Personligt
Kontakt med själen
När jag blundar så försvinner begränsningarna av både kropp och rum. Jag känner att ’jag’ borta och allt annat med för den delen, vi blir en enda transparent energiform som omsluter (absorberar) allt. Det närmaste jag kan beskriva det är som syret. Så är min upplevelse allt mer när jag blundar och tonar in på själens energi.
Jag minns så väl stunder av detta då jag var liten, jag har haft dessa upplevelser förut. Jag tror inte det är ett dugg unikt, jag tror egentligen att det är det enklaste vi kan göra, eller snarare vara i – varandet. Det krävs mycket mer ansträngning att öppna ögonen och identifiera sig med ’sig själv’ igen och börja skapa berättelser på berättelser. Tänk att hela dagarna hålla på att bedöma allt som sker, jämföra, sortera in, bearbeta, planera, strukturera… bahaaaaa vad drygt!!!
Det är sinnet som identifierar sig. Det är dess levebröd. Ingen identifikation ingen överlevnad. Thats it!
När sinnet ’dör’ så vaknar vi upp till själen. Själen är evig. Den är kärlek. Den är här nu. Vi finner den så nära att den alltid finns där så fort vi släpper taget om det andra, det sinnet matar oss med.
Visst kan det låta skrämmande att ta kål på sinnet, men sanningen är den att sinnets skapelse bara är en illusion. Man kan börja med att genomskåda bilden sinnet matar oss med. Se hur allt förändras, situationer, känslor, tankar, personligheter (mamman, dottern, kollegan, vännen) och fråga sig vad som består. Fråga sig vem som iakttar allt detta. Det sanna, det eviga, det levande är själen. Vi mår som allra bäst när vi är i kontakt med själen. Det är inte meningen att den bara ska få träda in i vårt liv vid sista andetaget med förhoppningen att föra oss vidare. Meningen är att leva i innerlig och nära kontakt med själen varje dag, varje andetag. Leva så nära att du upptäcker att det är du. Allt annat är en illusion.
När jag blundar är jag där, då vet jag. Ibland när jag tittar glömmer jag bort det. Jag blundar allt oftare och ställer mig frågan; Who am I?
OM
Jag har lovat mig själv en uppskärpning av mina ljuvliga morgonpromenader. Jag älskar dem och de fyller mig med så mycket mening, det är som att ’walk and talk with God’. Jag är så mycket mer insiktsfull och lugn när jag återvänder hem. Den här veckan har jag börjat med dem igen, mer regelbundet alltså, typ var dag.
Oscar och en kompis pratade magrutor (fast Oscar har en bräda redan), och har nu börjat göra sit ups och armhävningar varje morgon och kväll. Jag och Maya tänkte hänga på… iaf ett tag 😉
Och så har jag återvänt till dagliga OM (Oneness Meditations). Det är så himla enkelt, ta en glutt på dagsschemat (tack till hemsidan Ett med livet som tillhanda håller en svensk version) och se vilken OM som passar. Länka in vid den speciella tidpunkten och bara ta emot energin (deekshan). Voila! Och har jag en stund över (läs: jag kan vara i fred lite längre) så sätter jag mig alltid en stund efteråt och mediterar för mig själv. Idag gjorde jag så och schopp schopp så hade jag massa skrivarflöde i huvuvet, meningarna bara strömmade till och jag fick snabbt som attan öppna dokumentet till boken och bara låta det strömma in, falla på plats… ansträningslöst ♥
Sommarlandet
Måste säga att jag är toppennöjd med den här sommaren. Jag tycker vädret har bjudit på många solskensdagar och vattentemperaturen är ju inte heller fy skam… även om jag huttrade länge efter doppet i Siljan idag. Siljan är magiskt iskall. Älskar den sjön!
Nu pustar jag i kvällsvärmen, till och med kaffet smakar för varmt, puh! Det har varit en lång, intensiv och glad dag på sommarland. Imorgon lär solen fortsätta stråla på oss…
Inget att justera
Kommer hem till Solduva igen, Poinerna har vissnat i vasen och lika vackra är de för det. Det mesta är vackert, troligtvis allt, beror liksom på vad för synsätt man har inom sig. Hur du ser på livet är en direkt reflektion av hur mycket du tycker om dig själv, skrev Sanna Anandala på Facebook igår, så sant så sant.
Förut tänkte jag att bara jag justerar, blir av med, snyggar till, städar opp… så ska jag börja tycka om mig själv. När jag är 175 cm lång, har stl 0, böljande år, älskvärd personlighet, bländade leende och ett evigt tålamod med allt och alla – då kommer inte bara ni utan även jag se det vackra i mig.
Jisses, vilken inre konflikt! Jag antar att jag inte är ensam om att ”bara” och ”när” och ”sen” ska jag leva och älska…
Så tacksam för att jag insett oförmågan att ändra på mig själv, att livet inte handlar om att justera och rätta till utan om att acceptera det som jag har blivit given. Acceptera och älska mig själv, precis som jag är och även det som jag förut inte ville kännas vid eller se.
Jag tackar för gåvan att varje dag upptäcka mer inom mig att omfamna, det vidgar min famn och mitt perspektiv över livet.
Tack Tack Tack
Känner mig fri
Det har hänt så mycket med mig sedan första resan till Oneness University i Indien i okt/nov (2012). Jag minns mitt forna jag, det är inte mycket av det som är kvar nu. Jag är givetvis densamma men förr var jag klädd i så många rädslor, präglingar och ’issues’. De dunstar liksom av och jag märker det inte förrens jag utsätts för något som jag vet förr skulle fått dem att dra igång för fullt och nu bara kan iaktta att det inte händer något. Rädslorna får liksom inte grepp mer än som någon flyktig tanke som tycks fara förbi på avstånd. Präglingarna kan jag visst märka av, känna och uppleva men helt utan lidande. Jag lider inte nå mer. Det finns ingen smärta där, bara prägling. Det kanske inte är så vackert att beskåda alla gånger, det som tycks dra igång i det inre men faktum är att när det inte finns någon (där inne) som bedömer mig som bra eller dålig (god eller ond) så blir allt bara upplevelser som passerar förbi. Inget hålls kvar och det som verkar stanna till får stanna och vara tills det släpper taget av sig självt och ger sig av. Jag behöver inte lägga mig i vad som försiggår nå längre, jag kan betrakta och iaktta utan att behöva kontrollera, försvara, fly, bekämpa – jag har upptäckt någon sorts förmåga av att låta det vara och det är så oerhört trivsamt och energisparande. Det är frihet.
Friheten ligger just i vetskapen att jag inte kan förändra ett endaste dugg. Jag har ingen som helst kontroll över mig själv, dig, livet och hur det formas och det är just det som är självaste friheten. Friheten ger mig full rättighet att ”bara” leva, ta emot det som vill ges till mig, det som händer inom mig och bara uppleva det. I nästa sekund ändras det och något nytt träder in. Och förmåga att vara närvarande just i stunden, att verkligen leva, den förmågan väcks naturligt och automatiskt när jag släpper taget om allt jag tidigare hållit fast mig i, kontroll, struktur, löften, minnen dvs rädslor.
Jag behöver egentligen inte påminna mig om att leva. Jag kan endast påminna mig om att släppa taget och ta emot det som det är – oavsett om vad det är och hur det ges till mig. Jag kapitulerar inför livet självt (källan, Gud, Universum), och med detsamma är jag fri.
Vid kyrkan
Här skulle jag vilja jobba om jag vore präst, tänker jag. Izabelle och jag har tassat ut på promenad så att de andra kan sova vidare, vi strosar längs Strömsholmskanal och Kolbäcksån (som tycks flyta samman?!) och går in i Västanfors Kyrka. Det är fridfullt och stilla såklart, vad annars i en kyrka och klockan sju på morgonen.
Vi sitter stilla, ber, tänder ljus. Det är så fint. När vi ska gå knäpper jag händerna och säger Amen, Izabelle knäpper också sina händer och säger: Hej åååå.
Keep your purpose
Release and get yourself free, I know I will!!!
Stay in place
En natt, blev två, blir tre…
Vädret strålar, barnen glada, lugnet lagt, husvagnen stilla.
I have prayed
Prayer can change anything and everything.
Sri Amma Bhagavan
Campingliv
Med en hel del tissel och tassel lyckades vi och vännerna överraska Nogge med en campingweekend tillsammans på Eskils Camping i Fagersta. Soft häng, djupa samtal, skratt, bad och massa åk och vurpor vid Cablepark, beachvolley och minigolf… ja, allt vad nu hör campinglivet till har vi roat oss med. Solen har strålat emot oss såsom fullmånen. Det kunde inte blivit bättre.
Jag mår så himla gott i hjärtat ღ
Livet är underbart och att dela det med så här många fina vänner gör mig så tacksam.
Tack Tack Tack!
