Personligt
Sköna skata
Skatorna slår åter följe med mig igen, de far förbi utanför fönstret och till och med leker i snön på gården. Jag förstår att de är här med sitt budskap, förstärker sin närvaro, min närvaro med mig själv. Jag säger tack och tar emot dess ord. Jag läser dem igen så att de sjunker djupare in.
Länkar från tidigare budskap: Skatans budskap och ännu ett.
Och som av en ”händelse” så kommer Maya hem från skolan idag med en gåva!
Fram gång
Det tog en tid innan kroppen förstod att den inte behövde leta blint med handen på nattduksbordet varje morgon efter glasögonen. Minns att det höll på ett tag innan ”letandet” upphörde efter det att jag gjort min laseroperation.
Samma sak är det med stressen, kroppen drar som en scanning genom hela systemet ibland på upptäcksfärd över den alltför välbekanta känslan av stress, oro och den fasta klumpen i magen och lyckligtvis är rapporten efter scanningen alltid densamma – tomt. Istället för mörka moln och ett tryckande oväder är det bara luft, space och rymd. Det är öppet och rent.
Jag minns alltför väl måndagsmorgnar (de flesta vardagsmorgnar för den delen) med den där tryckande känslan i magen. Den gnager sönder själen och självaste livsglädjen (vilket givetvis är samesame, själ & livsenergi). Nu är jag bara så innerligt tacksam att jag inte upplever den nå mer, att jag inte känt den under det senaste året. Jag är samtidigt tacksam att jag minns känslan, för det gör mig tacksam att den är borta och ersatt med frid. Och så håller minnet mig ajour med vad jag vill uppleva, det håller mig på banan. Det påminner mig om att gå den väg jag vill gå. Finns inte en löneutbetalning eller titel i världen som kommer få locka mig ur friden och livsglädjen nå mer. Och förresten så inser jag nu att verklig framgång är att leva i full blomstring av själen, att låta livsenergin fylla hela ens väsen.
För mig betyder framgång att ❤ gå – fram ❤ längs min livsväg och ingen ingen annanstans…
Onenesskväll
Äntligen var det så dags för Onenesskväll, vi förberedde och gjorde mysigt jag och barnen. Lokalen jag hyr ligger alldeles intill där vi bor, så det bekvämt och enkelt för mig att arrangera kvällar där samt så är det skoj för mina barn som kan vara med om de vill och gå hem när de blir uttråkade. Jag märker att de tycker det är skoj att få vara med och det värmer mitt hjärta nått oerhört.
Så det var nog någon mening att det bara blev vi tre denna första Onenesskväll. Vi softade, tog deeksha och avslutade med en souldance alá tecno. Packade ihop och gick hem och såg på Oscars klasskamrater som var med i Labyrint. Känner tacksamhet för att vi fick en fin Oneness-stund tillsammans, nästa gång är jag säker på att vi får sällskap.
Deeksha på distans
Oneness Blessing
Torsdag den 31 januari kl 21.30-21.40
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.30-21.40. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (gärna innan kl 21.00, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
sms: 070-559 29 50
Välkommen att närvara vid Onenesskvällarna denna vecka, idag onsdag kl 18.00 Blge och på söndag i Falun.
Här finner du mer information.
Namaste Savita
Dolly
Hämtar inspiration och energi lite varstans, fick tips igår om Dolly Parton och måste säga att jag alltid finner Dolly så rar, jordnära och fin – det är ett oerhört djup i henne. Själv skriver jag för fullt… igen! Jag har släppt taget om hur, detta hur som låst mig så länge. Hur ska boken se ut. Hur ska den ta sig till uttryck. Hur ska den fortsätta. Hur ska den uppfattas. Hur ska jag lyckas. Hur ska jag veta vad att skriva om. Hur ska det gå. Hur ska det någonsin kunna gå… åhhh vad jag skrattar gott nu när jag skriver, för boken har ju hela tiden haft en röd tråd genom alla ”hur” och det är att släppa taget (sinnets kontroll) och leva i samklang med själen. Jisses, det här raderna om hur måste få sin plats i boken!
Hej hopp, nu måste jag skriva vidare, det puffar på… bye bye!
I’ve always been a writer.
My songs are the door to every dream I’ve ever had and every success I’ve ever achieved.
Dolly Parton
Yoga i vår
Det finns några platser kvar under vårens Yoga i Falun. Kanske känner du en längtan att möta dig själv och ta hand om kroppen genom mjuka sköna rörelser. En stund för kropp och själ där sinnesron infinner sig och spänningar såväl fysiska som mentala släpper. Du är varmt välkommen att prova första gången gratis.
För mer information, se här.
Namaste
Poncho
Kolla in min gudomliga Poncho som Ulrika (u.divine) har stickat mig. Jag fick en ljusrosa av henne i födelsedagspresent förra året och eftersom den används flitigt varje dag så gjorde jag en beställning av en (egentligen två) till. Givetvis en vit, en Oneness-poncho som jag ska ta med mig till Oneness University och lägga om axlarna då det kan bli lite (airkondition)kyligt i templet och meditationssalen.
Ponchon bär även band med budskap som Ulrika kanaliserat till mig
I am who I am that is that – Oneness
Golden Oppertunity – Important doors are opening for you
Den sanna essensen
För ett tag sedan ägnade jag mycket kontemplation (funderande) åt att ifrågasätta mina värderingar, föreställningar och förväntningar på mig själv. Jag granskade dem som en reporterräv på Uppdrag Granskning. Letade i alla gömmor efter den skyldige, dess historia och vem som skulle tänkas hållas ansvarig – och fann att oavsett vem i släktträdet som dessa föreställningar och förväntningar tycktes komma ifrån så var det ändå mig själv som höll dem levande nu och ingen annan. Jag var den skyldige till all smärta och lidande de förde med sig. Jag var den som ropade upp mig själv till upprop, granskning, jämförelse och dömande och jag var den som alltid beslutade att jag inte levde upp till det som det skulle levas upp till (i min orealistiska drömvärld)… så hela det här crazy scenariot ifrågasatte jag alltså.
Men det var innan Oneness tog mig med på ett helt annat synsätt som nu öppnat mig för en inre sanning. Och den är den att jag är ju inte allt detta. Jag är inte mina föreställningar, förväntningar, värderingar. Jag är inte ens mina tankar och mina känslor – jag har den som betraktar allt detta. Och givetvis förstår jag att det låter som rappakalja för den som är fullt uppslukad av någon känsla eller tanke just nu, jag vet det, jag har själv varit totalt fångad av dem många gånger i mitt liv, om så inte exakt hela mitt liv.
Nu vet jag att tankar och känslor kommer och går men jag består. Det som är jag är något mycket större än det som tycks ske just nu i min kropp och i mitt sinne. Och när jag tonar in på den närvaron, närvaron av mitt högre jag, så är dessa tankar, känslor, föreställningar, personligheter som vinden som sveper förbi, ibland som en ruskig storm och ibland som en sval bris. Jag bara vet att jag inte är allt detta, det går inte att vara allt detta, det betyder skepnad fortare än jag hinner ta tio andetag (kanske därifrån tipset att besegra ilskan genom att räkna till tio kommer ifrån). Oavsett storm eller bris, när jag låter det vara som det är så vet jag att allt är föränderligt och allt byter skepnad – men den som består där bakom, den som upplever allt detta är Jag. Det är mitt högre jag, det är min sanna essens.
Den Uppvaknade är fri från föreställningar om sig själv.
Den ouppvaknade är full av föreställningar om sig själv.
Oneness läror
Sri Amma Bhagavan
Kvällens förväntningar
Nogge har varit bortrest fyra dygn och jag har gett mig hän till barnen. Jag älskar att ge hela min uppmärksamhet och närvaro till dem men inser som oftast att det är mindre enkelt att räcka till åt dem alla tre samtidigt och att jag mår som bäst när jag får möjlighet att tanka egentid någonstans däremellan. Närvaro och sinnesro räcker långt i umgänget.
Bugar i full respekt för alla ensamstående – namaste ♥
Och så landar jag i att det bästa är att sänka kraven och förväntningarna (på mig själv alltså) och ge mig själv utrymme att vara människa och inte en supermorsa med värderingar alá trettiotal.
Nu ikväll innan Nogge återvänder är min föreställning att jag ska hålla mig vaken och se filmen Seven spiritual laws of success med Deepak Chopra, dricka en kopp kaffe och att barnen sover sött och stilla… fast jag vet att det bästa är att slopa alla förväntningar och bara upptäcka nuet och det som det för med sig och sen ta emot det är/sker med full acceptens. Det är således min förväntning på mig själv, att ta emot nuet…
Feelgood
Och någon kväll när barnen sussat in ska jag moijsa själv med en FeelGoodFilm…