Personligt
Ingen matblogg
Det är ju inte tänkt att det här ska bli någon matblogg, även om jag välkomnar recepten som kommer till mig på Facebook, men jag måste bara uttrycka min egen förvåning över hur otroligt lätt min kostomläggning har skett. I ett tidigare inlägg kan du läsa om att jag är vegetarian sedan mer än två år tillbaka, alkohol dricker jag ytterst lite, kanske 1-2 glas öl eller vin per halvår (eller år). Förändringarna som har skett har skett helt ansträningslöst, jag loooovar! Jag har inte ens tvingat mig, det har bara bubblat upp en ny livsstil och en stor medvetenhet. Det är helt magiskt, jag om någon vet väl hur jag har kämpat förr om åren och nu glider jag med på en räkmacka, tänkte jag skriva, men jag äter ju varken macka eller räkor nå längre…
Jag är fascinerad själv när jag går i mataffären och proppar vagnen full med grönt och frukt. Jag noterar att jag med lätthet glider förbi godisavdelningen. Vart har chokladsuget försvunnit? Inte för att jag behöver veta, men det försvann på förra Indienresan, så mycket minns jag…
Hela mitt inre är transformerat. Suget är borta. Även om det är min kritiska vecka, ni vet veckan före… så märker jag inte av något sug. Jag upplever ett skifte. Jag känner mig ny. En ny medvetenhet. Och nu när den är nya medvetenheten har tagit plats och handlar åt mig så ser jag med glädje framemot förändringarna som kommer ske i kroppen.
Och det är just det, det här har inte skett via sinnet och genom att följa strikta kostråd. Det är för att jag har öppnat mig för något större i mitt liv, mer än mitt lilla konfliktfyllda sinne någonsin har kunnat erbjuda mig, jag har öppnat mig för livsenergin som strömmar genom oss alla. Och jag tackar alla andliga lärare och mästare för att ni gått före och visat mig (oss) vägen. Jag tackar Oneness och deekshan för att det var nycklarna jag behövde för att låsa upp. Äntligen lever jag som jag är ämnad att leva.
Namaste
Äta kyckling?
Fick en fråga på Facebook av en väninna:
”…. mitt nästa steg är att välja bort fisk och kyckling. Tycker det är svårt att få i mig proteiner om jag väljer bort kyckling. Självklart kan jag mycket men är glad för tips.”
Och så här svarade jag på den frågan:
”Jag såg ett program på Oprah för ca 2 1/2 år sedan om hur djuren hanteras. Och kycklingarnas livsöde är inte fint, de göds upp så snabbt det bara går, de pumpas fulla med tillväxthormon för att bli stora snabbt, så stora att benen viker sig på dem men det spelar liksom ingen roll eftersom ytan de lever på är proppad med andra kycklingar (de tog ett exempel med en skokartong och jag vet inte hur många kycklingar som skulle samsas (läs:trängas) om den ytan), så de kan ändå inte röra sig – alls.
Och eftersom jag själv åt mest kyckling, helst flera gånger i veckan och alltid valde det på lunchrestaurang eller så. Jag åt det för att det var liksom ”snyggt” att äta kyckling, det så sunt och bra ut…. Daaaaa!!!!
Så, där och då, kände jag att jag vill inte bidra till detta. Jag vill inte vara den där konsumenten som jag var. Jag bestämde mig för att sluta äta kyckling… och så försvann det andra köttet också av bara farten, givetvis även fisk och skaldjur, de är djur de med.
Ja, så det är min historia och värdegrund som jag tack och lov damp ner i. Jag har inga tips för övrigt. Jag dömer ingen. Alla har vi vår egen väg att gå och den är den rätta anser jag.
Men ett litet tips ska du få; om jag vill förändra något så inser jag att jag är maktlös (sinnet skapar bara konflikt, iaf mitt ) så jag ber om hjälp från mitt högre medvetande (själen) och så väntar jag…
… ja, just det ja, proteiner. Jag äter fortfarande ägg. Kanske inte fortsätter att göra det för alltid men just nu äter jag ägg, så de ger mig de proteiner jag behöver.”
Varm Kram Sofia
Living fully
We do not heal the past by dwelling there;
we heal the past by living fully in the present.
Marianne Williamson
Energifylld
Energin är med mig, känner mig inspirerad. Började dagen med två stora koppar silverthé (alltså bara kokat vatten). Själen och kroppen fick fylla shoppingvagnen. Blev glatt överraskade jag och barnen (Izabelle och Oscar, Oscar är lite småförkyld och är hemma idag) då vi fann färska jordgubbar för 34:90 på Coop. Köpte två stora lådor. När Maya kommer hem från skolan ska vi bjuda på jordgubbar med grädde.
Souldance
Ta av dig barfota, slut dina ögon och låt din kropp sväva loss…
Divine Maya
Som hon har längtat efter en egen Poncho och nu har vi lika! Ja, nästan lika, Maya fick bestämma färgerna. Jag passade givetvis på att beställa mig en till – jag bara älskar Ulrikas Divine Ponchos. Jag använder min/mina varje dag. Så fort jag kommer hem åker den på, lika så inför yogan eller meditation. Och jag som aldrig lyckas knicksa till sjalar så de faller så där käckt, lyckas alltid få denna snygg runt halsen. Love it ❤
Nu händer det!
Smyger runt som Anna Skipper och slänger ner skräp i soporna. Bäst att skynda medans familjen är borta, så de inte gnatar om att äta upp det istället för att slänga det. Sockerkällor som snacks, godis, kakor åker ut. De får inträde igen på lördag, och bara lördag. Sneglar mot frysen, frestad att slänga glassen också. Men, den ligger kanske bra gömd där den är.
Familjen lämnar jag i övrigt ifred, de får äta som de gör, som det bör. Förutom då att sockret minskas för barnen och godis får vara där det hör hemma, på lördagar, och inte som den senaste tiden när det smugit sig fram lite varstans.
För min egen del blir det väl inte mycket skillnad, jag har ändrat så mycket av min kost de senaste åren men jag har inte varit 100 % disciplinerad även fast jag vet hur fantastiskt bra jag mår när jag är det. Jag är lat och har inte lust att kämpa. Och vet att när konflikten är i gång i sinnet så tar jag mig ingenstans, jag stampar mig svettig och utmattad på samma fläck. Så just därför har jag bett om att få inspiration. Jag har bett om att förändringen som jag vill ska ske, ska få ske lätt och ansträningslöst. Istället för att kämpa med att ta bort sockret i mitt liv har jag bett om att det försvinner lätt, snabbt och smidigt. Tadaaaaa, borta!!! Och samma sak med kaffet. Istället för att lida när kaffet sinar så har jag bett om att sluta att tycka om det, bett om en naturlig vilja att välja annat, allra helst massa vanligt vatten eller bara kokat silverthé – ála naturell.
Jag följer inte boken (10 år yngre på 10 veckor) till punkt och pricka. Min drivkraft är inte att se ut som 31 år, nej nej! Min drivkraft är att vara ren, sund, vital och strålande. Jag vill vara en glad och harmonisk mamma som har energi till lek. Jag vill skratta mycket varje dag. Och jag vill givetvis känna mig snygg! Och det vet jag att jag gör så fort jag tar bort sockret, brödet (…och kanske även kaffet) helt ur mitt liv. Jag vill känna mig levande, sprakande ut i varje cell och in i minsta rynka. Jag vill leva! Jag vet vilken mat som är fullproppad med livsenergi, den kommer jag att äta!
Imorse vaknade jag upp och kände livskraften pulsera i hela mig. Plötsligt händer det. Nu händer det, skrek hela kroppen. Yahoooo, nu skiftar det om, några dagar efter vårdagjämning så strålar solenergin även inom mig. Jag känner det och jag vill bara ha mer… Jag nog får jag mer, mer än det jag bett om, ansträningslöst och lätt är inte orden, det känns mer som fyrverkeri och framåtanda från djupet av mitt innersta. Hela systemet är för en gångs skull cynkat i samma ton, vibration.
Jag kan inte mer än tacka och buga för det som ges till mig. Även om jag vet att det sker varje dag, så slutar jag nog aldrig att förundras om att det alltid blir som vi önskar. Vi får det vi ber om.
Blessing
Ikväll viskade änglarna till oss;
Vänd ditt ansikte emot ljuset, där finns inget mörker. Känner du dig förvirrad, ledsen, besviken, arg, upprörd, orättvist behandlad, sårad, frustrerad? Vänd då ditt ansikte emot ljuset och fokusera på det, där finns värme, kärlek, förståelse och helande.
Tack alla som var med under kvällens deeksha på distans. Tillsammans hjälper vi varandra att höja de fina energierna. Tack ♥
Solklinten
Vilken oas vi har här runt knuten, eller uppe på toppen, av Borlänge. Jag skäms att bekänna att det är första gången vi åker utför i Romme Alpin och att vi enbart varit där en gång förut när barnen var små och då hängde vi i pulkabacken. Men nu har vi upptäckt pärlan alla talar om, bättre sent än aldrig får vi väl hosta fram, host host!
Oscar hade för första gången ett par slalomskidor på fötterna men Maya var förstås världsvan efter sin premiärtur med kompisen Irma förra helgen. De åkte med glädje och lätthet nerför och tog sig vartefter högre och högre upp. Solen sken ikapp med alla människor, precis som det gör i paradiset.
Med hopp om ett snabbt återseende, tack för en härlig dag kära Solklinten!
OM
Vi var tre stycken som åkte ner till Flowering i Stockholm igår för att delta på en kväll med Anette Carlström. Kvällen bjöd på satsang, mantrasång och OM (Oneness Meditation). Jag kände för några dagar sedan att jag ville åka, att det var meningen att jag skulle åka. Karin och Camilla ville följa med, så det gav än mer glädje till resan, sällskap och några att dela upplevelsen med.
Jag såg framemot att lyssna till Anette eftersom hennes livsväg följt Oneness så många år nu och givetvis att få uppleva en OM i verkligheten. Och det som överraskade mig mest var min glädje när vi sjöng mantran. Hela kroppen reste sig upp och dansade med. Det var så vackert och livfullt. Jag kände kärlek till mantrasångerna i hela mitt hjärta.
Jag har börjat införa mantran till mina yogaklasser och har även anmält mig till en kurs i mantrasång. Måste helt ärligt säga att förut var jag hämmad att sjunga. Det skar inom mig. Min självkänsla var låg och ängslig inför tonerna som kom ut och sinnet skyddade sig med att det här var minsann soooooo boooooring! Det här var inget för mig (sa sinnet) och gav upp.
Tänk så fel jag hade, tänk vad mycket i sinnet jag var. Att sjunga mantran är att öppna hjärtat för livskraften, att möta själen. Hela min kropp älskar det. Den vaggar sakta med eller som igår reser sig upp och dansar. Tonerna strömmar och leendet brett från kind till kind. Jag känner hur tonerna egentligen är vibrationer. Vibrationer som är i full samklang med livet, självaste kärnan. Eller som Anette beskriver det, närvaron. Närvaron som vi alla har inom oss och när vi släpper fram den och låter den expandera och flöda som den vill, då börjar äntligen livet levas till fullo och vi känner sann glädje.
Tack Anette för en vacker kväll!
Namaste Savita