Personligt
Pärla
Häromdagen körde jag förbi en Antikaffär i Falun och fick en känsla av att gå in och finna mig ett halsband. Sagt och gjort, jag vände om och gick in. Hittade ett vackert gammalt halsband som andas närvaro och själ. Ikväll har jag suttit och gjort en liten kärleksfull makeover och jag blev faktiskt riktigt nöjd. Det känns mjuk, skönt och lätt och jag tar det med mig till Indien. I bara farten så pärlade jag samman några armband också.
Awake
Nogge har påbörjat en 3 årsutbildning med Carlos Chan varav första intervallen är nu under 4 dagar. Och när han kommer hem möts vi ett dygn innan jag tar med mitt pick och pack och lilla Sofia och åker till Indien. Det är verkligen en spännande tid vi har framför oss, det känns som vi båda kommer finna mer av oss själva och förhoppningsvis hitta helt hem i våra egna hjärtan. Tänk att just den vägen, den som går inåt kan upplevas så lång, den som borde vara den naturligaste att finna kan gömma sig så väl bakom år av mönster och föreställningar, toppat med massa rädslor för att frigöra det gamla och släppa fram det sanna.
Jag vill vara sann, det är min största längtan att våga leva som den jag är. Nej, förresten, den största längtan är givetvis att leva livet fullt ut. Att vakna upp och känna mig livslevande. Levande. Lev – Ande!
Min smygsamma lilla önskan med kursen på Oneness University är att få fart på hela systemet i mig, det jag önskar mig är ett kärleksfullt men tydligt Wake Up Call…
Affirmation
Jag är tillfreds och välsignad med att vara jag.
Kärlek
En stillsam dag har det varit. Maya fick (lätt övertalad av mig) vara hemma från skolan och mysa lite då hon var lite trött. Vi har pysslat och spelat spel, tagit det lugnt. Izabelle avgudar sin storasyster, Maya Maya Maya hör man när hon far som ett rumpdrag (min fars uttryck) efter henne. Det är vackert med syskonkärlek, själv har jag alltid saknat den relationen med en syster, tills jag accepterade det som är och då fann jag mig omringad av ljuva systrar.
Livet är som sagt fullt av gåvor. Det gäller att finna ut vart dom är…
Kid inside
Psych-K
Beordrade herrarna i familjen till soffan, vilket inte var svårt då det var Zlatan på teve, och gjorde det mysigt framför datorn med tända ljus och en kanna vatten, slog mig sen ner på en kudde på golvet och kopplade upp mig för mitt första skypesamtal. Marias röst var lugn och närvarande, hennes ord kändes som vibrationer som klingade rakt in i cellerna. Jag kände direkt att det här skulle göra gott för mig.
Hon inleder med att förklara att Psych-K även kan beskrivas som Psykologisk Kinesiologi. Hon kommer att göra muskeltester för att få guidning ifrån kroppen och själen i vad som önskas läkas. Hon börjar sessionen med att be om att få göra dessa muskeltester på sig själv i samklang med mitt högre jag, hon tilltalar både min medvetna och min omedvetna del. När hon talar och gör sina tester känner jag hur jag faller i djup avslappning. Jag känner också att jag inte är ensam i rummet trots att Maria ger sessionen ända från Norrbotten är någon/några fler vid min sida.
Hon frågar mig om jag har något jag fått till mig att bearbeta under behandlingen och jag säger att jag vill verka i mitt ljus och jag vill balansera min hälsa. Hon tar dessa önskningar med sig och gör testerna, vilket ger en svag signal på båda. Alltså är det inte det som det är meningen att jag ska läka. Min känsla är både förvåning och nyfikenhet, jag har verkligen ingen aning om vad jag ska bearbeta, jag bara vet att något kommer att visa sig och läka och det alldeles snart.
Maria berättar att inom Psych-K så finnes det vissa områden man alltid jobbar i, jag minns inte om hon sa kanske åtta stycken, så hon gör tester och frågar typ: Skall balanseringen ske inom område ett? Svarar med svag signal. Skall balanseringen ske inom område två? Svarar med svag signal. osv Tills hon får en stark signal på område fyra vilket är: Spirituality. Och så ber hon mig om en siffra, den först som kommer upp och jag säger direkt sju. Oj, säger hon, det här är starkt. Och berättar att min läkning och balansering kommer att ske med innebörden: Jag återtar min arvsrätt av gudomlig kärlek och överflöd.
Nu känner jag i hela kroppen hur dessa ord visar ett starkt mönster av något spänt och blockerat. Hon ber mig att sitta på ett visst sätt med handleder och fotleder korsade och så leder hon mig varsamt in i läkningen. Och jisses vilken läkning jag får vara med om, eller jag kanske bör säga ett starkt återseende. Medans jag sitter där på golvet och tyst för mitt inre upprepar meningen ’Jag återtar min arvsrätt av gudomlig kärlek och överflöd’ så märker jag att orden stakar och jag minns inte hela meningen utan fick lyssna till Maria men efterhand börjar orden flöda och jag tror det är då (eller innan) hon ber mig kalla på den lilla Sofia. Jag märker hur en spänning i hela min bröstkorg transformeras till att mitt eget inre barn sitter i min famn. Hon är mindre än min Maya (som nu är åtta år) så jag tror hon är ungefär 6 år, hon sitter i min famn och lutar sin rygg tryggt emot mitt bröst. Jag snusar på hennes hår och jag gosar med hennes kind. Hon är här! Hon är jag! Hon kommer för att visa mig att hon är mitt ljus, hon är den andlighet och kärlek jag så länge längtat efter. Hon är allt. Hon är så ljus, skir och kärleksfull att jag någonstans längs vägen lämnat henne, jag har övergett henne i tron att hon inte har någon rätt att vara som hon är. Jag möter sorg, smärta och skuld över att ha övergett henne, men det är stora Sofia som känner dessa känslor, lilla Sofia sitter bara här i famnen med sin närvaro och sitt lugn, hon dömer ingen. Hon är så fin och sann. Ju längre jag håller henne och upprepar meningen desto mer spänningar släpper, jag känner hur hela ryggen sjunker samman, jag sitter och hänger som en disktrasa och det är en sådan enormt vilsam känsla att vara i en kropp utan minsta lilla anspänning.
Jag känner att jag är klar. Jag är hemma. Hon är hemma. Jag har öppnat dörren. Vi har omfamnat varandra. Vi är ett. Jag sitter mållös, jag har inga ord, jag kan knappt föra en konversation med Maria och göra ett avslut. Förresten, hur avslutar man en sådan här session egentligen. Det finns inga ord. Det finns bara kärlek. Att just Maria gjorde den här läkningen med mig känns som en större gåva än jag ännu kan förstå, tänk att hon erbjuder mig detta (som en gåva, dvs gratis) fast vi aldrig har träffat trots att hon är gift med min kusins son. Och att hon ringer från Norrbotten, alldeles utanför Kalix där mina rötter härstammar från, för nu förstår jag att jag givetvis ska återta min arvsrätt och mitt inre barn där…
Jag bugar i full vördnad för hennes intuition, rösten från hennes högre jag att maila mig och erbjuda mig en behandling. Och jag niger i tacksamhet för mitt eget högre jag som gav mig en positiv känsla trots att sinnet ville säga mig att invänta erbjudandet tills efter min Indienresa eller överväga att avböja inviten helt.
Om Shanti
Namaste
Maria är väldigt försynt och mjuk av sig, hon skulle aldrig få för sig att be mig om något, men jag bad om hennes mailadress ifall det är någon av er som läser som känner att ni vill kontakta henne för en Psych-K behandling, en upplevelse för livet!
Maria Larsson
vikstrom.maria@gmail.com
Gåvor
Det jag saknar med att inte jobba på ett ”vanligt” jobb med kollegor är just kollegor, jag kan sakna surret vid fika bordet och jag kom just då på mig med att sakna möjligheten att gå på julbord. Hann knappt tänka tanken igår för inom loppet av några timmar så får jag ett sms av en yogakollega som undrar om jag vill gå på julbord med henne och 15 andra likasinnade.
Och under gårdagen fick jag också ett fint meddelande på Facebook av Maria som erbjuder mig en gratis Psych-K behandling via Skype. Och så tog jag till mig rådet från Helena om att läsa Malin Berghagens bok Yoga och köper den idag och vad finner jag där, jo att Malin berättar om sin resa till Indien och Oneness University och skriver bl a ”Men jag skulle inte på någon yogakurs, utan snarare på en inre resa som skulle bli mer fantastisk än jag någonsin kunnat ana.”
Det jag försöker säga är att livet är fyllt av gåvor. Vi får dom utsträckta till oss precis hela tiden, vi får det vi ber om. Så det gäller att välja sina tankar och önskningar och framför allt om livet tycks visa sig utan gåvor verkligen rannsaka vad vi tänker om oss själva som gör att gåvorna uteblir. Och kanske även våga se på vad vi har för föreställning om gåvorna och hur de bör se ut och yttra sig och vart de kommer ifrån. Att fastna i en föreställning om saker och ting håller oss bara på avstånd från livet, det som pågår här och nu. Det är som att se åt väster när gåvan sträcks fram från öster. Vi missar den.
Vi är värda ett gott liv. Livet vill gott med oss alla. Det är när vi upptäcker och bekräftar det goda, i stort och smått, det växer och frodas framför våra sinnen.
Namaste
Vi har alla många gåvor som Gud skänkt oss.
Den utmaningen som vi alla ställs inför består i att upptäcka dessa gåvor
och sedan använda dem till fullo i andras tjänst.
John Gray
Souldance
Loreen får min själ att flyga & min kropp att dansa…
Delad visdom
Tog emot en kvinna för Deeksha igår och samtal kring andlighet och jag känner så starkt i hela mitt väsen hur bra jag mår av det liv jag lever nu och den visdom och andlighet jag får dela. Jag delar något som kommer till mig, jag delar något som inte enbart är mitt, det är vårt. Livet är vårt och Du och jag har så mycket gott att bidra med till varandra, vi sitter alla med nycklar, insikter, tankar och gåvor att ge vidare. Och så är det ju egentligen så att, för få behålla något så behöver vi ge bort det. Genom att ge kärlek så känner vi kärlek. Genom att dela kunskap så upptäcker vi vår visdom. Genom att ge något vackert så blir vi vackrare. Det är som med leendet och vänligheten, de går inte att ge bort utan att vi smittas själva.
Jag vill vara en kanal hela tiden, en öppen och ren kanal för kärlek, andlighet, skratt, yoga, skrivande… ja, allt! Jag vill vara så ren jag kan så att något större tillåts passera genom mig, om det sen kommer ifrån mig, Gud, alltet (samesame egentligen) spelar ingen roll, jag vet att jag fyller ett värde och syfte i livet när jag är öppen och lever det.
Våga vara jag
Konstnär Kickan Karlsson