Personligt
Att vara andlig
I mitt inre har jag gått och burit den här bilden av hur en andlig människa är, som sådana där Hollywoodfilmer om den ’lyckliga & perfekt familjen’. Min föreställning var att en andlig människa är väldigt väääääldigt stillsam, talar långsamt som Kristina Lugn, ser ut som Dalai Lama och ger av hela sitt hjärta till allt och alla som självaste Moder Teresa. Och trots den föreställningen och mina spretiga personligheter (på Oneness University lär vi oss att se våra personligheter) så har min största och enda passion ända sedan jag var litet barn, och tappade större delen av min närvaro av andlighet, att söka rätt på den igen och bli en andlig människa. Ett uppdrag som i djupet av mitt omedvetna måste ha känts totalt omöjligt och även fullt av konflikter. För med den föreställningen så betyder det att bli andlig innebär att jag måste släppa allt jag redan är. Jag har trott att någonstans på livets väg behöver jag dumpa av dessa personligheter en efter en och samtidigt finna tag på dessa kvalitéer av Kristina Lugn, Dalai Lama och Moder Teresa mfl som jag inte besitter. Jag såg det som att jag behövde transformeras och konverteras totalt för att finna det jag så länge längtat efter att finna. Finna det jag sökte.
Nu vet jag vad andlighet är, nu vet jag vad det är för mig – det är att omfamna och älska allt som är jag. Allt! Det är så mycket gott och blandat, surt och sött, svart och vitt, fram och bak, upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka, huller om buller… allt det omfamnar jag nu. Jag ser alla dessa personligheter som världens bästa film, den är full av humor, drama, skräck, spänning, kärlek, allvar, dråpligheter och mysterier. Karaktärerna är många och briljanta, de är alla mina personligheter och de roar mig så totalt. Jag är en missmatch av allt detta och jag inser nu hur vansinnigt tråkigt det skulle vara om bara Kristina Lugn gick runt där på teaterscenen när istället alla dessa karaktärer kan fara runt jorden som självaste James Bond arenan. Livet blir mycket roligare så här, min film är fantastisk för mig. Jag är den enda som ser hela filmen och jag roas av den. Jag sitter här och ser skådespelet. Jag sitter här och hör alla karaktärer, jag hör till och med vad de tänker. Jag ser vad de har i görningen.
Och äntligen njuter jag av filmen, jag njuter av livet. Jag njuter av att sitta på första parkett i mitt liv. Jag njuter för att jag inser att jag inte är alla dessa karaktärer som jag så länge försökt ta livet av, jag omfamnar dem nu istället med kärlek för att de förgyller filmen jag ser. Jag är inte dem, jag är självaste omfamningen. Jag vet att vara andlig är att vara seendet och lyssnandet. Att vara andlig är bortom allt det andra. Jag är betraktaren av mitt liv och först nu upptäcker jag att mitt liv är fantastiskt just som det är, precis som det är. Jag vill inte ändra en enda av karaktärerna i min film. Jag ser och upplever den bästa filmen jag skulle kunna tänka mig och det bästa av allt är att den börjar bli riktigt magisk just nu…
Det magiska i att äntligen uppleva fridfull energi och närvaro (det krävs oändligt med energi att under åratal försöka förändra sig själv), närvaron med livet och de andra vackra själarna som lever det tillsammans med mig.
Jag vill från hela mitt hjärta tacka mitt högre jag som förde mig till Indien och Oneness University, det var där skiftet skedde, det var där jag gick av från scenen och satte mig på bästa åskådarplats.
Äntligen hemma
Undrar hur länge jag färdats egentligen, tänker jag när jag spejar ut genom vindrutan och ser att landskapet förändrats totalt. Jag har svaga minnesbilder av vyer som passerat och årstider som kommit och gått. Jag har nog aldrig stannat upp helt någon gång, alltid varit på väg. Bara korta enstaka pauser här och där.
Bagaget måste ha försvunnit längs vägen, jag tror verkligen ingen skulle vilja stjäla det, alla har nog fullt upp med sitt eget och nu har jag blivit av med mitt. Inte för att det gör något, jag reser hellre lätt, jag är ju ändå snart hemma och där finns allt jag behöver. Det känns lättare så här, att ha lämnat allt bakom mig. Bagaget fick bara fordonet att sakta ner. Det känns också lättare att ha lämnat det gamla, jag var verkligen klar där. Klar med relationer och sysslor. De hade gjort sitt och jag med dem. När vi tog adjö såg jag fler göra sig klara för att åka hem. Jag tror ingen knappade in samma resrutt som jag, eller de kanske de gjorde förresten. Någon åkte strax innan, någon var sena iväg, spelar ingen roll, vi möts snart igen.
Nu äntligen ser jag röken ur skorstenen och ljusen i fönstren, mitt älskade hem. Det lyser och någon är hemma. Det lyser och äntligen är jag hemma. Äntligen hemma.
Bilder från helgen…
Tack Gunilla Persson för de vackra bilderna från helgens Oneness Awakeningkurs – kärlek ♥
Jag mår bra
Minst 10 ggr har jag varit upp i natt, Izabelle har sovit oroligt, vaknat massor av gånger och stått upp i sängen med nappen i handen och sagt ’ner’, ’ner’.. och jag har mumlat att det är natt och bäddat ner henne igen. Så har hon somnat om en stund för att återigen ropa, ’Mamma, ner’. Oscar ropade också på mig, bad om massage eftersom han hade växtvärk. Väckarklockan ringde 02.30 då Nogge skulle ut på snöröjning, Maya tassade över till mig någon gång i natt också… Jag har säkert varit upp fler än 10 ggr förstår jag nu. Men det magiska är att jag inte för en stund reagerat som förr, suckat och masat mig iväg. Knuffat på Nogge och sagt att nu är det minsann hans tur.. och hans tur.. och hans tur.. Jag har inget dåligt kroppsminne av natten, det sitter ingen mentalsmärta eller jämmer där, bara ett varande och fullkomligt accepterande.
Bältrosen som började hetta och ila på mitt huvud natten till söndag bekymrar mig inte heller. Det är som det är, nu vet jag åtminstone vad det är och kan vila i acceptens över det med. Googlade på 1177 och vet att det ger med sig om några veckor eller månader.. igen fara, jag kan leva med detta. Jag känner att jag trots allt mår bra. Izabelles vattkoppar ploppar upp lite här och där. Snön vräker ner. Jag skulle suckat gång på gång över snön förut, att det liksom aldrig tar slut, ett rejält klagande över all skottning. Nu skottar jag det jag har lust med, låter resten vänta tills nästa lust.. eller så kanske Nogge vill skotta när han kommer hem. Det är bra. Det är som det ska. Kanske han kommer hem irriterad över att inte jag skottat klart, då ligger den irritationen i honom, inte mig. Jag kan leva med skottad tomt och igensnöad.. det spelar ingen roll. Jag mår bra vilket som.
Jag mår så himla bra. Det är det som är det nya. Det är det som är det vackra. Jag mår bra helt utan anledning, bara för att…
Hälsomässa
Jag kommer att medverka på Hälsomässan Kropp & Själ 9-10 mars.
Västerås, Elite Stads Hotell.
Kanske vi ses där!
Lördag
12.00 Oneness and Awakeningstate
Information om vårt Uppvaknande, finna vägen till gudomligheten inom oss. Att vara uppvaknad är att leva i full samklang med din själ. Fri entré.
15.00 Invoke your divine
Workshop. Bjud in din gudomlighet, öppna ditt hjärta och slut närmare kontakt med din sanning. Meditation, praktiska övningar och trancemedialdemonstration. Workshop 100 kr/person.
18.00 Deekshakväll
Inleds med information om Oneness och uppvaknadet som sker inom oss alla och avslutas med deeksha/Oneness Blessnings. Kostnad: 100 kr/person (deekshagivare 50 kr/person).
Söndag
11.00 Oneness and Awakeningstate
Information om vårt Uppvaknande, finna vägen till gudomligheten inom oss. Att vara uppvaknad är att leva i full samklang med din själ. Fri entré.
14.00 Invoke your divine
Workshop. Bjud in din gudomlighet, öppna ditt hjärta och slut närmare kontakt med din sanning. Meditation, praktiska övningar och trancemedialdemonstration. Workshop 100 kr/person.
For free
Lys upp
när Du ser Dina barn…
Läromästare
Barnen är mina läromästare. Jag ser hur de alla har en viktig del i min inre resa, resan som äntligen fört mig hem. Minns när Oscar föddes, idag exakt 9 år sedan, hur jag fick uppleva att jag var något mycket större än min kropp och att änglar i form barnmorskor och läkare bredde ut sina vingar över oss båda och såg till att vi förenades inte bara som själar utan även på jordelivet.
Den smärtsamma insikten en dag hemma på köksgolvet när Maya var i tvåårsåldern och lekte mamma med telefonen vid örat. När sanningen kom ikapp mig den dagen, sanningen över min totala frånvaro, sanningen att jag valde jobb istället för att vara med mina barn eller kanske än värre, jobbade och tog med mina barn eller var hemma och jobbade ändå. Den omtumlande sanningen fick mig att bestämma mig, där och då att ändra riktning i livet.
Gåvan när Izabelle kom som en gudsförsändelse till vår familj, med det stora och vördnadsfulla ansvaret att ge henne ett hem att finna trygghet i, en famn för anknytning och en familj att känna sig ett med. Det vackra uppdraget har jag många gånger funderat på om det verkligen var Gud som ville skänka henne familjen Norgren eller om det inte var så att Gud sände en ängel för att familjen Norgren skulle öppna sina hjärtan än mer. Jag har slagit mig till ro med henne i över ett år nu för att stärka hennes trygghet, se henne finna det äkta sanna lugnet inom… och med tiden som gått är det precis vad jag själv fått, en inre trygghet och ett äkta lugn.
Finns inte en Guru i hela Indien som kan lära mig livets lära mer än mina barn. Jag har mina läromästare här var eviga dag, när jag lyssnar så hör jag dem tala om livets mening. När jag lyssnar vet jag att vara med dem är just livets mening. Det är precis som vi lär oss på Oneness University i Indien att vara andlig är inte att sitta sju år i någon grotta i Himalaya, att vara andlig är att vara lycklig och livets mening är just relationer och att insikten att njuta av dem.
Snökristaller
Jag känner mig vacker och sprudlande – livet är gott! Och än mer fin blir jag nu när jag hänger det vackra halsbandet ’mala’ som Mia gjort till mig. Gåvorna är många… som det sagolika landskapet snökristallerna bäddade in Dalarna i. Vintern är ren, skimrande och full av rymd… precis som livet!
My intention
The mediocre teacher tells.
The good teacher explains.
The superior teacher demonstrates.
The great teacher inspires.
William Arthur Ward