Personligt
Det knackar på
Förutom några dagar till på sportfältet och massa fotboll så kommer jag göra en större insats att få ner inspirationen till tangenterna och rakt in i bokmanuset. Jag erkänner att jag känner viss (typ, mycket) frustration eftersom inspirationen är där och knackar på, knackar och knackar och jag ändå (som oftast) springer och gömmer mig istället för att fånga den. Min deadline är satt (framflyttad) till juli nu. Innan juli månad är slut skall jag pränta ut mitt manus och klistra på massa frimärken och lägga det i den gula lådan. Men först ska jag glatt öppna dörren och släppa in den som knackar på. Så när det glesar med mina inlägg här på bloggen så vet ni att det beror på att jag är uppslukad av mitt besök…
Hänger på cup
Livliga dagar på sportfältet för att ta del av Dalecarlia, sommarens höjdpunkt även för en sån som mig som egentligen inte gillar fotboll… ja, mer än när Oscar spelar då – då är det riktigt skoj!
Tycker faktiskt det är skönt att strosa runt bland planerna och surra med folk.
Livet är gott… även om jag är lite trött. Imorgon är Nogges första semesterdag och det känns skönt att bli två här hemma, sommarlovsdagar med tre barn kräver lite semester 😉
Meningsfull
Så här känns det för mig nu när kreativiteten blommar och orden spritter. Jag känner sådan glädje och framför allt mening med att fullfölja skrivandet, se vart det för mig, få sätta punkt. Fast just nu vill jag inte avsluta den här resan, jag vill bara flöda med, skriva mer… älskar det!
Skrivarstuga
Jag har världens skrivarflöde, inspirationen pumpar och jag gör mitt yttersta för att fånga orden och få dem på pappret emellan allt det vardagliga i livet med tre barn (och ibland deras kompisar) i huset och sommaren utanför dörren. Både igår och idag tog jag min tillflykt till Ornässtugan när Nogge kom hem från jobbet. Det är rofyllt där vid sjön och de stora parkträden inger trygghet. Jag hann skriva ganska mycket idag innan det varma sommarregnet började ösa ner… och jag skyndade hem till Top Model 😉
Idag
… åtminstone till kvällen, skriver jag vidare på boken!
Dagsrapport
Jasminen blommar, barnen skattar, solen skiner och jag relaxar… ja, nästan så flyter dagarna. Och så är det lite gnabb, uttråkning, en kattunge i poolen (3 ggr dessutom, två med Izabelles hjälp), lunchlagning, middagslagning, handling, ut med stolsdynor, in med stolsdynor, kofta på, badgrejer fram…
Mitt största mål den här sommaren är att släppa kontrollen. Tillåta mig att lita fullt ut på livet och bara flöda med, oavsett om det är på oplanerade semesterturer, oväntat besök, oanade händelser, genom skrivarlust, arbetsångest (om den skulle dyka upp, har inte känt den på länge, länge), framtidstänk och regnstänk… alles! Vad nu livet vill bjuda på. Jag vill inte styra. Jag vill inte kontrollera. Jag förstår att jag inte har så mycket som en liten tillstymmelse till att ens kunna göra det men jag vill krascha kontrolltankarna direkt när de kommer och bara kapitulera för det som är.
Alltså jag är så himla trött på min egen agenda, den som är baserad på rädsla och ger sig uttryck i kontroll, styrning, planering. Bläää för den. Jag vet ju att den agendan sitter i sinnet, sinnet är ju naturligt livrädd. Men jag vill vara i hjärtat. Hjärtat för mig är själen och själen är liksom livet, länken till hela skapelsen, hela universum. Vad har jag att sätta upp med mitt lilla sinne (ego) mot hela livsrytmen? Inget. Det är ju mycket fridfullare att ge upp alla ansträngande försök att styra livspulsen och istället bara flöda med, i full tillit till att livet bara vill mig väl. För jag vet ju så väl att det är så.
Gud och hela härligheten vet att jag drömmer om en sommarstuga vid sjön. Men ärligt talat vem är jag att veta om det är bäst för mig och de mina. Ja, jag drömmer om livsstilen och gemenskapen. Jag drömmer. Men jag vill inte styra. Jag vill bara be. Be om det som jag önskar. Och även om jag inte får det så vill jag hylla livet just genom min livsstil och jag vill hylla familjen genom att sprida solsken på närvaron och gemenskapen oss emellan. Det är det bästa sättet jag kan leva på. Det är det sättet jag vill leva, som om hela livet vore ett smultronställe.
Gårdagen bjöd på stugvisning. Maya kunde inte hålla sig, utan fick lov att ta sig ett dopp…
Fear of joy
Sårbarhet
En regning sommardag, perfekt att se djupare in i min egen sårbarhet… eller snarare rädslan vara i den.
Chillar
Tar dagarna som de kommer. Fokus och närvaro går till mitt eget innersta, uppleva barnen och dagar ute… strålar in här på bloggen när lusten och andan faller på.
Njut av Din sommar!
If you want peace you should not search for it. You must realize when you put in effort to get peace, that very effort destroys peace. Effort in any form in the inner world is conflict. You are here; you want to go elsewhere. So, you put in effort. That effort is the conflict. But if you would realize that effort is destructive and that effort does not take you anywhere, it would automatically drop.
Absence of effort is peace.
Sri Bhagavan
Bellman
Sommarglädje, är när Oscar sitter och läser Bellmanhistorier för oss!
En ryss, en tysk och Bellman bestämde att de skulle tävla om vem som kunde gå flest steg uppför en vass spiktrappa utan att svära.
Ryssen kunde gå 50 steg innan han skrek: Jäääklar!
Tysken kunde gå 100 steg innan han skrek: Faaan!
Bellman gick ända upp till Gud i himlen. Då sa Gud: Vad i helskotta gör du här Bellman?