HOME / BLOG / Övrigt

Övrigt

Text från Martina

2009-11-17 | Kommentarer (1)

Fick ett vackert mail med bifogad text häromdagen ifrån Martina som varit på min föreläsning ”Stärk ditt barns självkänlsa”. Jag tycker så mycket om hennes tankar och mod till förändring och tror den kommer inspirera…

/Tack Martina

Om att möta sina rädslor och leva sina drömmar

Jag har en dröm. Eller rättare sagt så har jag flera drömmar. Naturligtvis. Det har väl du också? Problemet med drömmar är att dom är just drömmar likväl som det är hela poängen med drömmen att vi kan fly verkligheten för en stund.

Arbetet med att förvandla en dröm till verklighet känns ibland helt omöjligt. Men ibland måste man helt enkelt bara försöka. Den specifika drömmen som jag vill dela med mig av till Er här är en sådan. Därför har jag nu satt mig ned vid köksbordet med datorn framför mig och skriver dessa ord. Ord som bildar meningar, stycken och slutligen ett dokument i form utav en krönika. Jag vill nämligen bli krönikör. Låter kanske pretentiöst av en väldigt vanlig 41-årig arbetslös gift 2 barns mor utan någon som helst skrivutbildning i ryggen? Men man lär väl ändå få försöka?

Självkänsla är en annan utav mina drömmar. Att få vara stolt ägarinna till en god självkänsla. Besökte i veckan en föreläsning som behandlade ämnet ”Stärk ditt barns självkänsla”. Som ett slag i magen kom första insikten; utan egen självkänsla kan man inte ge en god självkänsla till sitt barn. HJÄLP! Hur skall det gå för mina barn?

Så jag har nu bestämt mig för att börja älska mig själv. Kanske kan jag inte till fullo älska hela mig själv men jag kan väl ha överseende med och acceptera de där sidorna hos mig själv som jag inte riktigt gillar. För det är väl så det är; att vi älskar andra människor p g a en massa bra egenskaper de har men vi älskar dem också trots ett antal mindre bra egenskaper. Och dem förlåter vi ju. Det är det som är kärlek. Varför skall det då vara så svårt att förlåta oss själva?

Självkänslodrömmen blir nog mycket svår att förverkliga men här finns inga alternativ – det måste bara gå – för mig själv och mina barn.

Att förverkliga sina drömmar kräver också sitt mått av mod. Mod att tro att det verkligen går. Kanske mot alla odds. Troligtvis mot alla odds då vi annars redan skulle ha levt vår dröm.

Jag har som ett led i min väg mot självkänsla och ett aktivt skrivande börjat med affirmationer. Jag bombarderar mig själv med ledord laddade med positiv energi. Kanske verkar det fånigt men 41 års negativa tankar om en själv och ens förmågor kräver en rejäl omprogrammering av ens tankar men också handlingar. Det är därför jag sitter här och skriver nu. Jag vet ju att jag kan. Och jag gör.

De hinder vi möter på vägen då vi vill förverkliga våra drömmar finns både runt omkring oss och inom oss. Lyckost (!) dem som fick med sig en god självkänsla från sin barndom för dem är de yttre hindren de största medan vi, dom andra, sätter upp de största hindren för oss själva. De flesta hindren är dessutom fastrostade och sitter som berget sedan barnsben trots att de bara är byggda av känslor.

Hur river man då dessa hinder? Jo, dessvärre är det bara att öppna ögonen, ta en titt på sig själv, mötas, acceptera, förlåta och slutligen älska. Och vi måste göra det själva. Lätt som en plätt!

Yeah … in my dreams!

Falun i november 2009

Martina…som anmält sig till en skrivarkurs och ber om vägledning och beskydd alla dagar.

Barnets självkänsla

2009-11-10 | Kommentarer (0)

Imorgon har jag föreläsning som heter Stärk ditt barns självkänsla. Jag anser mig absolut inte vara en expert i området, brottas själv med en mors dåliga samvete varje dag. Däremot kommer jag ärligt ge min syn på vad självkänsla är och framförallt hur jag tror att vi kan stärka den. Jag har själv god självkänsla. Min vardag är precis som många andras föräldrar, en utmaning att ge barnet tillräckligt med kärlek och närvaro, och samtidigt våga sätta gränser.

Min ambition är att hjälpa mina barn att känna kärlek till sig själva, tro på sig själva och sina drömmar. Acceptera sina känslor. Vara tillåtande och ödmjuka mot sig själva.

Och var tror jag mig finna nyckel till allt detta?

Jo, inom mig själv. Genom att jag jobbar med mig själv och min utveckling som person och som mamma. Att jag hela tiden strävar efter att vara en kärleksfull medmänniska mot mig själv, min familj och alla jag möter.