jag mediterar och promenerar, slår av på takten och går inåt, det är då jag vill skynda mig hem att skriva, det är då orden börjar flöda…