Personligt
Trollarudden
Efter att ha fejjat både huset, bilarna och husvagnen så köpte vi med oss ett gäng pizzor, bjöd med mina föräldrar och drog till Trollarudden för fiske och familjemys. Efter en småstressig (åtminstone svettig) dag så infann sig lugnet direkt när vi klev ur bilen. Tänk vad naturen påverkar oss gott. Själaro.
Vände hemåt för att se Oz the great and powerful, såg iaf halva filmen innan vi alla började slumra in. Nu är barnen nattade och jag ska packa det sista, imorgon ska jag ta med familjen på hemlig resa.
Ps Fiskelyckan uteblev men vi fick stor blåbärsfångst istället. Alla glada!
Working process
Vedic Art
Äntligen ska det bli av, jag har anmält mig till Renée Brieg´s kurs i Vedic Art, en långweekend i augusti med själslig målning, vegetarisk mat och yoga har jag att se framemot. Lycka! Drömmen att måla har jag burit med mig många år, den som väntar på nått gott…
Jag förstår att tiden är inne nu, att möta målandet via Vedic Art är att möta det inre. Och den här sommaren känns verkligen som min – mitt inres. Innan sommaren kom fanns tankar om yogapass, Onenesskvällar och annat jobb men för var dag som går så inser jag att det mest troligt får vänta till hösten. Sommaren bjuder till annat. Och när jag stannar, lyssnar inåt så känner jag att jag inte vill arrangera nått just nu. Jag känner mig trött. Jag vill ha tid till mig och min familj. Jag lyssnar och litar till att allt är som det ska. Det känns gott att runda av sommaren med skaparhelgen, en helg bara för mig, mig och mitt inre.
Det är den äventyrligaste resan av alla, att utforska det inre. Resan är evig. Skatterna är många. Livet är magiskt, en spegling av det inom.
Tusen ord
Den här hamnar högt upp på topplistan!!!
Läser just nu Tusen ord för glädje med Byron Katie och är säker på att den här kommer följa med mig i livet och läsas många gånger, sommarens boklycka!
Inga beslut
Byron Katie låter oss förstå att det egentligen inte finns några som helst beslut att ta. Visst låter det skrämmande för sinnet, som vill ha kontroll, makt och struktur – garantier. Men livet ger inga garantier, jo förutom döden då. Den kommer garanterat till oss alla. Allt annat är öppet, levande, rörligt och föränderligt (vilket jag i och för sig tror mig veta att döden är också, lika livfull som nu). Men vem lever som går runt och kontrollerar livet självt, checkar av varenda steg att ta, vill ha löften och lovord omkring sig – ja, inte jag i allafall. Jag lever som bäst när jag tillåter mig att sväva med som en lätt fjäder i vindens makt (läs: omsorg). Som ett barn som lever i så mycket tillit att hon inte ens förstår vad tillit betyder – hon bara lever. Är lev – ande i varje stund, varje sekund.
Besluten kommer till mig, det är inget för mig att bekymra mig om, intygar Katie. Och jag tror henne, varenda cell i mig vibrerar av lättnad vid bara tanken, jag skälver till och skrattar. Wow, vad befriande. Att lyfta av det tunga oket från axlarna, oket som aldrig funnits men som jag trott mig behövt bära. Och frigöra mig tills jag blir så där fjäderlätt att livet ansträningslöst kan svepa mig dit det vill. Att låta livet bära mig eller visa mig att stå kvar. Inget beslut för mig att ta. Alla beslut ges till mig… när tiden är mogen.
Allt är bra
Jag landar mer och mer i övertygelsen att allt verkligen är omhändertaget. Allt. Allt är som det ska, allt är bra och allt är i ärlighetens namn helt perfekt. Yes! Yes! Yes!
Inte bara nog med det, allt jag behöver har jag redan och allt jag kommer att behöva längre fram i livet kommer att ges till mig, inte bara saker och upplevelser, utan även lärdomar, relationer, arbete, boende, pengar.
Och inte nog med det, vad nu än jag må behöva i mitt liv är redan planlagt och tillrättalagt, det ligger paketerat för leverans den dagen, inte förr, absolut inte förr, här pratar vi perfektion, jag kommer att behöva det. Och det jag inte ska ha, eller inte har behov av, eller ska lära mig leva utan, det kommer inte att ges mig. Thats it, simple as that!
Det är så evinnerligt befriande att leva livet så, det är det jag menar med ansträningslöst, ni som hört mig säga det. Livet är ansträningslöst när jag väl släpper på sinnets kontroll och dess karaktärer, den nitiska kontrollanten, ihärdiga reseledaren, surmulne tvärtemot’aren, trotsiga bångstyret, livrem och hängselplaneraren mfl listan lär väl kunnas göras lång. När dessa får ge vika för livet självt, universum, Gud, källan, själen… det är då livet blir gott att leva. När jag kapitulerar inför min egen förmåga att få ihop ett bra liv, när jag ger upp mina försök att springa före, slutar kämpa emot, släpper bagaget jag bär med mig. När det bara är jag och inte ens karaktärerna i sinnet är med, mer än att de kanske hörs klagande och stressade på perrongen när jag rullar iväg på livets tåg – då lever jag. Då skrattar jag gott åt mig själv och det jag får uppleva. Inte en susning har jag om vart det bär och det är just det som är själva glädjen i livet. Ingen vet. Jag vet ingenting och det är så himla befriande att jag bara kan ’drop it’ och leva!!!
Jag säger inte att jag är där helt ännu, men jag är allt bra nära och jag vet verkligen vart jag vill. Och jag vet vem att lita på och inte är det då jag. Jag ber om den totala tilliten till livet självt, det eviga livet som pulserar inom oss alla, det som bär oss och låter oss veta att allt är bra, allt är som det ska.
Jag väljer att leva i frågan;
Hur känns det att leva i fullkomlig tillit till livet självt?
The Work
Efter en natts skönhetssömn (läs: toksov) på hotellet och stor frukostbuffé så var vi redo för ännu en dag på Clarion Hotel. Gammelmödrarna hejade vi på vid frukostsalen innan vi försvann iväg för att ta plats för en dag med Byron Katie och hennes workshop Loving what is.
Jisses vilken karisma hon har, outstanding!!!
Jag hade givetvis skyhöga förväntningar som införlivades med detsamma, på bara några minuter hade hon gett mig massor…
För mig är The Work så mycket Oneness. Både jag och Gunilla har pratat om likheterna inom dessa och även inom A course in miracles. Samesame liksom, och just det gör det så tryggt (för sinnet) att andemeningen är lika och målet detsamma även om verktygen och ibland vägarna är olika.
Jag känner mig påfylld och än mer insiktsfull, alltså ser klarare inåt i mig själv. Brunnen må vara djup men ljuset blir starkare. The Work är ett vackert och träffsäkert ’arbetssätt’ och Byron Katie är än mer en förebild efter idag. Oneness är ändå mig närmast i hjärtat, det klingar liksom på ’rätt’ vibrationer för mig.
Do you know that is true? Can you absolutely know that it´s true? som Katie skulle frågat.
Ps Här på Amelia-bloggen kan du också läsa om Malin Berghagens upplevelse av dagen.
Grandmothers
Just nu slappar vi i varsin säng här på Clarion Hotel jag och Gunilla, eller snarare dåsar, då energierna varit starka och vi andats in salvia hela dagen. Vi har deltagit på eldceremonier med Grandmothers från världens hörn och jag har fått en blessing från en Mazatec shaman (namnet shaman kommer från evenki (Sibirien) och betyder ”den som vet”). En god natts sömn väntar (läs: förväntar vi oss), imorgon är en annan dag…
Regard heaven as your father,
Earth as your mother
and all that lives as your brother and sister.
Native wisdom
Firar 40 år
Thomas Di Leva
En magisk sommarkväll i vackra, måste säga magiska Stjärnsund njöt vi av igår. Vi smygfirade Nogge som fyller 40 år idag och hade gåvan att få barnvakt och en kväll för oss själva. Tack Tack Tack
Kände energin pirrade på hjässan när vi närmade oss byn, vet inte om det är byn i sig eller det energiladdade besöket av Thomas Di Leva som höjde närvaron, men stark var den. Satte oss för picnic vid ån, strosade runt i byn och sedan ner mot Smedjan för att lyssna till konserten som bjöd på hög allsång, massor av skratt och till och med mantrasång – loved it!
Åkte hemåt den sena sommarkvällen, solen sjönk som ett klot över åkrarna och vi varo saliga. Livet är magiskt. Vi är alla mirakler här.
Tack Thomas Di Leva och Fredrik Swahn för en oförglömlig kväll i Smedjan!