Personligt
Andlig mognad
Jag känner sådan glädje i att hjälpa och inspirera andra. Jag känner att jag är en lärare, jag har en andlig mognad som jag kan dela med andra. Jag har fått insikter och en högre medvetenhet. Gör det mig mer andlig än du? Absolut inte. Andlighet är att vara dig själv och tillåta dig själv vara precis så som du är skapad. Att våga se dig själv så som du är, utan retuschering och skygglappar. Och att trots det du ser kunna acceptera dig själv. När vi accepterar och älskar oss själva är vi andliga. Då blir vi lyckliga. Då släpper oket från våra axlar, det som tyngt och skavt hela livet. Då släpper alltså förväntningen på oss själva att vi måste förändras innan vi kan bli älskade och älska oss själva.
Gud älskar oss precis som vi är. Vad annars? Gud har ju skapat oss, Gud skapar bara perfektion. Att vara andlig är att vara Du. Att vara andlig är att vara jag. Min andlig mognad handlar om att jag tillåter mig att vara jag. Med allt vad det innebär och med allt vad jag ser där inne. Sinnet bedömer, jämför, analyserar vad det ser. Det basunerar fortfarande ut om att en förändring måste ske. Medvetenheten är att jag nu också ser sinnet. Jag betraktar sinnets natur och låter det också vara som det är. Det blir älskat det med, i all sin missnöjdhet. Jag behöver inget nöjt sinnet för att njuta av livet. Varför ska jag vänta på att det blir tillfreds, för att i nästa regnskur eller försenad morgontidning tappa njutningen när jag kan njuta precis just nu oavsett om vad för verklighet jag upplever.
Ikväll skriver jag vidare på min bok… sinnet dömer mitt skrivande i vanlig ton men hjärtat säger mig att jag har något att dela med mig av. Hjärtat finner glädje i skrivandet och delandet. Jag följer hjärtat och låter sinnet fortsätta krydda min livsväg men inte styra stegen.
Love life!
Midsommar
En lugn och skön midsommar har vi haft, avslappnat och prestigelöst. Jag älskar att ta dagen som den kommer, även om jag är en människa som gillar (läs: håller benhårt i) rutiner. Men friheten har alltid varit min största drivkraft. Den här helgen har varit fri. Fri att fånga stunderna och impulserna som de kommer.
Midsommaraftonen bjöd på rivieramys i Rättvik, vid älskade Siljan. En vandring på den långa bryggan, så lång att vi vände halvvägs. Bad i det långgrunda ljumma vattnet. Långlek vid campingen och glass i Mustafas kiosk. Och så råkade vi hamna i Sveriges midsommarmecka, det vill säga mitt i Tällbergs majstångsresning (med bilen!!!). Magarna kurrade på hemvägen, ringde pizzeriorna men fick inget svar (daaaa) men Max hade öppet och Ica Maxi, så familjen åt hamburgare i bilen medans jag gick in och handlade mig en sallad och hyrde film. Ja, så kan man också fira midsommar.
Glad har den i allafall varit och jag känner mig fri.
Tacksam för det liv jag lever…
Vara andlig
Att vara andlig är för mig att vara jag, låta allt som är jag komma fram. Och för mig har sinnet haft den mesta makten i mitt liv, vilket oftast trasslat till det oavsett om det är sinnesstämning, relationer, vägval… när jag snubblar och strular till det har jag identifierat mig för mycket (eller helt) i sinnet. Att vara andlig är att vara jag, och jag är något mycket större än mitt sinne och min kropp, jag är också, eller snarare framför allt en själ, en evig energiform som är förenat med hela livet, hela universum, den energiformen som pulserar inom oss alla.
När allt flyter i livet, när jag slinter och halkar med en klackspark, när jag behåller sinnesron inom mig trots yttre händelser eller inre neggotankar så vet jag att jag är mer i hjärtat än i huvudet liksom. Oneness hjälper mig att komma i djupare kontakt med min själ. Det är där jag vill vara, med den jag vill leva, med det gudomliga inom,
walk and talk with God.
Första delen av den här konversationen med Julia Desmond talar om just bandet med det Gudomliga inom och hur vi förstärker och fördjupar den relationen. Lyssna gärna här.
Blessing
Wow, nästan 50 stycken som deltog under gryningens Oneness Blessing (deeksha på distans) och även fick ta del av Sommarsolståndets kraftfulla energi. Tack för just Din medverkan ♥ Jag satte mig under Lärken på gården, enda platsen med morgonsol. Under deekshans första 5 minuter strålade solen mot mig men sedan svepte molnen in och bäddade in den. Vackert. Givetvis var mina katter Morris och Happy med, som alltid när energin och medvetenheten höjs.
Jag fick till mig redan under gårdagen att budskapet, eller påminnelsen till oss alla är;
Dina tankar är inte Dina tankar.
Sri AmmaBhagavan
Enligt Oneness är tankarna kollektiva, de är inte personliga. Och när du börjar förstå det och leva fri från tankarnas makt så blir du helt fri, lidandet försvinner och det som finns kvar är glädje. Att leva i själen (hjärtat) är att leva i glädje.
Önskar alla en fortsatt strålande midsommarafton!
Smultronstället
Jag drömmer vidare om solblekta hår, barafotalek, brunbrända ben, skratt, plask, sinnesro, stillhet, aktivitet, enskildhet, umgänge, skrivarflöde, kaffestund på bryggan, nattdopp, soluppgång, kura-inne-åskoväder…
Samtidigt så är min önskelista fylld med närheten hem (allra helst inom en timmes bilresa), sjötomt, fräsht, lagomt stort (litet), litet omvårdnadsbehov, härliga grannar, kompisar till barnen och en rejäl slant i plånboken.
Omöjligt, narras mitt sinne. You found it, ropar min själ!
Nu ber jag till Gud att visa mig vägen. Jag litar på att det som är rätt går lätt. Att mirakler sker varje dag för alla som tror på dem. Hjärtat tror, mitt sinne tvivlar. Hur som, så vet jag inte alltid vägen och vad som är bäst för mig, eller min familj men jag litar till att jag guidas varsamt dit jag ska eller om jag ska stanna kvar.
Tacksam för att inte behöva hålla saker i mina egna händer, det är en skön feeling att få lämna över livet (och besluten) till något större.
Amen
Deeksha på distans
Fredag 21 juni l kl 05.00-05.10
Sommarsolståndet
Jag har valt att sända deeksha på distans under inledningen av Sommarsolståndet. Jag själv kommer (om det inte regnar, då är jag inne) att sätta mig utomhus i skenet av soluppgången för att ge Oneness Blessing och ta emot solens kraftfulla energi.
Om du önskar vara med så förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, gärna utomhus på någon rofylld plats i soluppgången. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta). Be också att få ta emot solens energier.
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 05.00-05.10. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla, sänd tacksamhet till Solen ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (OBS kvällen innan senast kl 22.00 behöver jag ta emot meddelande om ditt deltagande) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Väntan
Min plats i solen
Haft ett fantastiskt frukostmöte på Scandic med Jenny. Hon är präst i Falun och vi har på omvägar hört talas om varandra, jag har hört så gott om henne från några vänner och hon har i sin tur blivit rekommenderad mig och min yoga. Zonta förde oss till slut samman och nu möttes vi så på tu man hand.
Tiden var inte tillräcklig bara, två timmar försvann i djupet av vårt samtal och vi bestämde givetvis för att ses snart igen, inget som behövdes bestämmas egentligen, det var en självklarhet, som första gången jag såg henne då det kändes som att återförenas med en gammal vän.
Tacksam för alla själsliga systrar jag får möta i det här livet, de (ni) förgyller verkligen min livsväg. Utan dem (er) skulle jag inte hitta livsvägen ens. Vi vandrar alla tillsammans.
Nu har jag gjort ett stopp i solen medans Izabelle sover, Maya och hennes kompis väntar ivrigt på att hon skall vakna så att det kan hoppa i poolen. De stimmar så glatt och dant att jag bett dem vänta tills hon sovit klart. Ibland kan väntan vara lång, men det som väntar på nått gott…
Det är väl nått jag lärt mig de här senaste åren med min tro och min livssituation, att vänta – fast nu kallar jag det vara. För det finns kanske inte ens något att vänta på, livet är ju nu. Och vem är lilla jag (läs: sinnet) att veta att det finns något att vänta på och att det är en väntan. Det i sig tar mig ju ändå bara från stunden. Livet självt väntar inte, det finns ingen väntan, det finns bara nu även om det står helt stilla eller rör sig forcerande så finns det bara nu. Jag har liksom ingenstans att gå, vart är jag på väg. Allt jag önskar finns ju här, precis just nu. Bara jag ställer mig mitt i cirkeln (lånar Jennys uttryck), alltså är tillfreds med det som är och med insikten att allt är som det ska.
Så fort jag är kraftlös, missmodig, väntasfull, otålig så vet jag ju att jag är i sinnet. Själen skulle aldrig känna något sådant, den är fullt nöjd med det som är, oavsett vad det är. Den har ingen agenda. Vad finns det egentligen att vänta på?
Books & Dreams
Första dagen på sommarlovet dimper Books & Dreams ner i postlådan. Vilken lycka! Fast den räcker inte länge, jag lusläser den med detsamma. Inspirationen flödar och jag drömmer om ett författarliv. Inte för att jag identifierar mig som en författare, mer som en andliglärare eller budbärare. Läran om livet är det jag vill dela med andra… och lära mer för egen del. Livet är väl ett enda långt lärande. Bäst att se till att njuta av det. Fånga glädjen i livsläxorna.
Har skrivit mer på min egen bok idag, det flödar alltid lätt och ansträningslöst när jag väl tar mig den långa vägen från cyperspace och in i dokumentet. Det sitter inte fast, orden strömmar.
Har som mål att skicka in manus snart. Mycket snart.
Sommarlov
Sommarlovet har börjat efter en regnig skolavslutning. Det känns inte så annorlunda ännu, varken för mig eller barnen tror jag. Maya avslutar två dagar till på Scen och Showskolan och Oscars Fotbollsskola är till veckan. Men sen så, sen kommer det nog vara lovdagar på riktigt.
Jag känner mig i allafall landad, jordad och klar. Förut när semester eller ledighet började så tog det ett tag att komma ner i varv, komma till ro. Nu är jag rofylld för det mesta, förutom sista timmen när hela familjen skulle stylas och iväg på avslutning då, samtidigt med frukost och morogonbestyr, sånt kan stressa mig otroligt än. Kroppen och humöret drar liksom igång per automatik. Men sveper bort lika fort när jag väl låser dörren och vi är iväg. Kanske något att lära sig leva med, acceptera fullt ut. Acceptens brukar kunna trolla bort det mesta har jag märkt.
Oscar har sovit hos kompisar, han hängde med dem hela dagen igår och var bara hem och packade om ryggsäcken från badkläder till sovsaker. Han börjar bli så stor.. och cool. Mayas kompis sover här hos oss, de bäddade i teverummet och hade det så mysigt.
Snigelmammelycka
Anknytningsteori
Varje dag tänker jag anknytning med barnen och framför allt till Izabelle. Jag ber om kraft och hjälp att vara en närvarande mamma och förstår att det här med anknytning är oroligt viktigt och är något att bygga på… tårarna rann när jag såg det här klippet, det satte ord på det jag hela tiden instinktivt har känt är viktigt. Jag fick genast sådant förtroende för psykologen Egil Linge.
Jag vill tipsa alla er (småbarns)föräldrar om att se detta klippet från Efter tio med Malou.
Och här är fler klipp från programmet med Egil Linge.