Personligt
Närvaro
Inriktar mig på en stillsam och närvarande helg med barnen. Med mys och pyssel och har jag tur kan jag lösa in min födelsedagspresent och få ett Yogapass med Maya.
Vintermys
Chillar hemma inne i värmen jag och lill-trollet när det är – 16 grader utanför dörren och de andra i skolan…
Igår när alla tre var hemma och deras rastlöshet tog vid, så hände det flera gånger att Oscar och Maya började mungnabbas… tjat, skrik och gnäll. Mamma, Oscar gör så. Mamma, Maya säger så till mig. Mamma, Oscar retar mig. Mamma, Maya låter inte mig… Ja, ni vet. Till slut så sa jag att ni får lösa era konflikter (anv kanske inte det ordet dock) själva, det är ingen idé ni kommer till mig. Jag kommer göra ett tecken som betyder, lös det själva. Och visade upp Time Out-tecknet men då sa både två att det var inget bra tecken och bestämde istället att det här tecknet skulle jag använda 😉
Existens
Just ikväll var det extra fint för mig, jag inledde med att delta på OM (Oneness Meditation) klockan nio innan deekshan på distans. Det kändes starkt och närvarande som det oftast gör när jag ger Oneness Blessing. En väldigt fin stund. Tack till er alla som var med ♥
Existensen (kort nr 1 Stora Arkanan) var Osho-kortet jag drog inför deekshan ikväll.
Jag tänker på Oneness-mantrat
I am existence consciousness and bliss
Den nakna gestalten sitter på fullkomlighetens lotusblad, skådande utöver natthimlens skönhet. Hon äger visshet om att ”hemma” inte är en fysisk plats i världen omkring henne, utan en inre kvalitet av vila och accepterande. Stjärnorna, klipporna, träden, blommorna, fiskarna och fåglarna – alla bröder och systrar i livets dans…
I grunden är vår känsla av att vara åtskilda bara en illusion, skapats av sinnets inskränkta självupptagenhet.
Nu är det dags att se efter om du tillåter dig själv att ta emot den sällsynta gåvan att känna dig hemma vart än du befinner dig. Om du gör det, se till att ta dig tid att njuta av det, så att känslan kan nå djupare inom dig…
Osho
Zen Tarot
Syskonbus
Mammasjuka var nog det dom drabbats av som fick dem att stanna hemma från skolan imorse, för både magontet som Maya hade och Oscars huvudvärken försvann och ersattes av energi och bus… och till och med rastlöshet.
Känner tacksamhet över att jag ändå är hemma, jag och lill-sessan, så att jag har möjlighet att fånga upp dagar som dessa när stunden ges.
Mammalycka
Observerat
Mitt liv är perfekt…
Allt lägger sig tillrätta, det har nog alltid haft förmågan att ligga på exakt rätt ställe men sanningen är den att när det varit oreda inom så har jag försökt att ändra på det mesta av det yttre. Nu när det är harmoni inom så visar sig allt vara perfekt i mitt liv. Jag är så oerhört tacksam för barnen, Nogge, huset, jobbet, livet, vännerna och allt inom mig. Jag har funnit en acceptens över mina tankar och personligheter, min kropp och mitt utseende. Jag har släppt taget om att försöka förändra mig själv, sådant som bara slukar gigantiskt med energi att försöka förändra. För det är ändå bara ett försök, jag har nu insett att inget av det jag förut gett mig den på att förändra går att förändra.
Och när jag slutar förändra och istället observerar allt som sker, tankarna som passerar, personligheterna som knackar på och ger sig av, kroppen som läker sig själv och sköts på automatik så blir det så fridfullt. Jag har inget att stressa upp mig över. Allt är som det ska. Livet är ett skådespel som spelas upp och jag är observatören. Jag kan istället ägna mig att att verkligen njuta av allt som ges, allt som sker och alla människor som förgyller med sin närvaro. När jag själv är närvarande (dvs bara upplever) så blir livet oerhört magsikt och jag vilar i tacksamhet över allt jag får uppleva.
Namaste
Eyes open
För mig har det varit jätteläskigt att följa mina drömmar. Känns som jag haft någon prägling av att offra mig och leva för andra, sätta andra och deras liv främst eller kanske mest deras tycke. Har anpassat mig efter vad andra tycker, tänker och tror sig veta… om mitt liv. Och det jag trott mig veta om det som de tycker om mig.
Jag vill inte hålla mig tillbaka, jag vill känna mig levande och sprudlande varje dag, som ett barn. Jag vill känna livet i mig.
Nu är jag säker på att de flesta som känner mig tycker att jag är en sådan person som verkligen lever mina drömmar och det gör jag faktiskt, har nog alltid gjort det till viss del. Men jag har inte vågat släppt iväg dem alla förrens nu, men nu är de iväg sända vill jag lova.
Problemet förr har inte varit drömmarna i sig, de har som oftast slagit in. Däremot har mitt sinne intalat mig att inte drömma stort, inte drömma för goda drömmar – eftersom jag ändå inte är värd det. Och när drömmarna slagit in så har sinnet återigen spökat med dömande tankar, missunnsamhet och hållt ett vakande öga på mig så att jag hela tiden gått med inre ursäkter och förklaringar till mig själv att jag visst är värd det fast känslan jag kände var den motsatta.
Fyrtioårskris – Oneness – Sunyoga – Uppvaknade – Inre visdom… nått har verkligen fått mig att ändras, ja inte till det yttre kanske men inombords. Nu bara vet jag hur allt hänger samman. Jag vet att det jag sänder ut och önskar är det som manifesteras. Jag vet att jag är skaparen av mitt liv. Och det bästa av alla jag vet att jag är värd det allra bästa. Det är Du med. Vi har kommit hit som spirituella väsen för att få uppleva överflöd av livets goda – överflöd av kärlek och glädje. Uppleva paradiset på jorden. Det är därför vi är här, för att njuta av livet och varandra och det viktigaste av allt är att så fort som möjligt börja njuta av dom vi är.
Enjoy You!
Deepening
Flödet jag känner nu idag efter att imorse tryckt skicka på min ansökan till Deepeningkurs i Indien är fantastiskt. Beslutet i sig öppnade upp ett underbart livsflöde i hela min kropp, jag ler, jag sjunger, jag trallar fram.
Nu svänger det igen, som Ewa Fröling sa. Några timmar senare återvände mailet från Oneness University med svaret att jag var godkänd och välkommen.
Nog för att jag visste redan när jag kom från Trainerkursen där i november att jag skulle återvända, och sa faktiskt även då att jag troligtvis åker tillbaka i februari. Kände det på mig, det är ju så själen talar genom känsla och intuition, förnuftet är liksom inte med. Jag gillar inte att var förnuftig, det är så tråkigt, been there, done that. Däremot har jag varit dålig på att släppa loss, släppa taget och kasta mig ut. Jag blir bättre och bättre för varje år måste jag säga. Nu börjar jag känna mig riktigt frigjord och fri. Jag känner livet i mig och är det något jag vill efterskänka till mina barn så är det livsglädje och tillit. Nu börjar jag få rejält påslag med den saken så jag är säker på att de smittas de med.
Bring it On
Fundering, kontemplering, reflektion (ältande skulle min käre make säga) är verkligen mitt sinnes stora nöjesfördriv. Jag lyssnar numera bara ibland, låter liksom bandet gå och gör annat under tiden, typ upplever livet. Nog för att fundering och eftertanke kan vara till gagn ibland men ärligt talat så börjar jag tvivla på om det ligger för mig egentligen. Att det ligger nära tillhands till sinnet är klart och tydligt men jag, min gudomliga själ, dröjer sig aldrig kvar i något grubbleri eller dagdrömmande. I närvaron av mitt högre jag finns inget sådant att lägga fäste vid, det finns inget att fästa vid, det är det som är det magiska. Livet bara flödar fram och mitt i flödet sitter jag och upplever det som sker. Bara upplever och tar emot.
Sinnet vill också planera, strukturera, styra och kontrollera – åhhhh puh vad jag är less på den biten när det är så enkelt och trivsamt att bara flöda med. Livet har ju redan en plan och det är ingen annan än jag som har satt den till verket, allt är liksom tillrättalagt och paketerat in i minsta detalj och ju mer jag förstår det, ju mer jag litar till det, desto mer finns det att upptäcka och ta emot.
Så jag säger bara högt och tydligt till Livet (och alltså mig själv)
Bring it ON
Give it to me
I´m ready
För är det något som sinnet hela tiden snubblar på så är det själva lyftet från startbanan, det vill så gärna, tror sig behöva, stanna upp och fundera (älta) lite till, bara några dagar till, några turer i tankehjulet igen… bara lite till…
Det gäller att verkligen fråga sig är jag redo? Är jag redo att ta emot det som vill ges till mig? Är jag redo att leva livet fullt ut – nu? Alltså inte när jag tiden blir mer mogen och jag är yngre, när barnen flyttat ut och pengarna strömmat till… utan nu, kan jag öppna famnen och vara fullt villig att ta emot allt det goda som bara väntar på att ges till mig? Det betyder att helt släppa taget om hur – när – var och bara ge sig iväg. Gasa iväg själen i en dundrande och mullrande take off rakt ut i famnen på Universum helt utan plan och i total förväntan på att det allra bästa är det som kommer ges.
Expect miracles,
but don´t pick one.
Okänd
Deeksha på distans
Oneness Blessing
Torsdag den 24 januari kl 21.30-21.40
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.30-21.40. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (gärna innan kl 21.00, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
sms: 070-559 29 50
Namaste Savita
Äntligen Yoga
Det är något väldigt speciellt och faktiskt (för mig) andaktsfullt att utöva Yoga. Yoga är som balsam(ering) för kroppen, den blir varsamt omhändertagen till toner av själens sång och sinnet ja, det verkas bäddas in i bomull. En vilsam retreatstund helt enkelt.
Äntligen började vårterminen, en härlig sammanstrålning av vackra människor i navet av Falun med den pulserande ån nedanför, nu är vi kallade tillbaka till Johanneskyrkan och jag är så tacksam för att Kyrkan återigen öppnar sin barm för oss. Den känns så moderlig, som om allt därinne är omhändertaget.
Namaste